2011-11-20

Yttrandefrihetens bekymmersamma gränsland

Utan undersökning ingen rätt att tala, hävdade ordförande Mao. Inte så sällan har jag nickat instämmande åt denna devis. Själv utmejslar jag först en genomtänkt ståndpunkt innan jag går in i en diskussion. Babbel stör min sinnesfrid. Jag tänker inte medan jag talar eller skriver - jag tänker först och talar eller skriver sedan. (Egenskapen är inte entydigt positiv. Den främjar t ex knappast spontanitet och kreativa infall.)

Nu skall förstås ordförande Maos devis inte tolkas som en lag, utan snarare som en rekommendation. Skulle vi i dag ställa frågan Är du för eller emot yttrandefrihet skulle naturligtvis nästan alla instinktivt svara ja, och snarast bli provocerade av frågan. Det finns väl ingen som är emot yttrandefrihet, eller?

Men det är alltid något märkligt med uttalanden som alla kan instämma i. Antingen är de så betydelselösa att de blir ointressanta. Eller så avses egentligen något annat än vad som faktiskt sägs. Yttrandefriheten stärks om vi problematiserar den och inte bara upprepar yttrandefrihetens värde som ett mantra.

Två ting som ofta blandas ihop i diskussionen är huruvida en person har rätt att yttra en sak och huruvida det är lämpligt att denne person verkligen yttrar den. Ett exempel på denna hopblandning återfinns i debatten om konstnären Lars Vilks och hans teckningar av profeten Muhammed som rondellhund. Teckningarna har väckt starka känslor och Lars Vilks har utsatts för både överfall och mordhot.

I debatten råder det enighet om att Lars Vilks har rätt att teckna vilka rondellhundar han vill. Däremot råder det oenighet om huruvida det var lämpligt av honom att teckna dem och att fortsätta teckna dem. Argumentet att Vilks borde avstå eftersom teckningarna kränker och förödmjukar många muslimer provocerar en del som uppfattar argumentet som ett ifrågasättande av Vilks yttrandefrihet.

Särskilt efter mordhoten mot Lars Vilks har det blivit kontroversiellt att ifrågasätta lämpligheten i hans teckningar, eftersom ifrågasättandet kan uppfattas som en eftergift åt dem som uttalat hot. Det ligger en del i den tolkningen. Men konsekvensen blir att debatten då lyfts till en ytterligare nivå, där de som är djupt kritiska till Vilks val att teckna rondellhundar uppfattar det som att det är deras yttrandefrihet som riskerar att sättas ur spel.

Yttrandefriheten är aldrig enkel. Den största björntjänsten vi kan göra yttrandefriheten är att låtsas som om den vore det.

*

Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj "Skriv för frihet". Mer information om bloggstafetten, "Skriv för frihet" och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till statsvetaren Andreas Johansson Heinö som bloggar på adressen http://andreasjohanssonheino.blogspot.com/ i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.

4 kommentarer:

Olof sa...

Men hur tänkte du nu Ulf? Visst är det tillåtet (och bör naturligtvis vara tillåtet) att citera visdomsord från "Ordförande Mao", en av de värsta massmördarna som vi känner till.

Men är det lämpligt, särskilt som en del av en Amnestykampanj?

RJ sa...

Låt oss slå fast att utan det muslimska våldet i kölvattnet till Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer och Vilks rondellhundar så hade det aldrig uppstått någon fråga om "yttrandefrihetens bekymmersamma gränsland" eftersom yttrandefriheten är och skall vara helt ovillkorlig i demokratier.

Denna fråga eller problemställning om yttrandefrihet fanns nämligen inte efter ex.vis Elisabeth Olssons Ecce Homo- utställning i Uppsala Domkyrka.

Den enkla sanningen är att det finns röster som kräver särbehandling för muslimska trosutövare när det gäller yttrandefrihet.

I botten ligger här ett stort hyckleri och/ eller en mer eller mindre uttalad ryggradslös önskan om självcensur för att undvika muslimska terrordåd.
Ingen skall inbilla mig att denna diskussion om yttrandefrihet hade kommit till stånd utan de våldsamma muslimska reaktionerna efter Jyllandspostens publicering och Vilks teckningar.

/RJ

Andreas sa...

Ordförande Mao som rättesnöre? Ränderna går aldrig ur. 68 forever ;-)

Tur att nya generationer redan tagit över :-)

Jan Wiklund sa...

Fenomenet begränsas inte bara till yttrandefrihet. Det är självklart i många andra sammanhang att det finns i och för sig helt lagliga saker som man inte bör göra. Lagen kan inte omfatta allt - vara oförskämd mot folk på bussen, ljuga, ha sexhistorier vid sidan om... Om alla skitstövlar skulle åtalas skulle domstolarna inte få göra annat och till slut skulle vi alla sitta bakom galler.

Att samma princip omfattar yttrandefriheten borde inte förvåna någon.