2011-02-15

Efter Kriskommissionens rapport - Vart går socialdemokratin?

Socialdemokratin är inte ett parti som andra. Det tar sin utgångspunkt i de sociala konflikter som uppstår i ett samhälle, och tror på politikens förmåga att skapa en bättre framtid. Så inleds den socialdemokratiska kriskommissionens slutrapport "Omstart för socialdemokratin" som presenterades i dag.

Jag är stolt och glad över den rapport som kommissionen lägger fram. Min stolthet och glädje kanske kan uppfattas som självskryt eftersom jag varit med i en av de fyra arbetsgrupper som arbetat under kommissionen (Gruppen för faktabaserad valanalys). Men den gruppen presenterade sin slutrapport redan i början av december, och därefter har jag endast följt kommissionens arbete en bit från sidan.

Styrkan i den rapport som i dag presenteras är inte några konkreta politiska förslag som förväntas få väljarna att snabbt strömma tillbaka till Socialdemokraterna. Nej, vägen fram är mer mödosam än så. Rapportens styrka ligger i stället i att den 1.) förmår formulera början till en samhällsanalys som är tillämpbar på dagens individualiserade informationssamhälle och inte främst på gårdagens industrisamhälle, 2.) förmedlar insikten att den centrala uppgiften nu är att givet samhällsanalysen identifiera dagens samhällsproblem och utmejsla relevanta frågor kring dessa, inte att formulera svar på gårdagens problem, samt 3.) bejakar den öppenhet som präglar dagens samhälle och formulerar anspråk på att bygga socialdemokratin som Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti. På så sätt har Socialdemokraterna förutsättningar att bli ett modernt parti och återta sin ställning som Sveriges största parti och starkaste politiska kraft.

Kring dessa tre teman formuleras en mängd tankar och analyser om socialdemokratins frihetssträvan, om jämlikhetens värde, om behovet av en ständig politikutveckling, att forma opinion i stället för att jaga den, ett öppet ledarskap, partiet närvaro i sociala och digitala media, behovet av starkare band till den akademiska världen och vikten av att slutgiltigt göra upp med den trångsynta bunkermentalitet som alltför länga levt kvar i delar av partiet

Mycket av mediespinnet under dagen kommer inte att handla om dessa frågor, utan om de politiska förslag som kommissionen också presenterar kring tillväxt, jobb och arbetsmarknad, utbildning samt ojämlikhet och fattigdom. Dessa förslag kommer att kritiseras för att vara för vaga och gå i olika riktningar. Sådan är medielogiken och det är inget att gnälla över, utan i stället face the music. Men det är klart att den långsiktiga politiken och de skarpa politiska förslagen inte har kunnat formas under den korta tid som kommissionen haft till sitt förfogande. Arbetet med att forma denna politik börjar i stället nu och kommer förhoppningsvis att kunna ha kommit en bit på vägen i samband med t ex en återupptagen partikongress hösten 2011.

Det är också glädjande att rapportens samhällsanalys i stor utsträckning bygger på forskning och beprövad erfarenhet, inte på löst tyckande eller önsketänkande.

Jag har tidigare uttryckt oro över att rapporten kanske i sig skulle hålla hög klass men sedan förpassas till rollen som hyllvärmare. Nu säger Ibrahim Baylan att arbetet med att ta fram ett nytt socialdemokratiskt partiprogram och en ny organisationsstruktur kommer att påbörjas så snart kongressen i slutet av mars är avslutad.

Jag har klagat så mycket på partiet och haft så många synpunkter på vad som varit fel och på vad som borde göras att det nästan känns som en personlig debriefing att läsa slutrapporten. Nu är partiet på banan igen - återtåget kan börja.

Men jag har inga illusioner om att det kommer att gå fort, även om tillfälliga opinionssvängningar i dagens rörliga väljarlandskap är fullt möjliga. Det är bäst att luta sig mot Winston Churchill och hans bedömning av krigssituationen efter att de brittiska och amerikanska styrkorna landstigit på Sicilien den 10 juli 1943: Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Tyvärr så missar S det samhällsfenomen som har och kommer påverka vårt sammhälle mest. Invandringen!

Det handlar inte längre om att hjälpa små grupper av människor, det handlar om 1 % av befolkningen per år som flyttar, 100 000. Det ärdrar allt.

Snälla inse att detta är DEN avgörande frågan för hur Sverige kommer att se ut i framtiden.

Om de som flyttar hit är oproduktiv så kommer vi bli fattigare, är de istället välutbildade och produktiva kommer det göra Sverige rikt. Det handlar inte om solidaritet med svaga grupper det handlar om landets hela ekonomi.

Viktor sa...

"bygga socialdemokratin som Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti."

När det gäller just den här punkten har (s) en oerhört lång väg att gå. Det är en av de främsta anledningarna till att jag aldrig skulle kunna rösta på (s). Jag upplever det snarast som det mest slutna och inskränkta av alla riksdagspartier, till och med mer så än (m).

Andreas sa...

Ni vill med andra ord skapa ett helt nytt parti som nästan inte har något gemensamt med det socialdemokratiska partiet av igår eller idag eller under dess glansdagar för länge länge sedan ... jag välkomnar både 1) att S går i graven 2) att det kommer ett nytt parti som intar en mittenposition och intresserar sig för samtiden och framtiden

Alex sa...

Det som skadat Socialdemokraterna allra mest är att man accepterat, ja till och med verkat för massarbetslösheten.

Om partiet vill få en chans igen så måste man gå ut med att man kommer att återinföra en arbetslöshet på 1-2%.

Men av någon anledning så verkar politiker tro att detta skulle vara mycket svårt, snudd på omöjligt. Men vi betalar redan människor för att inte göra någonting, det är inte så svårt att betala dem lite mer för att göra nytta.


Jag tror det var Hjalmar Söderberg som skrev att somliga saker, de måste man vara expert för att inte begripa. Ekonomin är ett typexempel. Ekonomi handlar egentligen bara om att organisera olika sorters arbeten och varuslag på ett förnuftigt sätt, men i dag har det gjorts till mystik och esoterika.

Däremot finns det förstås klassmotsättningar som komplicerar saken, men de ska förstås och behandlas som sådana, dvs. politiska utmaningar, och inte gömmas bakom täta dimmor av ideologi så att de framstår som övernaturliga skeenden bortom vår påverkan.

Anonym sa...

Enligt "The Churchill Society" så är citatet från 10 november 1942, och uttalades i samband med en rapport om segern i slaget om Egypten.

http://www.churchill-society-london.org.uk/EndoBegn.html

GT

Enn Kokk sa...

Jag har på min egen blogg - http://enn.kokk.se/?p=13706 - publicerat en analys av Kriskommissionens rapport, "Omstart för socialdemokratin".

Anonym sa...

Jag röstade på S i valen 1994, 1998 samt 2002. Men inte i valen 2006 och 2010.

Jag kommer inte att gå tillbaks till att rösta på S igen när ni nu direkt och fullständigt tar över kommunisternas politik. Vad blir nästa steg - ska ni ta över Ohly som partiledare också? Ifall ni gör det är ni i alla fall logiskt konsistenta med er rapport, så varför inte?

Vad anser du Ulf om Lars Ohly som en möjlig framtida partiledare? Är han ditt förstahandsval till partiledare i S? Och om inte, hur kunde du då skriva under på rapporten som gjorde S till ett i praktiken kommunistiskt parti?

Jag saknar Göran Persson och tillväxtvänliga sossar som förstår att resurser först måste skapas för att kunna fördelas mer än någon kan förstå. 2010 röstade drygt 20% av de med arbete på S, 2014 blir det max hälften.

Alex sa...

Anonym: Högerns tillväxtpolitik är av det kortsiktiga slaget, precis som Stalins eller Hitlers. Den går i princip ut på att ge kapitalisterna fria händer att göra som de vill. Men maktkoncentration och ensidighet straffar sig alltid i längden.

Det enda som kan säkra utvecklingen i längden är den mäktiga produktivkraft som finns i demokratin, folkmakten. Men den kan du glömma att högern någonsin ens skulle tänka tanken att frigöra. Därför står vårt hopp till vänstern, som trots sina brister ändå vill flytta mer makt över till vanliga människor.

Andreas sa...

Alex, inget släpper loss proletatiatets "mäktiga produktivkraft" lika bra som ROT och RUT ... spränger vänsterns anti-incitament för jobb murar ... vi snackar radikal anti-Stalinistisk praktik ;-)
Vad har du att komma med utöver anti-stalinistisk retorik? ;-P

Anonym sa...

Att jämföra Reinfeldt och Alliansen med Stalin och Hitler är ju konstruktivt. Jag fick just lust att rösta på S igen, när folk till vänster gör sådana jämförelser.

Under 50- och 60-talen insåg S att tillväxt var det som skapade resurserna för omfördelning, och som gjorde att alla kunde få det bättre, såväl rik som fattig.

Idag vill man ta från Peter för att ge till Paul, dvs någon måste numera alltid förlora på S politik. Tror inte detta är en valvinnare, helt enkelt för att man för att vinna val måste locka medelklassväljare som mig som kan tänka mig att rösta på båda de politiska alternativen. Och jag lockas inte av den vänsterpolitik som nu förs av S, och jag tvivlar på att den lockar särskilt många andra medelklassväljare.

Den intressanta frågan är denna - hur ska S vinna över "sving-voters" som mig till partiet igen. Det är ju detta som är grunden till valseger 2014.

Nemokrati sa...

Tyvärr tror jag att arbetet går för långsamt. Man borde ta beslut i vissa avgörande frågor - såsom trygghetsföräksringarna och lönebildningen, och lansera detta snabbt. I mars beslutar EU om ESM och Sveriges hållning är avgörande för löntagares rättigheter och vad beträffar trygghetsförsäkringarna.