Vänsterpartiets valberedning har föreslagit Jonas Sjöstedt till ny partiledare för Vänsterpartiet. Beslutet var väntat, även om valberedningen inte var enig. Två ledamöter reserverade sig till förmån för Rossana Dinamarca.
Av de fyra ursprungliga kandidaterna har Hans Linde efter valberedningens beslut dragit tillbaka sin kandidatur. Linde inser att han inte kommer att kunna vinna över Sjöstedt och att om kongressen i januari beslutar om delat ledarskap så är kombinationen två män omöjlig. Linde kan ändå vara nöjd. Han har gjort en bra kampanj och synliggjort sig ytterligare på den nationella arenan. Han har i högsta grad framtiden för sig.
Rossana Dinamarca och Ulla Andersson kvarstår som kandidater. De inom Vänsterpartiet som är oroliga för att Jonas Sjöstedt står lite för långt till höger och att partiets profil i traditionella vänster-högerfrågor riskerar att bli otydlig förordar Dinamarca. De kommer säkert att mobilisera inför kongressen och driva Dinamarcas namn hela vägen fram till en eventuell omröstning. Ställs kongressen inför att välja mellan Sjöstedt och Dinamarca kommer den emellertid att med god marginal välja Sjöstedt.
Ulla Andersson är i sin politiska framtoning mer lik Jonas Sjöstedt. Hon kommer heller inte att kunna vinna över Sjöstedt på kongressen. Men hon utmanar Dinamarca om stöd från de ombud som vill att Vänsterpartiet inte återigen får en manlig partiordförande.
Nu kan det mycket väl bli så att kongressen beslutar att Vänsterpartiet får ett delat ledarskap. Rosanna Dinamarca har varit tydlig med att hon inte tror på idén med ett delat ledarskap, medan både Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson varit positiva. Jag har tidigare skrivit: Jag skulle tro att Vänsterpartiet väljer en lösning med en enskild partiledare, men med en vice ordförande (eller motsvarande) med specifika ansvarsområden och med en betydligt starkare ställning än vad en vice ordförande brukar ha. Jonas Sjöstedt + Ulla Andersson = Sant?
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson skulle i så fall bli resultatet av Vänsterpartiets kongress i januari. Det vore en slagkraftig uppställning. Men vad säger den s k partivänstern inom Vänsterpartiet? Gillar de läget och ger duon en chans? En av Lars Ohlys stora framgångar var att han lyckades hålla samman sitt parti genom alla de svåra kompromisser som det rödgröna samarbetet innebar. Kommer Vänsterpartiet även fortsättningsvis att hålla samman, eller går partiet mot nya fraktionsstrider? Svaret på den frågan får stor betydelse för Vänsterpartiets möjligheter att klättra upp mot tioprocentsnivån inför valet 2014.
4 kommentarer:
Jonas Sjöstedt kommer att bli en stor tillgång för V. Han uttrycker sig mycket balanserat och har en trovärdig framtoning. Och talet om att han skulle vara "höger" förstår jag inte. Skulle de andra kandidaterna vara för omedelbar förstatligande av näringslivet eller vad menar man? Är han inte tillräckligt revolutionär. Men hallå - V har inte revolution på partiprogrammet, utan är ett demokratiskt parti - naturligtvis den enda rimliga vägen.
Instämmer med Lars ovan. Och jag uppfattar inte heller Sjöstedt som stående till höger om ex. Dinamarca, om något tvärt om. Sjöstedt är mig veterligen den ende av kandidaterna som talat om strategier mot ett socialistiskt samhälle och om marxismen som analysverktyg. Dinamarca sitter likt Ohly fast i ett defensivt försvar av välfärdsstaten. Att Sjöstedt uppfattas som höger har nog att enbart att göra med att han inte har sina rötter i leninismen.
Sjöstedt kommer absolut att bli en stor tillgång (om nu inte Ohly och andra lyckas obstruera i sista stund, men det lyckas de nog knappast med). Och just det faktum att "han uttrycker sig mycket balanserat och har en trovärdig framtoning" är nog en viktig anledning att han ofta betraktas som höger i vänsterpartiet; Sjöstedt kommer att ha fokus på praktisk politik och inte på plakatpolitik, och han kommer inte att tveka när det gäller att inte kalla sig kommunist, eller när det gäller att vara tydlig när det gäller forna kommuniststaters brott mot mänskliga rättigheter.
Han kommer ganska säkert att attrahera stora grupper av vänstersossar. Dock är det inte säkert att s sammantaget förlorar på detta. Om Sjöstedt lyckas få ordning på sitt parti och utveckla det mot ett modernt, brett vänsterparti, och lyckas få tyst på de värsta knäppgökarna så att kommunistspöket kan begravas på riktigt, så kommer detta att innebära att vänsteralternativet sammantaget blir ner attraktivt.
Detta, i sin tur, kommer att leda till att fler mittenväljare kan tänka sig att rösta på s. Om någon extrem v-fraktion vill bryta sig ur och bilda ett nytt parti så kommer detta knappast att spela så stor roll i termer av väljare.
Om bara s kunde hitta en lika kompetent (eller i alla fall någorlunda kompetent) partiledare så lär nog valet 2014 trots allt bli riktigt jämt och dramatiskt till slut!
Olof Johansson-Stenman
"En av Lars Ohlys stora framgångar var att han lyckades hålla samman sitt parti genom alla de svåra kompromisser som det rödgröna samarbetet innebar"
Vilka var Ohlys övriga framgångar om man får fråga?.
Såvitt jag vet har Vänsterpartiet backat i varje val som Ohly varit partiordförande i och sammanhållningen inom Vänsterpartiet vanns genom att partiet stack ut från Socialdemokraterna och Miljöpartiet i grundläggande frågor som budgettak och antiamerikansk utrikespolitik.
Skicka en kommentar