Jag kan nu sluta som reporter. Det jag i natt fick uppleva kommer aldrig någonsin mer uppleva. Nu stänger jag ner för natten. Jag är fortfarande skakig. Hur jag ska kunna somna i natt är en gåta. Så skriver Expressens Johan T Lindwall på sin Discovery-blogg i Expressen i dag.
Själv tycker jag att Fuglesangs rymdresa är en mediehype av sällan skådat slag. Fuglesang är säkert en kompetent och jättehygglig kille. Men Discoveryfärden är bara en i en lång rad resor i det amerikanska rymdprogrammet och över 30 nationaliteter har varit i rymden innan det blev svenske Fuglesangs tur. Det känns faktiskt inte särskilt spännande.
Visst - rymden och oändligheten fascinerar och sätter våra vardagsföreställningar om tid och rum ur spel. Men problemet är att det finns en sådan oerhörd diskrepans mellan vad vi vet om rymden och vad vi kan göra. Vi kan uttala oss om planeter och solar och stjärnor på ljusårs avstånd. Men vi kan inte resa särskilt mycket längre än till månen. Vi är i sanning materiens fångar.
Det kommer säkert en dag då vi kan sända människor även till det vi nu uppfattar som universums gränser. Men Fuglesang och Discovery - det är som om Columbus aldrig skulle kommit utom synhåll från den spanska hamnstaden Palos 1492.
3 kommentarer:
Jag har lite svårt att förhålla mig till det här med Fuglesang. Som du säger är han säkert en hyvens kille, och för honom personligen måste det vara helt grymt att äntligen få komma iväg (på det planet både unnar och avundas honom det). Men mediehypen!? "Förste svensk i rymden..." Jag kunde inte bry mig mindre om att det finns en person av samma nationalitet som mig där uppe.
(Minns någon Killinggängets Percy Tårar som gick för några år sedan?)
"unnar och avundas jag honom det" skulle det förstås vara...
Jag tycker att detta inte bara är ett jippo, det är en fråga om att prioritera fel saker och dessutom handlar det i första hand om demonstration av militär makt!
Skicka en kommentar