Är EU-frågan på väg tillbaka i svensk politik? I dag skriver folkpartiledaren Jan Björklund, EU-minister Birgitta Ohlsson och Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton på SvD Brännpunkt att Sverige bör ansluta sig till den europeiska stabilitetsunion som EU:s euroländer nu bildar.
Men statsminister Fredrik Reinfeldt har hittills varit ytterst skeptisk till ett svenskt medlemskap. Läser man texten kan det uppfattas som märkligt att Sverige skulle inträda i något som kan beskrivas som att man är en del av eurosamarbetet, säger Reinfeldt till DN. Förslaget väcker heller ingen någon klang- och jubelstämning inom Centerpartiet eller Kristdemokraterna, vilka kan få svårt att utmejsla en enig linje i frågan.
Håkan Juholt har för Socialdemokraterna varit tydlig med ett nej till svenskt medlemskap. Men i dagens SVT Rapport säger Thomas Östros (se där) att det är för tidigt att ta ställning i frågan och han vill därför ha en mer avvaktande linje.
Socialdemokraterna har sedan några år slickat färdigt sina sår efter de uppslitande motsättningarna mellan ja eller nej till EU och ja eller nej till euron. I stället har partiet börjat sträva efter att utmejsla en vänsterpolitik inom EU, givet det svenska medlemskapet och folkets nej till euron. Det vore ytterst olyckligt om detta viktiga arbete ställs åt sidan för en ny (läs "gammal") debatt om ett svenskt medlemskap i stabilitetsunionen.
6 kommentarer:
Själv tycker jag att frågan är mycket komplicerad rent allmänt, även om jag lutar åt att Sverige inte bör skriva på. Dock tycker jag generellt att de är bra när politiker säger att det inte riktigt vet och vill fundera vidare på komplicerade frågor.
I detta fall tycker jag att det är bra av Östros och Reinfeldt att vilja fundera vidare, och oklokt av Björklund, Ohlsson och Juholt att genast bestämma sig. Att ha olika uppfattningar i ett parti behöver inte alls vara uppslitande om man respekterar varandra.
Östros tidigare tendenser att dra åt högerkanten, visar sig i hans senaste uttalande i EU-frågan.Juholts raka svar visar däremot var skåpet skall stå ur socialdemokratisk synvinkel.
E
Jag tycker det är på tiden att Juholt gör sig av med östros. Blek jävla man som bara gnäller på andra.
Olof, du skriver: "Att ha olika uppfattningar i ett parti behöver inte alls vara uppslitande OM MAN RESPEKTERAR VARANDRA."
Det är just de sista orden - om man respekterar varandra - som gör att det är så förödande för SAP:s trovärdighet att Östros omigen är tvungen att positionera sig. Intern respekt är kanske inte orden som förknippas med socialdemokratin just nu.
Varför är det så viktigt för Östros att gå till media med sina avvikande åsikter? Avvikande från Juholts, alltså. Varför kan han inte driva frågan internt?
Svaret på den frågan har bara Östros själv, men jag är inte trygg med att han har socialdemokraternas och/eller landets bästa för ögonen. Har jag fel om jag säger att en partimedlem som ständigt hamnar på kollisionskurs har ett mycket stort ansvar för hur han torgför sina åsikter? Kanske till och med ett större ansvar än den som delar den av partiledaren uttalade ståndpunkten.
Själv är jag helt trygg med att Östros har både partiets och landets bästa för ögonen, vilket inte betyder att jag håller med honom om allt. Och jag vet inte heller om jag håller med om att han särskilt ofta hamnar i kollissionskurs med partiet om dess politik. Om man tar vad han sade i den omtalade Agenda-intervjun så återkom ju t ex väldigt mycket av detta i Juholts och Weidelichs DN-debatt-artikel någon vecka senare.
I just denna fråga så tycker Östros att det kan vara klokt att vänta tills vi vet mer precist vad den s k stabilitetspakten innebär innan man bestämmer sig, och det kan ju inte anses vara någon sådär jätteextrem åsikt.
Jag tycker att det är bra när inte politiker går på led och alltid tycker samma som partiledaren. Det var väl t ex inte sådär jättemånga som gjorde vågen efter Juholts utspel att vi borde skicka flottan till Libyen, vilket jag tycker var bra. Jag tycker också att det var bra att många Socialdemokrater, som t ex Pagrotsky, inte gick på partiledningens linje i EMU-frågan.
Men visst, det finns så klart alltid en gräns för hur oenig man kan vara med ett partis politik om man skall vara kvar som högt uppsatt politiker i det partiet.
Min gissning, och förhoppning, är dock att Juholt försvinner långt före Östros, och jag vet att många borgerliga bedömare ser Juholts partiledarskap som en garant för en borgerlig valseger 2014.
Järnridån står på Ålands hav. I Finland har EU dominerat minst ett år den politiska debatten. Dagligen debatterar åtta kandidater till presidentposten. Gnistan tänds när EU:s framtid ska avgöras. Fyra kandidater följer linjen till Europeiska Federationen, fyra kandidater vill säga nej till Merkels paket, vilket skulle spränga Euro.
Sverige kan inte ställa sig utanför denna ödesfråga. Vi fick en andningspaus genom att säga nej till Euro, men det räcker lika lite som folkomröstningen löste energifrågan. Reinfeldt-Östros har valt det sämsta, stilla i båten. I Finland socialdemokraterna har valt samma linje med motivering att det går att kompromissa med Merkel.
Det finns all anledning att diskutera fram en gemensam nordiskt linje.
Skicka en kommentar