Religionen skall vara en privatsak, påstås det ofta i diskussionen om religion och politik. På ytan är påståendet oförargligt och svårt att säga emot. Och visst - om man bara menar att varje enskild människa har rätt till sin tro eller otro så är det bara att hålla med.
Men ändå. Uttalandet har alltid gett mig en lätt bismak i munnen, utan att jag riktigt kunnat sätta ord på känslan. Någonstans i mina konspiratoriska blindtunnlar har jag anat en dold agenda bakom användandet av uttrycket.
Jag fick en förklaring till mina känslor på årets Anna Lindh-seminarium på Bommersvik (så höstvackert att det gjorde ont) i helgen. Inte oväntat var det den så kloke och analytiskt skarpe förre ärkebiskopen K G Hammar som stod för insikten. Religionen kan aldrig vara en privatsak, sa han, för religion handlar om relationer. Att ha en kristen tro är att ha och hänge sig åt en särskild relation - kalla den gärna kärleksrelation - till andra människor, till samhället, till skapelsen och naturligtvis till Gud.
Kristen tro får därför konsekvenser inte bara för hur du lever ditt eget liv utan också för din relation till allt som lever. Kristen tro ingen privatsak - den konstituerar inte bara dig själv utan också dina relationer med världen och får därigenom i förlängningen konsekvenser för andra människor. Uttrycket att "religionen skall vara en privatsak" döljer detta förhållande och blir därför en tom eller bedräglig retorik.
En helt annan sak är att kyrka och stat skall hållas isär, och att kyrkan inte skall ha något inflytande över politiken.
K G Hammar sa också att vi inte har något utvecklat språk för att diskutera relationen mellan religion och politik. Det var ett uttryck med stort intentionsdjup. Frågan är bara hur vi hanterar det problemet. Ett sådant språk kan ju inte skapas eller uppfinnas. Men insikten om problemet är en del av lösningen.
Nästa helg medverkar jag på Palmedagarna i Karlstad. Då skall jag diskutera läget i Mellanöstern med Gadi Baltiansky, generaldirektör Geneve Initiative Israel och Nidal Foqaha, generaldeirektör Palestinian Peace Coalition- Geneve Initiative. Dessutom deltar Sveriges Radios Cecilia Uddén. Det skall bli både roligt och intressant.
7 kommentarer:
Snömos. Kristna kan inbilla sig att de har hur många relationer som helst med oss icke kristna – en relation förutsätter samtycke, annars är det ingen relation utan en våldtäkt. Och det är i det privata vi samtycker respektive inte samtycker till relationer. Således är religion en privatsak – den kan inte tvingas på mig och andra.
Kärleksbudskap?? Hur många oskyldiga människor har inte kristna dödat i sin religions namn genom århundradena?
Eh... varför är det bara kristna som ska ha relationer med andra, har inte "andra" relationer med kristna? ATt en kristen människa ser på vår relation genom sin religion (åtminstone delvis) är något jag måste acceptera.
Och anonym: du menar alltså att kärlek aldrig leder till döden eller dödande? Jag instämmer i att kristendomen orsakat en stor mängd lidande, men det diskvalificerar den inte från att emellanåt även göra gott.
"...En helt annan sak är att kyrka och stat skall hållas isär, och att kyrkan inte skall ha något inflytande över politiken..."
Hallaluja! Säg det till Hammar, Broderskaparna och andra.
Visst har kyrkan som institution ibland gjort gott. Men har det goda varit värt priset av det onda?
Religion är en privatsak, är det inte från Marx? Hans föräldrar konverterade till kristendomen för på den tiden kunde man inte bli statsanställd eller få fullständiga medborgerliga rättigheter om man var jude dvs mosaisk bekännare. Så var det inte bara i Tyskland.
Min farfar antecknades av prästen som kryptobaptist. Ett par år senare fick han efter ansökan utträda ur statskyrkan. Och de flesta av hans sju barn slapp bli döpta i statskyrkan. Många utvandrade till Amerika just på grund av religionsförtrycket.
När jag på egen hand lärt mig en del ryska prenumererade jag som ateist på Nauka i Religia från Sovjet. Det var en besvikelse - handlade mest om hur vansinnigt sekter betedde sig på ryska landsbygden. Fizika v skole hade jag mer utbyte av. Där fanns en del bra exempel på försök man kunde utföra som lärare. Men fysikämnet var tydligen i skolorna upplagd efter en strikt lektionsplan för alla i det stora riket. Lektion 41-42 i nionde året är det så här...Tyvärr såg jag sen att myvcket av detta påfördes undervisningen i DDR. I ett utvecklingsland med få utbildade lärare var det säkert försvarbart, men..
Religion är en privatsak. Men var och en ska ha rätt att uttrycka sin uppfattning i politiska frågor (allmänna angelägenheter) och då spegla åsikter utifrån religion el annan ideologi. Det får (i idealsamhället) bli en kamp mellan idéer och företrädare - helt fredligt!
Den dolda agenda du tyckt dig se är nog inte så förskräckligt dold, för mig framstår din kommentar till uttrycket mera som ett sätt att misstänkliggöra den som säger så.
När jag använder det uttrycket så menar jag att även om religionen kan vara ett fullgott argument för den troende, så kan det aldrig vara ett argument som har giltighet i relation till den icke troende. Med det menar jag att religionen inte kan användas som ett argument i en diskussion, annat än möjligen i en diskussion om religion i sig. Exempelvis kräver jag bättre bevis än "guds vilja" i diskussioner om hur vårt samhälle bör organiseras, om hur människor ska behandla varandra, ifall jorden snurrar runt solen eller tvärt om, ifall evolutionen är en bra teori eller inte, fram till vilken vecka abort bör tillåtas osv.
Den inte så speciellt dolda agendan är alltså: Kom inte dragande med religion ifall du vill övertyga mig om nåt, vill du tro så gör det, men försök inte tvinga på mig konsekvenserna av din tro ifall du inte har några bättre argument.
Skicka en kommentar