Julfriden bröts brutalt genom den accelererande krigsutvecklingen i Somalia. Situationen är komplicerad, men Etiopiens intervention lär knappast bidra till att skapa en varaktig lösning på konflikten. Etiopiens ingripande ökar i stället risken för ett storkrig i regionen, med ökat mänskligt lidande som följd.
USA och Storbritannien stöder Etiopiens intervention. Carl Bildt uppmanade däremot redan på Juldagen Etiopien att omedelbart dra tillbaka sina stridande förband. Det är befriande med en svensk utrikesminister som törs formulera en hållning utan att först invänta övriga EU-stater och som inte heller nöjer sig med att placera sig någonstans i mitten för att betona vikten av en samfälld EU-politik.
Från socialdemokratiskt håll är det besvärande tyst. Visserligen formulerar riksdagsledamoten Carina Hägg kritik för att Bildt inte förstärker de personella resurserna i Nairobi och Addis Adeba (Sverige har ingen egen diplomatisk närvaro i Somalia), men inget har vad jag uppmärksammat sagts i själva sakfrågan. Tidigare har jag på denna blogg uttryckt oro över att socialdemokratin inte har tillräcklig tyngd bland sina utrikespolitiska företrädare för att kunna utgöra en motvikt till Carl Bildt. Oron kvarstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar