Av allt att döma väljer Socialdemokraternas partistyrelse i morgon fredag Stefan Löfven till ny partiledare. Jag hade visserligen föredragit en övergångslösning där Carin Jämtin styrt partiet och en ny partiledare efter en öppen process med flera kandidater kunnat väljas på kongressen 2013. En sådan process hade ökat ledarskapets legitimitet och det hade ändå funnits gott om tid kvar till valet 2014.
Men partiledningen kände ett starkt tryck att snabbt finna en ny ledare. Givet att partiledningen prioriterade hast före eftertanke tycker jag ändå att Stefan Löfven är ett mycket bra val. Löfven har stått utanför det maktspel som utmynnade i Håkan Juholts avgång och han kan heller inte på ett enkelt sätt placeras till vänster eller till höger inom socialdemokratin. Han har ett gott namn och en stark integritet. Därför har han också goda förutsättningar att hålla samman och kanske till och med ena det socialdemokratiska partiet.
Med sin bakgrund i fackföreningsrörelsen har han sannolikt också goda förutsättningar att locka tillbaka väljare från de traditionella väljargrupperna. Hur han kommer att tas emot av en storstadsbefolkning med kreativa arbeten är en öppen fråga.
Stefan Löfven saknar såväl ministererfarenhet som riksdagsplats. Det blir viktigt hur laget kring honom nu byggs, särskilt posten som gruppledare i riksdagen (som förväntas ta partiledardebatterna i kammaren) och vem som blir ekonomisk-politisk talesperson. Det vore utomordentligt olyckligt om gruppledarposten, posten som ekonomisk-politisk talesperson samt partiledarposten innehas av om inte åldrade så i alla fall lätt grånade män. Socialdemokratin får aldrig, aldrig bli ett gubbdagis.
Politiskt står Stefan Löfven för vad som kan kallas en traditionell socialdemokrati. Jag blir lite orolig när han i en intervju efter partikongressen 2011 säger sig ogilla en valprocess där flera partiledarkandidater kampanjar eftersom det skulle riskera att "splittra partiet" I samma intervju visar han också stor oförståelse för kritiken att socialdemokratin skulle vara ett auktoritärt och inåtblickande parti. Löfvens inställning i kärnkraftsfrågan kommer att försvåra ett framtida samarbete med Miljöpartiet. Han har också vid flera tillfällen uttalat sig positivt om svensk vapenexport.
Nu får Stefan Löfven bekänna färg. Förmår han på ett statsmannaaktigt sätt lyfta sig över sina tidigare intagna positioner utan att förlora trovärdighet? Lyckas han snabbt stoppa Socialdemokraternas ras i opinionen och vända trenden uppåt? Kan han hela ett sargat parti och skapa ny entusiasm i det politiska arbetet? Kan han leda ett förnyelsearbete som moderniserar och öppnar upp partiet och presenterar en ny samhällsanalys ur vilken skarpa politiska förslag kan mejslas fram?
Svaren på dessa frågor är av avgörande betydelse för om Stefan Löfven skall bli något mera än en i hast framropad kompromisslösning och i stället med kraft kunna leda socialdemokraternas mödosamma väg tillbaka till att åter bli Sveriges största parti och ledande politiska kraft.
13 kommentarer:
Krisarbetet har lett till enighet i VU. Bara det en framgång. Veronica Palm twittrade om att förtrolighet uppstått. Kommunikationen behöver förbättras i hela partiet men främst mellan förtroendevalda. Det ska inte vara ensamt att vara sådan.
Ulf: Tror du inte att det t.o.m. kan vara en fördel att han står utanför riksdagsarbetet? Han slipper hantera utskottsfrågor och annat och kan fokusera på att ena partiet och kritisera Alliansen utifrån. Han kanske blir mindre förknippad med riksdagskäbbel, kompromisser och annat på det sättet.
Skulle vara intressant att höra spekulationer omkring vilka som kommer att omge Löfven.
Är det en lyckad palatskupp från högerfalangen vi ser utspela sig? Eller är det verkligen en kompromiss?
Löfven är ju till höger om mitten, även om många inte verkar vilja medge det. IF metall är väl känt som det fack som gått längst i att tillmötesgå arbetsgivarsidan och Löfven har som en och annan gång uttalat stånsdpunkter som ligger till höger i socialdemokratin.
Med Österberg som sidekick och talesperson i riksdagen ser det ut som en högerkupp, fast det kanske visar sig vara en förhastad slutsatts? Det kan ju avgöras oväntat med vem som blir ekonomiskpolitisk talesperson.
Sen är det kanske också en ny gruppledare på gång i riksdagen?
Stefan Löfven är säkert ett bra val. Ska bli intressant att se mediernas beteende , om de nu ska försöka sätta igång ett nytt drev , eller om de accepterar valet av ny partiledare.
Visst har VU enat sig. Men fr.a i frågan om att undslippa ansvar för Juholtaffären. Då sluts minsann leden.
Såväl Löve'n som Österberg är så okarismatiska att Reinfeldt och Borg kommer att vinna promenadsegrar i debatterna oavsett argumentation.
Minns att vi lever i medieåldern.
1/ Med sin LO-bakgrund kommer inte Löve'n att appellera till mittenväljarna i storstäderna. Det blir inte bättre med fler utspel från LO-ekonomer om arvsskatt och fastighetsskatt.
2/ lågavlönade LO-kvinnor dras inte till en f.d. ordförande i ett LO-förbund som inte förespråkat vare sig kvinno eller låglönepotter.
3//Löve'n som kärnkraftsförespråkare och med en genuin avsky för kommunism kan få stora problem med att sy ihop en valallians med MP och V.
Den borgerliga alliansen kommer att sitta kvar efter valet 2014.
Det gick väldigt snabbt att få med Sverige i Europakten sedan Juholt manövrerades ut. Fanns det möjligen något samband? Hur sjutton ska S kunna avsätta regeringen om man sitter i dess knä?
I och med detta är det väl ändå klarlagt att S egentligen är ett nyliberalt parti? Löfvéns arbetarimage är väl bara ett försök till att skyla över detta faktum. Vem går på det – ja, de närmast troende kanske? Om man ligger i säng med fienden nu så blir det svårt att vara ett trovärdigt alternativ inför valet 2014.
Facket är ju den främsta konservativa kraften i Sverige, så därifrån väntar jag mig inte mycket nytänkande, de vill ju att allt ska vara som förr. Löfvén är ju också kärnkraftskramare och stark tillväxtförespråkare. Har man hört det förut från S-hållet? Ja, till leda.
Man måste tänka nytt, vi får aldrig tillbaka den tillväxt som vi har haft och som S levde högt på att fördela. Nu är det istället ägandefrågorna och kapitalismens kris som måste upp på dagordningen, fatta det S!
En grå-sosse tillika gubbe med traditionella värderingar förankrade i industrisamhällets sena fas (d.v.s. mitten av 1900-talet) kuppar "post-moderna" identitets-politiska Mona, för att sedan själv bli kuppad och ersatt av ... ja just det, en grå-sosse tillika gubbe med traditionella värderingar förankrade i industrisamhällets sena fas ... som bildar radarpar med en annan gråsosse tillika gubbe ...
och så upprepar ALLA inom sosse-adeln samma mantra: nu har S minsann satsat på förnyelse :-D
jag ser bara gubbar, tradition och brist på demokratisk process ..
Jag hade hopp om Socialdemokraterna ett tag, under Håkan Juholt. Men nu känner man igen det gamla betongpartiet igen, och påminns om varför man aldrig varit attraherad av detta parti som alltid seglat under falskt flagg. Man kallar sig socialister, men hela deras framgångssaga har byggt på ett kohandlande med kapitalet. Det socialistiska i S blev utspätt till homeopatisk dos. Ganska typiskt svenskt kan jag tycka. En socialism som blev så lagom att den inte ens blev socialism till slut.
När ett företag råkar i kris och fritt fall är en vanligt beprövad metod att återvända till kärnverksamheten. Det är något man kan och som man ofta har kontroll över. Valet av Löfven verkar återspegla just ett återvändande till kärnverksamheten.
Det ett företag, som efter diverse utsvävningar återvänder till kärnverksamheten, ofta får erfara är att marknaden förändras och kanske inte alls är lika stor. Man kan ofta skapa en solid verksamhet men omsättningen kanske inte alls blir av samma storlek som tidigare.
Det är nog troligt att socialdemokraterna kommer att få känna på även denna verklighet. Borta är tiden då "marknadsandelen" var storleksordningen halva marknaden. Nu lär man få rikta in sig på en betydligt mindre marknadsandel och skulle man få tredjedelen måste nog detta betraktas som väl godkänt.
Löfven för oss in i ESM och därmed in under fascismens diktatur.
ESM innebär dels ett förbud mot stimulanspolitik, dvs. påtvingad nyliberalism. Som om det inte vore nog så kan ESM närhelst de vill begära obegränsade belopp från medlemsstaterna och alltså inte "bara" startsumman på otroliga 700 miljarder euro. Staterna har sju dagar på sig att betala. ESM kan inte stämmas, ESM:s tillgångar kan inte tas ifrån dem, alla chefspersoner inom ESM (som för övrigt inte tillsätts demokratiskt) är immuna mot alla former av åtal eller stämningar. Kort sagt är ESM en junta på riktigt och inte bara retoriskt. En junta som kan kräva godtyckliga belopp av anslutna stater utan några som helst möjligheter att säga nej eller alls bekämpas. ESM står också över alla nationella och EU-omfattande lagar.
Själv tycker jag ändå det känns ganska bra med Löfven. Han verkar vara en eftertänksam person som kan tänka själv. Man måste också hålla i minnet att han ännu så länge representerat Metall, även i VU, och att han säkert kommer att visa många nya sidor som S-ledare, när det gäller t ex miljöfrågor och internationell solidaritet.
Jag tycker ju iofs att det skulle ha varit bättre med en öppen process, liknande den C och V genomfört, och jag tror ju också att Eliasson vore ett ännu bättre alternativ än Löfven, men nu är vi där vi är.
Min gissning är att S med Löfven nu kommer att få en god start med några procentenheters uppgång i opinionsundersökningarna ganska snart; det gäller sedan att rida vidare på den vågen. Problemet gäller väl kanske främst att nå högutbildade storstadsväljare, och här gäller att välja lämpliga personer runt Löfven.
Jag tror även att Löfven och Sjöstedt nog borde kunna komma överrens hyfsat bra, vilket borgar för i alla fall rimligt goda chanser till regeringsskifte valet 2014.
I dag på Agenda framkom att Stefan i sin hemby samlade alla unga i SSU innan han gav sig i väg till jobb utanför byn. Jag lärde känna honom i SSU.Vi har träffats även på senare år. Han är den mest förtroendeingivande person jag haft kontakt med. Glädjen i min omgivning över att han fått förtroendet är massiv. Gäller också grannar som tröttnat på ett känt borgerligt parti de röstat på.
Skicka en kommentar