2008-04-13

Könsmaktsordningens kulörer

I dag promenerade jag tillsammans med min kära hustru i vårfagra Slottsskogen i Göteborg. Barnfamiljer fyllde parken. Vi noterade att mitt i individualiseringens tidervarv finns det en sak som inte är individuell. Färgen på barnens kläder. Pojkar i Blått, och flickor i Rosa. Framförallt flickor i Rosa. Som experiment räknade vi under några minuter antalet flickor utan Rosa i kläderna. Av de ungefär 40 vi räknade var det två som inte bar Rosa, varav den ena cyklade på en Rosa cykel.

Det är inget fel på Rosa (jag gillar det själv...). Men visst är det märkligt att i världens mest jämställda land någonsin så sorteras barnen från noll års ålder och uppåt in i två grupper efter färg på kläderna.

I barnklädesaffärerna har det blivit allt svårare att hitta plagg i könsneutrala färger (till exempel gult eller grönt). Om man inte genom klädfärger vill bidra till att upprätthålla könsmaktsordningen har man som föräldrar få alternativ. Visst kan man klä sina pojkar i Rosa, men givet diskursen så kan det leda till bekymmer. (Ni minns väl Johnny Cash sedelärande sång A Boy Named Sue?)

Visst kan man försöka att på allvar hävda att det väl inte spelar någon roll vilken färg barnen har på kläderna? Eller att flickor som vill gå i Rosa och leka prinsessor skall få göra det, medan pojkar skall få gå i blå kläder och bära Spider-skor? Men Djävulen sitter i detaljerna. På samma sätt som språket formar tanken (det är därför man skall undvika ett vulgärt språk), så formar kläder och andra yttre attribut människan och människans tankar och vara.

Jag rekommenderar Anna Larssons krönika i Svenska Dagbladet om könsfixeringen i dagens Sverige.

7 kommentarer:

Anonym sa...

På tal om färger - varför har alla frireligiösa lila på sig? Har det något med kristendomen att göra eller är det bara en modediskurs inom dom kretsarna. Det tycker jag är intressantare att diskutera...

BR sa...

Slottsskogen måste vara ett mycket starkt fäste för patriarkatet och dess strukturer.

Kerstin sa...

Min dotter hade aldrig ett rosa plagg medan hon växte upp - det var blått och blått för hela slanten. Jag tror inte att hon själv köpt ett rosa plagg i hela sitt liv heller (hon är liksom medelålders idag).

Alla trodde att hon var pojke när hon var liten - så hur vet ni vilket kön det var på de där barnen ni räknade :-) ?

Anonym sa...

Det är till viss del en modefråga. Det firmororna lanserar och visar vill ungarna ha. Vad kompisarna har vill de andra ha, osv. Ungar i Sverige är lika duktiga som andra på att få som de vill. Och föräldrarna vill också göra som Svenssons. Om några år kan det slå om; jag är nästan säker på att det som vanligt gör det.

Jag ser samma trend i USA. Rosa, rosa, rosa, princessklänningar, rysch och pysch, rosa cyklar som sedan lillebrorsor inte vill överta. Inte bra för cykelrecycling :)! Det kan också vara en reaktion mot tidigare extrem likriktning, för nog är det väl ändå sött med en (1) finklänning i rosa i stället för så medvetet och överdrivet funktionella kläder? Det kan ju ta bort glädjen i att klä upp de små ibland.

Sverige är f.ö. ett enastående likriktat land vad gäller mode och annat. Det slår en när man kommer på besök utifrån. Ena året går alla i träskor. Andra året går alla i Ecco. Andra åter finns ingen som inte går i fjällrävenjacka. Har själv dragits med och skaffat detta man "måste ha". För länge, länge sen skulle alla fastrar och mostrar ha mockajackor; senare (eller tidigare) var det skinnjackor. Vit kappa och blå hatt på våren. Nu är det rosa som gäller för småflickor. Det går över.

A-K

Anna sa...

Det är definitivt en modegrej och vad "andra" har...mina flickor hade mycket rosa och lila, men nu när de blivit större har de mer neutrala färger. Att få på killen något som ens har en tendens till att vara "tjejaktigt" (som sockor med en blomma på, eller en beige tröja med olika symboler - plus ett hjärta...) är stört omöjligt. Inte en chans.

Men vad göra då? Kan ju inte tvinga honom.

Tycker inte att det är själva färgerna som är problemet. Låt tjejerna gå i rosa om de vill. Det är väl snarare idén att det inte skulle gå att göra en massa saker om man har rosa, som att spela fotboll eller klättra i träd. Det gör mina tjejer utmärkt. Frågan är väl inte vilken färg de bär utan om färgen hindrar dem från att göra saker som i så fall är problematiskt.

Sedan är det rätt intressant att notera att i Mellanöster, speciellt bland araber och judar från arabiska länder, så är det helt OK för män att ha pastellfärger, inklusive rosa och persikofärg. Det ser jag aldrig på svenska män...kom igen nu Ulf och ta initiativ. Gå till universitetet i en persikofärgad skjorta :) Varför inte? Eller är klädernas "könsmaktsordning" (vansinnigt jobbigt ord)något som bara barnen ska vara ansvariga för?

Anonym sa...

Vi som ser Ulf då och då vet att han älskar rosa skjortor, persikofärgade skjortor och små ljusröda anteckningsböcker med blommor på. Det är knappast problemet.

Istället är det feminiseringen av flickor och maskuliniseringen av pojkar. Det är dessvärre knappast bara ett modefenomen - tvärtom hänger det samman med vår uppfattning om könsrollerna. Färgerna är ett sätt att reproducera dessa könsroller. Inte alls så oskyldigt som en del av er vill tro.

Anonym sa...

Män med rosa skjortor finns det väl inte ont om i GBG direkt...

Det är en myt att det inte går att hitta kläder i - om du så vill - könsneutral kulör. Mina döttrar har alla möjliga färger på sina kläder vilket gör morgnarna till en kamp om försöka få till en matchning som - ja, som vi kan stå för som familj :-)

Men visst är det intressant med färger och könsidentitet. Drivet att hitta rätt är nog som allra störst som liten. Det är väl också därför pojkar och flickor så starkt utmärker sig på så olika sätt i lek och i sätt att vara.

Miljö - visst. Men vad ska du göra åt arvet?

/ M(an)