2006-12-22

Smålustigt, sa Fredrik Reinfeldt

I Bingolottos uppesittarkväll i TV 4 i morgon lördag benådar Fredrik Reinfeldt en gris. Inslaget är naturligtvis inspirerat av den amerikanska traditionen där presidenten inför Thanksgiving-helgen benådar en kalkon.

Inslaget är osmakligt. Då tänker jag inte främst på moderaternas allt mer oblyga strävan att imitera amerikansk politik (presidentparet Fredrik & Filippa, moderata partistämmor som härmar amerikanska partikonvent etc). Inte heller tänker jag främst på det enfaldiga i parallellen. USA tillämpar dödsstraff (mer än 1 000 avrättade människor sedan 1976) och det amerikanska presidentskapet associeras historiskt till benådningsmöjligheter.

Nej, det mest osmakliga här är att allvarliga saker som slakt och människans förhållande till djurens liv och död görs till ett jippo i TV 4 och att landets statsminister väljer att spela med. I dagens Aftonbladet kommenterar Reinfeldt sitt deltagande med att han tyckte det verkade ”smålustigt”.

Nej, jag är inte vegetarian (även om jag kanske borde vara det…). Men om vi nu väljer att döda och äta djur så låt oss i alla fall inte göra jippo av det hela. Heder i stället åt de kristna vegetarianer från djurrättsgruppen Älska din nästa som nyligen demonstrerade utanför Swedish Meats slakteri i Skara för att be för alla djur som far illa och dödas i den svenska köttindustrin.

11 kommentarer:

Claes Nordmark sa...

Instämmer, Ulf! Vad som däremot är smålustigt är att jag precis skrev ett inlägg som berör samma sak. Och det är ju så man undrar om moderaternas PR-folk har fått fnatt...för en så här pass uppenbar amerikansk stil går väl knappast hem hos svenskarna, utan blir bara mer patetisk.

Leffe sa...

Den svenska regeringen har haft sin benådningsmakt längre än den amerikanska regeringen. Vad gäller "presidentpar" så var väl Göran och Anitra samma grej. Att moderata stämmor skulle härma amerikanska konvent mer än vad (s)-kongresserna härmar partikongresser i Moskva på 80-talet eller Peking nu är ett skrattretande påstående.

Är det som statsvetare, som religiös sosse eller bara i största allmänhet som du gör dig til åtlöje på detta vis? Tittat lite väl djupt i glöggrytan, kanske?

Per Westberg sa...

Det lär vara president Truman som tog upp denna tradtion i USA. Och nog verkar det egendomligt att Reinfeldt försöker införa en sådan här gimmick.

Leffe säger att den svenska regeringen haft sin benådningsmakt längre än den amerikanska. JAg är tveksam. I USA tillkommer benådningsrätten inte regeringen. Den ligger på presidenten (och guvernörer tror jag). I Sverige tillkomm regeringens benådningsrätt 1974. Från 1809 var det Kungl Majestät även om det ofasta var samma sak som rgeringen. Före 1809 var det kungen personligen som benådade.

Viktor sa...

"Då tänker jag inte främst på moderaternas allt mer oblyga strävan att imitera amerikansk politik (presidentparet Fredrik & Filippa, moderata partistämmor som härmar amerikanska partikonvent etc)."

Att medierna fäster så stor uppmärksamhet vid Fredrik och Filippa är väl knappast något moderaterna kan klandras för. Om du kommer med sådana påståenden får du vara betydligt mer konkret. Snarare är det väl media som bär skulden för att person, snarare än politik, hamnar i fokus. Beträffande de moderata partistämmorna tycker jag inte de avviker särskilt mycket från de andra partiernas. Jag tycker samtliga partiers stämmor på senare år blivit en bedrövlig uppvisning där enighet ska förmedlas och där all typ av politisk diskussion ska sopas under mattan. Värst är nog Folkpartiet, där finns det faktiskt visst fog för att tala om amerikanisering. Dock inte alls i samma utsträckning vad gäller Moderaterna.

När det gäller jippofieringen av benådandet av grisen håller jag dock med dig - det är smaklöst.

Tobias Struck sa...

Lugn i julkalsongen nu. Detta är ju inte statsministerns idé, det är ju Bingolottos idé. Såvitt jag vet är TV4 en privat kanal. Klart att Reinfeldt skall rädda grisen. Bara för att vi ger oss rätten att slakta grisar, betyder inte det att vi MÅSTE slakta dem. Makt kräver sans och balans. Om vi inte har ett val, så är det inte makt. Alltså är räddandet en bekräftelse av makten över djuret, som vi faktiskt har kommit överens om att vi skall ha.

God Jul, mina små julgrisar. Jag benådar er.

Leffe sa...

Per,

Före 1974 var det kungen som var regeringsbildare, fullt jämförbar med den amerikanske presidenten i den rollen. Dock inte demokratiskt vald förstås.

Ulf Bjereld sa...

Visst - det går att diskutera om folkpartiets landsmöten eller moderaterna partistämmor är mest amerikaniserade. Media spelar en betydelsefull roll i amerikaniseringen av svensk politik - men partierna har också ett ansvar. Imitationen av Bush benådning av kalkonen fungerar inte alls i svensk kontext - bl a beroende på att benådningsinstitutet har en annan historisk tradition hos oss.

Men låt oss trots allt glädjas med grisen - må den länge leva och även den få en God Jul!

Kerstin sa...

Jag tycker det där jippot var bedrövligt, och Reinfeldt väljer väl själv om han vill ställa upp på slikt fjanteri.

Vidare var det ju väldigt löjligt att "benåda" en griskulting. Den riskerade inte att bli julskina i år. Det blir grisarna inte förrän de väger sådär en 100 kg. Men det kanske inte är liga gulligt med en gris av den dimensionen!

Sedan är det förvisso sant att det i hög grad är massmedia som försöker göra Lill-amerika av Sverige. Valrörelsedramaturgin var ju densamma som vid presidentvalen- det var i stort sett bara Reinfeldt och Persson.

Jag har verkligen inga höga tankar om journaliskåren, eller om massmedias sätt att bevaka politiken. Från det hållet får vi ju bara den amerikanska versionen av det mesta som händer i världen. Inte konstigt alls att en massa unga människor har den världsbild de har.

Viktor sa...

"Visst - det går att diskutera om folkpartiets landsmöten eller moderaterna partistämmor är mest amerikaniserade. Media spelar en betydelsefull roll i amerikaniseringen av svensk politik - men partierna har också ett ansvar."

Jag skrev att Folkpartiet stack utan, samtidigt som de andra partiernas partistämmor ganska mycket liknade varandras. Du får gärna vara mer konkret i din kritik av just Moderaternas. Vad gäller Moderaternas roll i amerikanisering av mediebevakningen får du också gärna vara mer konkret. Du skriver svävande om att "partierna också har ett ansvar", samtidigt som du i ditt blogginlägg var väldigt bestämd på att skulden var Moderaternas. Även här hade jag gärna sett några exempel. Personligen tror jag att partierna, för att kunna nå ut till så många som möjligt, anpassat sig till ett nytt medieklimat, och då är faktiskt felet nästan enbart mediernas.

Ulf Bjereld sa...

Jag tar till mig det Viktor säger om att folkpartiets landsmöten sticker ut som mest amerikaniserade. En hastig tillbakablick i Ulf Adelsohns dagboksdanteckningar för åren 1981-1986 (s 307 respektive s 313) om valmötena på Scandinavium och Johanneshov inför valet 1985 vittnar om att Adelsohn fick oerhört mycket kritik (av bl a Bo Strömstedt) för att dessa möten skulle ha varit för amerikaniserade. Kanske var det dessa minnesbilder som på något sätt dök upp till ytan igen. :-)

Jag vidhåller att partierna inte är mediernas viljelösa fångar i frågan om valkampanjernas utformning. Möjligen kan man säga att såväl partiernas agerande som medierna speglar samhällsklimatet, där individualiseringen slår igenom på allt fler plan.

Olaus Petri sa...

Ja, den där Strömstedt är en synnerligen "(o)nyttig idiot". Han uttalar sig alltid vitt och brett om värdet av kulturpluralism och kulturberikning, samtidigt som han uppenbarligen inte kan fördra att svensk politisk kultur tar intryck västerifrån. Och glöm inte (än en gång)att denne Strömstedt bröt upp samarbetet mellan Kvällsposten och Expressen med motiveringen att redaktionernas respektive kulturer var alltför olika. Vad hände med berikningsaxiomet?

Ja, vad säger man? Att karln ifråga tillhör det där kulturfrälset som vet hur andra måste tycka samtidigt som det självt aktar sig noga för att njuta av mångfaldens frukter? Ja, det säger man. Strömstedt är nämligen långifrån ensam. Hela kultursverige är ett glastak som effektivt screenar bort invandrare från det åtråvärda kulturella kapitalet.

Rädslan för amerikans kultur är bara en i mängden av kulturelitens fobier. När det kommer till kritan beblandar den sig överhuvud taget inte gärna med "andra".