Jag är en övertygad motståndare till kundtänkande inom idrotten. Som medlem i och hängiven supporter till IFK Göteborg skulle jag bli synnerligen irriterad om klubbens ordförande började kalla mig för en kund till klubben. Jag är en del av klubben, inte någon som klubben sänder varor och tjänster till.
Jag tror aldrig att någon ordförande för IFK Göteborg skulle kalla klubbens medlemmar och supporters för kunder till klubben. Jag blev väldigt förvånad när jag i Svenska Dagbladet i dag läste att AIK:s nye klubbordförande Johan Segui kallar AIK:s supporters och medlemmar för just kunder.
En del kanske menar att Johan Segui bara spelar ett spel för att göra den mer affärsinriktade ledningen glad och att supportrarna vet var de har honom i fråga om klubbkänsla. Jag köper inte det. Ord är viktiga och vilka ord vi använder påverkar vårt sätt att tänka och vara. Beskrivs vi som kunder börjar vi själva tänka som kunder och då blir vi kunder. Sluttande plan.
Accepterar verkligen AIK:s supporters att degraderas till kunder? Jag skulle aldrig göra det.
Jag skrev en kort notis om saken på IFK Göteborgs supporterblogg Baraben, där jag medverkar som skribent. Där pågår nu en diskussion i kommentarfältet.
4 kommentarer:
Jag vet inte om du har sett det här:
www.fotbolldirekt.se/blavitt-vill-miljonsatsa-pa-clean-court
Lars-Olof Pettersson/medlem i IFK Göteborg sedan länge
Vad skall man annars kalla människor som köper dyra matchbiljetter för anat än just kunder?
I en varld dar mer och mer bara handlar om pengar , inte minst inom fotbollen, sa blir det tyvarr logiskt att aven publiken kommer att betraktas som kunder med tanke pa hur viktiga biljettintakterna ar. Att sedan klubbarna bolagiseras och styrs av folk fran naringslivet forstarker detta tankande. Supportersfaren blir viktigare som inkomstkalla och finansiarer av dyra spelarkop , an som stod vid matchtillfallet.
Det vimlar av svarta pengar i den svenska idrottsvärlden. Därför är det naturligt att organisationer som HA skickar en ambassadör ditin. Varje gång jag diskuterat ekonomi med kassörer i idrottsföreningar har de beklagat sig över att de haft två kassor. En kassa som de redovisade öppet och en som innehöll svarta pengar. Budskapet har varit detsamma oberoende av om det gällt en förening i någon gärdsgårdsserie eller om det gällt ett elitlag. När nu AIK öppet lierar sig med en som varit aktiv i en organisation inom den organiserade brottsligheten så måste man förstå att där finns pengar att hämta. Om vi tänker efter vad alla kringarrangemang genererar så inser vi säkerligen hur mycket pengar som bara flyter omkring och som folk med rätt kontakter kan skörda.
Hur är det egentligen med krav på kassaapparater inom idrottsrörelsen? Man måste vara mycket blåögd om man tror att en torghandlare kan försnilla mer än en elitserieklubb. Framförallt när man vet att småklubbar ofta har en svart kassa som överstiger den öppet redovisade kassan. Om alla intäkter redovisats korrekt skulle den svarta kassan varit noll.
Skicka en kommentar