Frågan om huruvida de s k Stasiarkiven skall "öppnas" väcker starka känslor. Det finns drag av moralism i debatten, där en och annan menar att det är ett värde i sig att i dag synliggöra de svenska medborgare som av Säpo under det kalla kriget misstänktes för att på något sätt samarbeta med DDR.
Jag noterar att jag - som i nästan alla sammanhang slåss för transparens och öppenhet - provoceras av ropen på att "öppna arkiven". Varför reagerar jag så? Inom Säkerhetstjänstkommissionen gick jag för drygt tio år sedan med liv och lust in för uppgiften att granska de svenska säkerhetstjänsternas övervakning av den svenska Palestinarörelsen i slutet av 1960- och början av 1970-talet.
Svaret är följande. Säkerhetstjänstkommissionen hade i uppdrag att kritiskt granska och utvärdera de svenska säkerhetstjänsternas agerande. Det var statsmaktens göranden och låtanden som stod i fokus och som skulle nagelfaras. När det gäller den typen av granskningar av (stats)makten har jag inga skrupler.
Men ropen om att öppna de s k Stasiarkiven syftar inte till att granska makten. I stället är det enskilda medborgares integritet som skall sättas ur spel. Och då är jag inte med. Problematiken är den samma som jag behandlade i en bloggtext i somras: Vår tids paradoxer: Öppenhet vs. integritet. Makten skall granskas under öppna former - medborgarnas integritet skall värnas så långt det bara är möjligt. Svårare är det inte.
18 kommentarer:
Din argumentation funkar när det gäller STASI:s uppgifter angående vanliga medborgare. Men här avses medborgare som stått i en stats, tillika diktaturs, tjänst. Då håller kanske inte förutsättningen för ditt argument. Medborgaren blev ju en del av staten, av dess förtryckarapparat och kan i denna egenskap granskas.
Fast risken finns ju att det finns politiker (makten) och journalister (granskare av makten) med på listan av människor som sålde ut egna medborgare till en diktatur. Dessa namn borde väl offentliggöras?
Jag är totalt ointresserad av de "vanliga" medborgare som kan tänkas figurera i arkiven. Däremot vill jag veta allt om personer som idag är politiker, journalister eller på andra maktpositioner i samhället.
Ibland behöver man vädra ordentligt så att det inte finns några tvivel om vad som finns.
Ulf Bjereld skrev:
"Det finns drag av moralism i debatten, där en och annan menar att det är ett värde i sig att i dag synliggöra de svenska medborgare som av Säpo under det kalla kriget misstänktes för att på något sätt samarbeta med DDR."
Ingen har talat om att släppa SÄPO:s misstankar. Det handlar om att SÄPO ska släppa STASIs egna arkiv över sina agenter.
Det är en väsentlig skillnad.
Feltänk, Ulf. Att öppna STASI/KGB-arkiven skulle innebära en mycket välkommen granskning av två av dåtidens europeiska och globala maktcentras undergrävande arbete i Europas demokratier.
En gissning är att STASI-arkiven innehåller namn på i huvudsak vänstersympatisörer,så jag förstår din tveksamhet
Varför ska dessa arkiv hemlighållas enbart i Sverige? Tanken att hemlighållandet skyddar landsförrädare känns inte bra men det är en komplicerad fråga.
Om STAS-arkiven innehåller namn på medlemmar av de 4 statsmakterna så innebär väl ett frisläppande av dokumenten just en granskning av makten, eller?
I debatten talas det både om de s k Stasi-arkiven och om Säpos egna arkivhandlingar i ämnet.
När det gäller Stasi-arkiven förbluffas jag över den naivitet som många ger uttryck för, när de oreflekterat betraktar det som står i Stasis arkiv som Sanningen, med stort S. Inga arkivhandlingar utgör en sanning i sig, utan måste alltid tolkas, kritiskt granskas och problematiseras. Det gäller naturligtvis särskilt handlingar hos en diktaturs säkerhetstjänst. Här namnges enskilda svenska medborgare som aldrig dömts i svensk domstol - och utan praktiska möjligheter att försvara sig. Rättssäkerhet, någon?
Varför skulle det inte vara sanningen som står i STASI:s arkiv. Vilka incitament fanns det att skriva upp icke-existerande agenter som agenter i dokument för internt bruk?
Den underrättelseagent som förfalskade rapporter och diktade upp agenter lär ju inte ha framstått i särskilt bra dager när han blev påkommen. Dödsstraff för dubbelagenter utdömdes ett flertal gånger under STASI:s existens, så det var knappast riskfritt att försöka lura sina överordnade.
Dessutom är dokumenten det rör sig om att betrakta som löne- och rapportlistor om jag har förstått saken rätt. Och sådana är väl rätt svårt att betvivla. Det verkar inte röra sig om misstankar av det SÄPO-slag som du insinuerar.
Av någon anledning, så anses Stasi eller Kgb ofelbara i många högerdebattörers ögon.
Det är ett litet märkligt förhållande mellan högern, som helhet i Sverige och hur de ser på gamla kommunistdiktaturers ofelbarhet. När man diskuterar industrin eller infratsruktur i Sovjet eller Öst-Tyskland, så gottar man sig i alla historier om dålig kvalité och mänskligt misslyckande. Samtidigt är deras underättelsetjänst diaboliskt duktig gentemot Usa eller vilket annat land, som helst.
Det faller ju på sin egen orimlighet.
KGB hade förmodligen samma problem, som sovjet-staten och den producerade information och "duktighet" uppåt.
Kan vi rimligen anta, att det producerades "överskott" och "frieserades" siffror precis som på kolchosen eller i fabriken.
Jag tror det är ett rimligt antagande mer trovärdigt än högerns "ny-demonisering" och jakt på ev svenska kgb-spioner. Frågan är om vi som nation är mogna att förstå på samma sätt som i Väst-Tyskland?
Det skulle inte förvåna mig om det blir hetsjakt på vissa, som är oskyldiga, men kända, medan andra som var insyltade upp över öronen går fria därför att de är ointressanta och "granskarna" inte har kunskap eller vilja, att sortera bland det som är relevant eftersom "kändismaterialet" -gives more bang for the buck- , som det heter i idiomatiskt amerikanskt talspråk. Det är märkligt att den aspekten har gått förbi alla som vill gå till botten med säpo-arkiven.
Även om jag personligen vill se de som öppna för allmänheten eller enbart som forskningsmaterial för ämnesområden specialiserade på det här.
Mycket bra Ulf, kul att hör att det är fler än jag från vänstersidan som värnar rättssäkerheten. Bara tanken på att staten skulle aktivt medverka till att presentera anklagelser mot ensklida medborgare utan att varken utreda dessa eller ge den enskilde medel att försvara sig, luktar DDR lång väg om det.
A-K Roths "Varför ska dessa arkiv hemlighållas enbart i Sverige?" blir ju lite roligt eftersom den största insatsen för att göra STASI-registren användbara för gemene man skulle ju vara om CIA lämnade tillbaka slash offenliggjorde Rosenholzakterna som man stal från Tyskland i samband med DDR:s fall. En uppgift för Roth att utföra på hemmaplan
Bulten i Bo skrev:
"Bara tanken på att staten skulle aktivt medverka till att presentera anklagelser mot ensklida medborgare utan att varken utreda dessa eller ge den enskilde medel att försvara sig, luktar DDR lång väg om det."
Håller helt med. Men i det här fallet har staten skött sig och vägrat släppa arkiven. Då har den agerat betydligt värre i t.ex. fallet Ingvar Kamprad. SÄPO har ju släppt den stackars mannens gamla akter till diverse författare och annat löst folk som sedan använt dessa för att döma honom utan rättegång. Riktiga DDR-fasoner!
Kamprad är förtjänt av ett stort skadestånd.
/TJORVEN
BiB: Eller så kunde forskare få tillgång till arkiven i USA. Men - USA kanske skyddar egna agenter dubbelagenter, trippelagenter...
Det är en riktig härva. Och personer som samarbetade med DDR sitter säkert. Det är mindre roligt för många, BiB.
"tjorven", vad jag förstått om Kamprad handlade det om att uppgifterna var så gamla att man ansåg att de inte var av skada att släppa hemligstämpeln, samma sak råkade ju Guillou ut för. Jag är personligen inte motståndare till att enskild person ska ha rätt att under livstid bestämma själva om akterna ska offentliggöras eller inte.
A-K, helt rätt, i bloggar och i kommentarspalter är det gott om anonyma signaturer som tycker det är "mindre roligt" att hemligstämpeln kvarstår. Dessa personers vittrande av blod bör dock i min mening väga lättare än omsorgen av enskilda personers rättsäkerhet.
Jag är sålunda inte självklar anhängare till att de Säpos eventuella tillgång till svenskars namn vilka deltog i den etniska rensningen av Palestina 1948 nödvändigvis måste offentliggöras, trots att det finns folk som tycker att det skulle vara "mer roligt" att få läsa dessa. Och i detta tror jag du och jag är överens.
BiB, den etniska rensningen av Palestina utfördes av ockupationsmakten Jordanien som fördrev precis varje jude från delar av Jerusalem och Västbanken. Egypten stod för den etniska rensningen av judar från Gaza. Sök upp vilka som ansvarade för det, om du är intresserad
Annars handlar ju detta om de svenska namnen på Stasilistorna.
I tidningen Israels vän #2 2008 kan man på sidan 5 läsa om svenskar som deltog i den s.k. "striden om Latrun", en plats som enligt 1947 års delningsplan skulle tillhört Araberna men som israelerna med hjälp av sin svenska hjälpbrigad försökta nalla.
Många är nog sugna på att få tillgång till Säpos eventuella uppgifter om dessa landnallare, men jag anser likt Stasifallet att så länge man inte har för avsikt att ställa dessa inför rätta har dessa personer rätt till sin anonymitet.
Detta får till följd att dessa "sitter säkert" som A-K Roth skriver, men det är ett pris man får betala.
Självklart börjar det darra i mångas knä, de som är emot öppnandet är förmodligen de som finns nedskrivna i registret. Svårare än så är det inte.
Skicka en kommentar