2008-12-11

Israel och Palestina - 60 år i våra röda hjärtan

I dag levererades boken Israel och Palestina - 60 år i våra röda hjärtan (Hjalmarson & Högberg Förlag) från tryckeriet. Riktigt fin, och den kan beställas här. Boken ges ut av Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen tillsammans med ABF och syftar till att fördjupa debatten om socialdemokratins hållning i den israelisk-palestinska konflikten över tid.

Redaktörer för boken är jag själv tillsammans med Ulf Carmesund och i boken ger Evert Svensson, Sigbert Axelson, Göran Holmberg, Maj Britt Theorin, Thomas Hammarberg, Viola Furubjelke, Pierre Schori och Ann Linde sin bild av hur den israelisk-palestinska konflikten utvecklats över tid, samt sin syn på hur Mellanösternpolitiken borde utformas i dag.

Boken presenteras formellt i samband med en debatt om socialdemokratisk Mellanösternpolitik på ABF i Stockholm (Sveavägen 41) lördagen den 24 januari 2009. Sätt ett kryss i almanackan redan nu!

I övrigt är jag på väg hem efter ett seminarium i Norrköping om religion och politik med Lars Stjernkvist, Laila Naraghi och Olle Burell. Mycket bra, och återvänder inom kort till den problematiken här på bloggen.

23 kommentarer:

G. Tikotzinsky sa...

Tack för inbjudan. Jag råkar vara i Sverige just då, så jag kanske dyker upp på ABF.

Förresten, hur valde ni titeln? Israel har ju funnits i 60 år, så det är naturligt. Men Palestina-mandated UPPHÖRDE att finnas för 60 år sedan, så det ryms inte alls inom titelns tidsperspektiv. Och iden om en självständig palestinsk statsbildning är inte mer än högst 38 år gammal, så där passar titelns tidsperspektiv inte heller riktigt.

Anonym sa...

Det later intressant! Synd att jag bor i London....
Var kan man kopa boken?
Eleni S

Anonym sa...

Ops, jag laste visst slarvligt.
Kommer nog bestalla boken.
Vad ar din bedomning, kommer Israelerna attackera Gaza tror du?
Eleni S

Ulf Bjereld sa...

Eleni: Det är svårt att göra bedömningar angående israeliska attacker mot Gaza nu inför valet. Så mycket beror på händelseutvecklingen såväl i Gaza som i den israeliska valkampanjen. Men tvingas jag gissa så blir svaret nej. Jag tror inte att det israeliska ledarskapet vill riskera att skada relationerna till den nyvalde amerikanske presidenten Barack Obama genom upptrappade våldshandlingar i Gaza i samband med hans tillträde.

Tikotzinsky är hjärtligt välkommen till ABF. Bokens titel syftar på det dubbla jubiléet - 60 år sedan Israels tillkomst och 60 år sedan den palestinska flyktingkatastrofen tog sin början.

egon berglund sa...

Jag har beställt boken, ser fram emot att få läsa den, kanske det blir en recention på min blogg senare.

Linus sa...

G. Tikotzinsky,

Den brittiska mandatregimen upphörde, men det bindande mandatet (the Trust) är fortfarande giltigt gentemot FN.

Anonym sa...

Forresten, kommer Jan Guillou att vara dar?

Eleni S

Anonym sa...

Jaa ni, Ulf och Eleni, den mallige och misogynska journalisten, han som kallar en tidning i Sverige den "malligaste" - mallig kan han vara själv - har ju ett sedan länge väldokumenterat agenda vad gäller MÖ. (GT, om du närvarar ge honom ett elakt ögonkast från mig - on the other hand, let it be, let it be, sånt gör inte en empiriker...)

Jan Guillou och journalister världen runt hjälpte t.ex. till med spridningen av ryktet om fallet Muhamed Rami Al-Dura liksom
de gjorde om slaget i Jennin, det som fördes fram världen runt som "massaker". Rättegången mot France 2 och filmningen av Al-Durahändelsen förde fram många frågor i ljuset. Men skadan var redan skedd. Det utnyttjas fortfarande av anti-israeliska grupper. Al-Durafallet uppviglade och ledde direkt till oskyldigas död under de värsta vansinnesdåden. Detta har Guillou och andra i sitt oförstånd, rush to judgement eller förakt hjälpt till att föra fram.

Bevare oss om någon ser Guillou som trovärdig! Men jag hoppas att Per Ahlmark - han som var en av de förste som förespråkade en palestinskt stat - kommer med en bokrecension. Den skulle jag kunna tro på.

http://online.wsj.com/article/SB121183757337520921.html

www.youtube.com/watch?v=DzsCBFhCsyY

A-K Roth

G. Tikotzinsky sa...

Jaha, jag förstår Bjereld. Som vanligt räknas inte de judiska flyktingarna från de av Jordanien och Egypten ockuperade delarna av Palestina-mandatet. Och inte heller den judiska flyktingkatastrofen från arabländerna.

Anonym sa...

AK Roth, vad du an tycker om Jan Guillous asikter, han ar inte misogynisk, tvartom. Han kallade sig feminist for ett tag sedan, och slutade pga av att han inte gillade FI. Mallig kanske han ar, visst, jag kanner honom inte personligen, tyvarr. (men sa har han ocksa utrattat ovanligt mycket som journalist, sa kanske han har skal till det)
Sedan kan jag halla med om att han kan vara obalanserad, (precis som Per Ahlmark)han ar stark palestinavan och ar upprord over deras lidadne. Men visst kan han vara obalanserad ibland, som de flesta av oss palestinavanner. Men Al Durah fallet ar knappast glasklart. Det ar daremot klart att manga palestinska barn har dodats av IDF, kanske inte Al Durah, men vem vet? Men det som driver Jan Guillou ar sakert inte forakt utan medlidande och sympati.

mvh Eleni S

Anonym sa...

Forresten, Roth, glad Chanukka i forskott....(sager man glad eller trevlig?)
mvh Eleni S

Anonym sa...

Ja, Eleni, vi kan väl alla fira Chanukkah! Så Happy Chanukkah och God Jul alla! Undrar om inte traditionen med adventsljus kan ha lånats lite från chanukkahljusen, att tända ett ljus till för varje gång? Till advent ett tjockt ljus till för varje söndag som man bränner en stund tills man har fyra i olika höjd, till Chanukkah ett litet smalt ljus till för varje dag i åtta dagar som bränns ner helt varje gång. Olikt men ändå likt. Trevligt i vilket fall. Lite ljus i mörkret. Här i USA har man inte traditionen i hemmen med adventljus bland kristna så det verkar vara en svensk sak. Nu firar man även i USA Kwanzaa för att hedra det afrikanska arvet. Man tänder ljus succesivt under sju dagar.

Får nog disagree om vad som driver Guillou och hans cohorts, att det är sympati mer än förakt. Att han känner sympati och medlidande för palestinier är säkert sant (det guor många s.k. israelvänner också) men det är ytterst selektivt. Han har utsett en och endast en skurk och har ett i min syn föraktfullt agenda. Guillou i SvD: "Jag är optimist, jag tror att Israel kommer att upphöra att existera före Armageddon".

Eleni, between you and me, så retar det mig att en självutnämnd mellanösternexpert som Guillou citeras i media som vore han någon att lyssna till. Guillou är den han är men någon att höja till skyarna som expert?

Läs gärna feministen Louise Perssons bloggartikel om en av Guillous utsvävningar i Aftonbladet. Kommentarerna är lika intressanta. Att JG deltog i terroristaktioner mot Israel torde vara utom allt tvivel.

BTW, det sista jag läste om fallet Al-Durah var att fallet var kontroversiellt. Wikipedia, iofs inte den bästa källa, skrev, "...Some investigations have suggested that he might have been killed by Palestinian gunfire, and some people believe that the entire incident was staged..." Däremot kan man vara säker på att spridandet av detta ledde till mångas död. Det var förkastligt av världens media journalister att delta i uppvigling. Dreyfussfallet revisited men i lite annan skepnad.

A-K Roth

Anna sa...

Ulf, jag kan tyvärr inte komma till ABF, men om du kommer till Jerusalem så är du väldigt välkommen att höra av dig (och också att ta med dig ett exemplar till Bildas center i Jerusalem så att jag kan läsa den, Adlibris skickar tyvärr inte till Israel).

Angående Gaza så tror jag inte nödvändigtvis att Obama är det starkaste skälet mot en attack - en storskalig operation leder oundvikligen till större antal dödsoffer på båda sidor och dessutom kan de ibland få en annan utveckling än man tänkt sig. Så har vi Gilad Shalit, plus den klassiska frågan - vad gör man dagen efter invasionen? Är det verkligen Israels intresse att åter ta över hela ansvaret för människorna i Gazaremsan?

Det är alldeles för riskabelt att starta en storskalig operation i Gaza, definitivt mitt i en valkampanj, och jag tror inte ens att IDF är jätteförtjusta över idén. Mest snack för att skrämmas alltså.

Anonym sa...

Veeder, vi far verkligen hoppas att du har ratt ang Gaza....

Roth, det later valdigt likt! Jag visste inte att ni tande dem i ordning. Atta ljus for atta dagar.. Kul att veta! Nej, man tander inte Adventljus i England heller. :(
Ang Gulliou, jag beundrar ju honon mkt, men ingen kan saga att han ar perfekt. Hans uttalande var idiotiskt. A andra sidan sa sa han det for mer an tio ar sedan. Han har sakert andrat asikt sedan dess. Manniskor andrar asikter hela tiden, dessutom vill ju de flesta palestinier ha en egen stat, sa varfor skulle han fortsatta att stodja en binationell stat mot majoritetens vilja? Om han deltog i terroraktiviteter vet nog ingen, daremot bevakade han DFLP under en manad, som bedrev krig mot Israel.

Jamforelsen med Dreyfuss kan jag tyvarr inte alls halla med om. Dreyfuss utpekades som skurk och fornedrades offentligt. Manniskor skrek "doda judarna" och Dreyfuss och andra fick lida enormt trots att han var helt oskyldig.
Fallet Al Durah ar kontroversiellt, pojken kan ha dodats av palestinsk eld eller av IDF. Men IDF ar knappast oskyldiga offer som Dreyfuss var, de har dodat manga andra civila, aven om de inte dodade Al Durah. Vi behover inte "uppvigla" mot IDF.
Det racker med att lasa "Breaking the silence" och Btselems rapporter.

Nu ar jag igang igen, och jag som lovade mig sjalv att diskutera mindre med mina meningsmotstandare!
Vi far vara ense om att vara oense,
som vanligt Roth...:)

Och ja, Guillou ar knappast expert pa omradet langre, men det ar ju alltid sa, man tar in kanda namn for att de drar tittare. GW Persson ar ju t ex inte landets enda kriminalkunnige, aven man latt far det intrycket...
mvh
Eleni S

Anonym sa...

Ja, visst är det lätt att komma igång, Eleni! Har just kommit hem från svenskt luciafirande med många svenskfödda småbarn som tärnor, stjärngossar, tomtar och tom pepparkaksgubbar. De sjöng högt, falskt och jättesött! Amatörkören sjöng "nu tändas tusen juleljus medan några gick omkring och tände ljusen på alla bord. :)

Angående dreyfussliknelsen så var det kanske långsökt men ett är då säkert: Det ropas och förverkligas "blame the jews" och "kill the jews" med jämna mellanrum i islamistiska kretsar, Hamas inkluderat i vår tid. Det är kollektivanklagelse. Och världen verkar vara märkligt tyst; man liksom ursäktar det pga konflikten i mellanöstern. Det var under Dreyfuss' tid inte bara han som var utlämnad till antisemitisk behandling. Antisemitism liksom annan rasism drabbar hela gruppen. Då som nu.

Guillou väcker beundran eller avsky. Jag beundrar inte en som deltar i bombningar och terrorattacker mot civila om än under enbart en månad. Oerhört att delta i terroraktioner nästan som en sport men med mänskliga villebråd. Undra på att han kallas "riksjägarn". Ännu värre att han skröt om det. Men 'nuff is 'nuff!

A-K Roth

Anonym sa...

Det ar sant att judar ofta far skulden for Israels aktioner. Tyvarr. Precis som palestinier far skuld for Hamas.
Forskrackligt, man maste skilja mellan judar och IDF och palestinier och Hamas.
Vad galler Guillou, jag tror verkligen inte att han deltog, utan att han rapporterade. Han skrev b la om en liten pojke som dodades av nar IDF bombade flyktinglager. IDF har dodat enormt mycket oskyldiga civila, kvinnor, aldre, barn. Det klart att den som ser detta enorma vald, som Guillou har gjort, loper risk att bli onyanserad.
mvh
Eleni S

BR sa...

Titeln på boken spänner onekligen över en lång tidsperiod; Från 1920 till 1948 då det fanns ett Palestina och från 1948 då staten Israel bildades. Som bekant finns det inget Palestina idag.

Anonym sa...

Men det kanske kommer att finnas ett palestina jamte Israel en vacker dag. Trots rasister som BR, som skriver saker som "araben guardians bockande infor Mecka". BR, tycker du inte att du passar battre pa Al hamatzav eller varfor inte Jihad i Malmo?
Eleni S

BR sa...

Tja Eleni S.
Förklara vari det rasistiska ligger i att säga att araber bockar sig mot Mecka?
Har man fel i det påståendet?

Anonym sa...

Ja. Det ar pa samma standard som kvinnan som sa om Bo Rothstein "varfor ar han sa gnallig, ar det darfor att han ar jude?". Ett sadant uttalande andas antisemitism och hat. Manga av dina kommentarer antyder motsvarande rasistiska mot araber, det gar inte att komma ifran. Men givetvis ar det Ulf och andra bloggagare som bestammer var du far posta. Kanske lika bra, aven hatare maste ju fa yttra sig, i yttrandefrihetens namn.
Eleni S

Anonym sa...

Ber om ursakt for att jag halkat bort fran amnet Ulf. Men nu satter jag punkt...
Eleni S

Anonym sa...

Ang. dödandet av barn.
Israel har aldrig barn som måltavla, det har däremot Hamas och Hizbolla som medvetet attackerar civila israeler. De är terrorister som medvetet väljer att attackera med civila som sköldar. Detta medför alltid att civila kommer att skadas och dödas när IDF besvarar attacker. Att bl.a. svenska medier sedan spelar med och ljuger om att Israel medvetet dödar barn är skamligt. Ansvaret ligger helt på arabiska terrorister som kränker såväl Genevekonventionen som all anständighet!

Anonym sa...

Tankar kring en bild: Jag har nu sett omslaget till boken "Israel och Palestina - 60 år i våra röda hjärtan" i en blogg. Olof Palme och Yassir Arafat skiner som solar och framstår som såtaste vänner. Socialdemokratiska ledningen förblev Arafat trogen ända till slutet. Jag glömmer aldrig när 22 skolbarn slaktades i en skola i Ma’alot 1974 i norra Israel på direkt order av Arafat eller att Arafats "Black September"-grupp stod bakom massakern av israeler i olympianden i München 1972. Diskuteras denna verklighet i boken? Bilden på Olof Palme med Arafat ger för mig bara dåliga "vibbar" och skamkänsla. Det krig Arafat ställde till med i Jordanien krävde 3000-4000 offer. Hans karriär var ständigt följd av våld och terror, från Libanon, från Tunisien, vapenskrammel, försoning på engelska, uppvigling på arabiska... För detta belönades PLO och Arafat med omvärldens respekt i FN och bland somliga av världens ledare. Sveriges utrikesminister hade inte en obetydande roll i lanseringen av Arafat som trovärdig aktör.

Andra ledare i världen var djupt disillusionerade av kalla fakta om YA's våld, terror och korruption. Undrar om det inte också finns några f.d. arafatsponsrare som kommit på bättre tankar? Men för somliga kanske bilden på Palme och Arafat frammanar nostalgiska känslor om Sveriges storhetstid som "fredsmäklare".

A-K Roth