Tidningen ETC Göteborg bad mig att på tusen tecken formulera min samhällsutopi. Så här blev det:
Min samhällsutopi har sin värdemässiga grund i mötet mellan Jesu uppmaning att ”Du skall älska din nästa såsom dig själv” och den kommunistiska utopin ”Av envar efter förmåga – åt envar efter behov”. Min kristna syn på människans ofullkomlighet och på människan som gemenskapsvarelse leder mig till en socialistisk syn på hur samhället bör organiseras.
Jag vill inte leva i ett samhälle där svaga grupper är utlämnade åt välgörenhet från välbärgade eller åt omsorger från familj och vänner. Välgörenhet är alltid godhet på givarens villkor. Jag vill leva i ett samhälle med en statsmakt som fördelar välståndet, som skyddar de svaga och som i bästa Robin Hood-anda tar från de rika och ger till de fattiga. Borgerlighetens falskt skorrande livspussels- och köksbordsretorik döljer ojämlikheter och skeva maktförhållanden i samhället. Därför behöver vi politiken, som ett nödvändigt medel för att skapa frihet, jämlikhet och rättvisa.
Mina tankar här utvecklas ytterligare i boken Politik och kristen tro (Santérus, 2007), samförfattad med Douglas Brommesson.
9 kommentarer:
Din utopi har provats i kibbutzerna, i ca 100 år, med dåligt resultat. Som mest valde 5% av Israels befolkning en socialistisk livsstil. Sedan 1980-talet har kibbutzerna en efter en övergivit det socialistiska idealet. Idag har 2/3 av de ca 300 kibbutzerna privatiserats, dvs. medlemmarna tjänar efter förmåga och behåller sin lön. Kibbutzens fasta egendom är fortfarande gemensam, men vissa kibbutzer har redan fördelat aktierna i sina industriföretag. Utvecklingen är resultatet av att de f.d. socialisterna/kommunisterna har röstat med fötterna och beslutat sig för en kapitalistisk livs-stil. Kommunismen fungerade helt enkelt inte, eftersom andra generationen (delvis) och tredje-fjärde generationerna helt enkelt slutade arbeta och i stället lät sig bjudas på ett liv där allt var gratis.
Kibbutzernas gamla ideal var identiskt med Bjerelds - "Av envar efter förmåga – åt envar efter behov”. Tyvärr fungerade det inte. Som allra värst blev det i ställlet "Åt envar efter förmåga - av envar efter behov."
Som pilot-study för Bjerelds utopi utgör kibbutzerna en god indikation att drömmen inte kan förverkligas.
GT
Kan i stort sett bara instämma trots att jag inte delar din kristna tro.
Att du liksom jag heller inte tror att den kommunistiska utopin kan förverkligas av människor som vi känner dem ("människans ofullkomlighet") tror jag till skillnad från "Anonym" att också du inser. Utopin bör fungera som ett riktmärke för politiken, utan att man för den skull tror att man en dag kommer fram.
Däremot har jag aldrig förstått hur bibeln kan förena Kristi kärleksbudskap från NT med det Gamla Testamentets auktoritära och etniskt egocentriska budskap.
Men det är förstås en annan fråga.
NJRoland, kärleksbudskapet "älska din granne (nästa) som dig själv" kommer redan i Leviticus(Tredje Mosebok) 19:18, det första som skrivits ner om detta i någon religion även om begreppet, onekligen mycket progressivt för sin tid, finns i många andra religioner också. Det finns i GT många stycken om att acceptera främlingar som som vi gör våra egna och visa vänlighet och barmhärtighet mot främlingarna bland oss. Nånting för svenskar att ta efter? Inte alltid så bra på den arenan, eller hur?
NJRoland, läser man selektivt och inte beaktar den reformation judismen har gått igenom under århundradena så kan man nog bli ganska så trångsynt om denna. Hoppas du inte tror att GT bara ska dömas efter somligt som skrevs för 4-5 tusen år sedan? Fördomar mot judismen saluförs ganska friskt på somliga ställen men vi ska inte glömma att kärleksbudskapet började där och att Jesus levde som observant jude.
A-K Roth
NJ,
En samhällsutopi som går emot människans natur enligt dess förespråkare, och som testats i över 100 år men misslyckats totalt - det är inte mycket till utopi. Jag skulle snarare kalla det bedrägeri - eller opium för folket (Opium des Volkes) om du föredrar marxistisk terminologi.
GT
Hej Ulf! Tack för ditt för mig viktiga bloggande!
Läste dina kommenatarer här på din blogg och jag möter där, som så vanligt stigmatiserande kommentarer om socialism.
Undrar lite kring ditt synsätt på socialism, vilken sort socialism är det du förespråkar i praktiken? Jag frågar mot bakgrund av socialismens olika "ansikten". Är socialism rätt benämning? Eller i vilken grad är det en socialliberalism som du står för något åt Rawls?
Då socialism blivit ett sådant lätt byte att stigmatisera, ungefär som Nixontiden stigatiserade kommunist - undrar jag hur du tänker, och jag tror det är viktigt, när man talar om och företräder en fördelingspolitisk idé - hur vill du sortera och urskilja din socialism från de nedvärderande och onyanserad kommentarer du får på din blogg och de onyanserade smällar man kan få i vardagslivet om man själv kallar sig socialist.
Göran Greider skrev nyligen att den som kallar sig socialist i vår tid ofta blir bemött med nedvädering och sedermera med "en slags medlidsamhet" av typen (stacks dumskalle).
Denna notering är en av många och berättar något om vår samtid och vår människosyn idag.
Här följer några frågor. Vore kul med svar:
1. Hur tänker du hur man kan och ska förhålla sig till människors okunskap om socialism?
2. Ska man använda sig av begreppet av socialism och gång på gång få påklistrade etiketter av att vara maoist, sovjetälskare, STalinist, Leninist, stati-ideolog? Och hur tänker du att man utifrån den verklingshorisont som ordet socialist i dag för många har - hur tänker du att man ska hantera detta för att uppnå så god förståelse för det du i sak företräder och för fram?
Mvh/ En som kallar sig socialliberal men som gärna skriver under på din sammanfattande "utopi".
samtidsanalys@gmail.com
http://samtidsanalys.blogspot.com
Samtidsanalys: Det ord man användet (här: "socialism") är inte så viktigt, utan viktigare är förstås vad man menar med ordet. Om ett ord bidrar till att dölja det man menar eller om ordet får diskussionen att gå i väg i en annan riktning än den man vill bör man använda ett annat ord. Jag använder ordet socialism för jag tycker det är ett ord värt att behålla, även om det provocerar en del. Men jag väljer inte att använda det i alla sammanhang - det är inte alltid det är funktionellt.
Här är inte platsen (eller tiden) att mer i detalj utveckla vad jag menar med socialism. Men två huvudkomponenter inrymmer begreppet för mig: 1.) En stark stat och 2.) Politisk, ekonomisk och social jämlikhet. I den ekonomiska jämlikhten ligger också ett antagande om en starkt reglerad marknad. Visst finns det likheter med socialliberalismen, men inte minst synen på marknaden menar jag skiljer socialismen från socialliberalismen.
Tack för svar!
http://samtidsanalys.blogspot.com
Väl formulerat tycker jag - att jämföra med kibbutzer är väl inte särskilt konstruktivt. Kibbutzer skapades för att bygga den israeliska staten - i en mycket specifik kontext.
Dessutom tror jag att det finns en fördel i att inte vara alltför elaborerad och dogmatisk när man formulerar en utopi - för idéerna har så stor makt, att de följs till punkt och pricka.
Det ser man ju på hur nyliberalt skolade politiker följt den ideologin så det gått käpprät - för de väjer inte när verkligheten motsäger idéerna utan kör blint vidare efter manus.
Nemokrati,
"Kibbutzer skapades för att bygga den israeliska staten" En direkt felaktig premiss.
De skapades bland annat som en socialistisk utopi, för att skapa en ny människa. Kontexten var att skapa ett bärkraftigt judiskt jordbruk i Erets Israel, men det är föga relevant för en case study av den ekonomiska modellen. Kibbutzerna är de enda verkliga socialistiska experimenten i Västvärlden. De är därför MYCKET relevanta för att studera kollektivens life cycle över 4-5 generationer, samt förhållandet mellan socialistiska öar och det omgivande kapitalistiska samhället. Ett annat intressant studieobjekt är Svanholm i Danmark, som har gått genom en life cycle mycket snarlik kibbutzerna.
Svanholm ger en stark indikation att kollektiv-modellen inte fungerar i Skandinavien heller. Frågan är då om det finns någon praktisk modell som kan förverkliga Bjerelds socialistiska utopi.
GT
Skicka en kommentar