Tidskriften Respons och beröringskräcken inför det digitala

I dag skriver jag på Ajour om den nya tidskriften Respons som är en recensionstidskrift för humaniora och samhällsvetenskap med Kay Glans som chefredaktör. Jag är positiv till initiativet och tidskriften innehåller flera intressanta och ibland provokativa artiklar, som t ex när statsvetarprofessorn Olof Petersson kritiserar svensk valforskning. Men tidskriften marginaliserar sig själv i debatten genom att inte lägga ut några artiklar digitalt och motverka debatt om recensionerna och om böckerna.

Nedan följer ett par utdrag ur min text. Hela texten kan läsas här.

Så långt är allt gott och väl. Tidskriften planeras komma ut med sex nummer per år och det är möjligt att texter med kvalitet i kombination med skicklig marknadsföring och annonsframgångar kan föra den till ett varaktigt projekt.

Men om tidskriften vill bli något mer än en angelägenhet för en liten, sparsmakad publik måste den våga sätta sig själv på spel. Tidskriftens hemsida är museal. Inga av tidskriftens artiklar finns tillgängliga digitalt. Det finns ingen möjlighet att kommentera böckerna eller recensionerna eller att kommunicera och interagera överhuvudtaget. Tidskriften reducerar sig till ett dockskåp och avsvärjer sig därmed alla möjligheter att bli debattledande eller ens att sätta avtryck i debatten. Är redaktionens idé att läsaren skall berätta för sina vänner om texterna eller kanske rent av kopiera dem och sprida dem till goda vänner i pappersform?

Det vore synd om Respons lovvärda initiativ inte får växa upp och utvecklas på grund av redaktionens beröringsskräck inför den digitala tidens möjligheter och risker. Det går utmärkt att värna tidskriftens grundläggande idé samtidigt som man i en vilja att göra avtryck i debatten tar språnget ut vårt digitala universum.