Den palestinske presidenten Abbas spelar högt när han återigen hotar med att utlysa nyval. För det första skulle ett sådant nyval innebära ett trixande med den palestinska konstitutionen och vallagarna. Inget av dessa dokument (här och här) ger presidenten befogenhet att upplösa parlamentet och utlysa nyval. För det andra är det svårt att se hur ett nyval skulle kunna förbättra den politiska situationen. Antingen vinner Hamas återigen valet och går då stärkta ur processen. Eller så vinner Al Fatah och då kommer Hamas och dess många anhängare att uppfatta det som att de kuppats bort från den regeringsmakt de erövrade i de kanske mest demokratiska val som någonsin genomförts i arabvärlden. (Lyssna gärna på Viola Furubjelkes kloka kommentarer i ämnet från P1 Morgon i morse.)
Tony Blair har redan välkomnat Abbas utspel. Från svensk socialdemokrati har jag inte uppfattat något alls. Visst är värdegemenskapen mycket större mellan Al Fatah och (s) än mellan Hamas och (s). Men en klok socialdemokratisk politik riktar in sig på att stödja arbetet med en palestinsk samlingsregering, inte att stödja utspelet om nyval. Beslutet att isolera den folkvalda Hamas-regeringen framstår än en gång som en fundamental politisk felbedömning som orsakat stort mänskligt lidande och nu fört Palestina till inbördeskrigets rand.
Det är möjligt att Abbas inte menar allvar med sitt utspel, utan ser det som ett sätt att förbättra möjligheterna för att skapa en palestinsk samlingsregering. Låt oss hoppas att så är fallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar