I själva debatten glänste Åsa Romson, genom engagemang och förmåga att ta för sig. Hon fick i kväll ett litet medialt genombrott. Annie Lööf var godkänd, men någon Lööf-effekt i opinionen tror jag inte det blev. Fredrik Reinfeldt visade en återhållsam profil, väl förenlig med den statsmannaaktiga image han odlar. Göran Hägglund var ovanligt blek och verkade trött. Jan Björklund var ungefär som vanligt, med en och annan rapp oneliner. Jimmie Åkesson blev en vinnare genom att han fick så mycket utrymme, men inte genom sin insats i debatten.
Jag är övertygad om att Agenda kommer att använda ett annat upplägg nästa gång de arrangerar en partiledardebatt.
På onsdag får vi en ny, riktig partiledardebatt. I riksdagen. Där inleder statsministern och därefter talar partierna i storleksordning. Kanske något för Agenda att fundera på...
*
Det mesta går Fredrik Reinfeldts väg just nu. Efter fem år som statsminister håller Alliansen samman lika tätt som tidigare och dess opinionssiffror är goda. Trots att arbetslösheten och utanförskapet ligger på nivåer långt över den målsättning Reinfeldt gick till val på 2006 handlar den politiska debatten i stället om frågor där Alliansen står stark, som t ex hur den ekonomiska krisen bäst bekämpas. Finansminister Anders Borg axlar rollen som expert i nyhetssändningarna, medan Tommy Waidelich i Ekots lördagsintervju igår fick ägna upp mot halva programtiden åt att svara på frågor om Socialdemokraternas syn på RUT-avdraget. Håkan Juholts sätt att hantera sina bostadsersättningar innebär att den viktiga kampen om den politiska dagordningen för de rödgrönas del definitivt är förlorad för ett tag framöver.
Många hade sett fram emot kvällens partiledardebatt i SVT Agenda. De rödgröna såg ett tillfälle att vända vinden och påbörja en motoffensiv mot den borgerliga Alliansregeringen. Allianspartierna själva visste att de debatterade utifrån en styrkeposition och hoppades kunna visa på en bristande trovärdighet i ett rödgrönt regeringsalternativ. Nu blir debatten i stället en stympad tillställning, där sändningstiden halverats och där Åsa Romson (MP) och Jimmie Åkesson (SD) utgör den enda oppositionen mot den sittande regeringen. Sverigedemokraterna jublar, Miljöpartiet måste fundera över om det verkligen var rätt att inte följa Socialdemokraternas och Vänsterpartiets linje att hoppa av debatten.
Jag är glad jag inte är debattledare i kväll. Hur arrangemanget skall kunna genomföras inom ramarna för opartiskhet och saklighet är mig en gåta. Hur gör debattledaren om Fredrik Reinfeldt börjar kritisera Socialdemokraterna och Håkan Juholt? Eller förväntas Fredrik Reinfeldt i debatten låtsas som att Socialdemokraterna och Håkan Juholt inte finns? Skall Jimmie Åkesson och Åsa Romson få lika mycket debattid som Alliansregeringen tillsammans? Eller skall Allianspartierna få två tredjedelar av debattiden? Hur man än gör så blir det fel.
Min personliga uppfattning är att det ankommer på den som arrangerar en debatt - i det här fallet SVT - att hitta former som gör att samtliga partier känner sig välkomna och att formen inte kan uppfattas som att den gynnar den ena sidan i debatten. I det här fallet har SVT misslyckats med det uppdraget.
TT:s politiske reporter Owe Nilsson ställer på sitt personliga twitterkonto den spetsiga frågan Kan det vara så att Agendafolket inte hänger med tillräckligt i politiken för att förstå laddningen i att ställa upp de fyra som samlad opp?
Lars Ohly redovisar sina bevekelsegrunder för att hoppa av debatten för TT: TT: Nu finns det ju ingen som för V:s talan. - Nej det blir konsekvenserna, men vårt syfte är ju också att se till att valrörelsen 2014 inte får den här dramaturgin och scenografin som regeringen vill ha. Vår insats den här gången kanske blir att se till att det blir svårare att få den här typen av uppställningar att fungera i framtiden, säger Ohly.
Jag har tidigare rekommenderat Staffan Doppings artikel i ämnet på Newsmill.
5 kommentarer:
Utomordentligt barnsligt beteende av S och V när man inte har några betänkligheter mot att delta i riksdagens offentliga debatter med SD .
Men sannolikt slår dessa partiers vägran att delta i TV-debatten helt tillbaks mot dem själva och förstorar bilden av Ohly som en förlorare och av Juholt som oberäknelig.
Varken Juholts eller Ohlys förtroendesiffror torde stiga efter den här händelsen.
"Kan det vara så att Agendafolket inte hänger med tillräckligt i politiken för att förstå laddningen i att ställa upp de fyra som samlad opp?"
Visst är det vågat att ställa de fyra regeringspartierna på den ena sidan och oppositionspartierna ("samlad opposition" eller ej) på den andra? Vilka konstiga signaler det måste sända till tittarna. Borde inte den där Åkesson stå i ett annat rum, han som inte är "rumsren"? De som "hänger med tillräckligt i politiken" vet verkligen vilken sprängkraft Åkessons plats i "scenografin" har... Enligt Ohly var det hela alltså en markering inför valet 2014, men jag tror inte att de kommer att kunna pressa SVT och media att dansa efter deras pipa. Man trodde ju att de här barnsligheterna visavi SD hade lagt sig, men tydligen inte. Det lägger ett löjets skimmer över svensk politik som jag inte tror att folk uppskattar.
Alliansen står gemensamt bakom en budget och det är naturligt att de ska så samlade i ena delen av studion. Att man skulle lotta fram en placering är inte logiskt.
Det är inte statsmannamässigt av Juholt att inte ta debatten med Alliansen. Detta kommer att straffa sig! Många kommer att misstänka att det finns ett samband mellan detta och det faktum att Juholt är i sin värsta kris någonsin.
Jaha -kommunisten vill inte ställa upp i en debatt där Åkesson är närvarande bland sex andra partiledare.
Vad kan man säga mer än att Ohly är en omogen politiker.
Och Juholt då...? - Han, han har ju å mycket annat att fundera på. Sin ekonomi t.ex. .Det är ju inte lätt att leva om man bara har 144 000:- i månaden att leva på.
Berra
Det blir mer och mer uppenbart att det här inte fungerar. Margot, kom hem!
Skicka en kommentar