2006-11-01

Vart går socialdemokratin? (III)

Vilken är den medelklass som socialdemokratin måste vinna för att varaktigt komma tillbaka till makten? I min föregående valanalys lyfte jag fram informationssamhällets kunskapsproducenter, de ”fria logotyperna”.

Men vilken är egentligen denna grupp? Vilken är dess sociala bas? Nedan skall jag visa att de fria logotyperna inte är en grupp utan två grupper: självförverkligare och världsförbättrare.

Kampen om kunskapen utspelar sig i den ultramoderna världen kring två typer av kunskapsobjekt. Båda har sin grund i problemlösning, men det första objektet är kunskap i form av ”vinstmaximering”, d v s den kompetens som är nödvändig för produktivitet och konkurrenskraft. Det andra objektet är kunskap i form av ”meningsskapande”, d v s den kompetens som är nödvändig för att skapa mening och sammanhang i en värld utan auktoriteter och där världen och normer relativiseras.

I denna värld rör sig de fria logotyperna. De är typiska nätverksmänniskor. De kan visserligen ha fasta anställningar och trygga jobb, men deras arbetsuppgifter och intressen är sådana att de som personer blir intressanta och relevanta. Det kan röra sig om specialkunskaper av olika slag, men också kreativitet, flexibilitet och entreprenörsanda. De är sin egen vara, säljbar genom sitt värde och sitt varumärke.

I sitt agerande drivs den första fria logotypgruppen av en strävan efter självförverkligande, medan den andra logotypgruppen drivs av en strävan att förbättra världen. Världsförbättrarna drivs av grundläggande värden som de vill förverkliga, medan självförverkligarna drivs av en strävan efter att få sina individuella behov tillgodosedda.

Den första gruppen – självförverkligarna – har i huvudsak privata arbetsgivare eller avnämare och deras arbetsuppgifter kännetecknas av att i någon mening maximera vinsten (ekonomisk, politisk eller kulturell) för den som betalar för deras tjänster. I denna grupp ingår t ex ekonomer, jurister, IT-programmerare, försäljare och annonsfolk. Den andra gruppen – världsförbättrarna – har i huvudsak offentliga eller ideella arbetsgivare och deras arbetsuppgifter kännetecknas av att i någon mening tolka världen och skapa sammanhang i det som sker inom ekonomin, politiken och kulturen. I denna grupp ingår t ex journalister, lärare, bibliotekarier, präster och universitetsanställda forskare. Sammantaget omfattar gruppen ”fria logotyper” omkring 20 procent av Sveriges befolkning.

I en större studie baserad på 15 års opinionsundersökningar inom SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar jag och Marie Demker att det finns distinkta åsiktsskillnader mellan de två logotypgrupperna. Självförverkligarna är t ex mindre intresserade av politik, litar mindre på regeringen och på de politiska partierna och vill i mindre utsträckning prioritera värden som jämlikhet och en ren värld. Skillnaderna kan inte förklaras av vänster-högerdimensionen. Studien publiceras i senaste numret av International Review of Sociology (2006:3). Den intresserade kan sända ett mejl för att få en kopia.

Hur skall då socialdemokratin förhålla sig till dessa fria logotyper? Till det vill jag återkomma i ett senare sammanhang. De fria logotyperna agerar ännu inte som en klass. De är, för att tala med Marx, fortfarande mera en klass i sig än en klass för sig.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm,

Vad är det egentligen som börjar hända med delar av socialdemokratin, vänstern och kanske de etbalerade politiska partierna i allmänhet (såväl höger som vänster)?

I din blogg får vi läsa att socialdemokratin borde satsa på de 20 procent av befolkningen som är "fria logotyper" då

"eras arbetsuppgifter och intressen är sådana att de som personer blir intressanta och relevanta. Det kan röra sig om specialkunskaper av olika slag, men också kreativitet, flexibilitet och entreprenörsanda"

Att sådana resonemang återfinns hos extrema högerdebattörer som ALexander Bard ("Nätokraterna") är kanske inte så konstigt. De tenderar ju att gilla Nitzscheanska resonemang om att de enda intressanta människorna (den blivande överklassen) är de som förmår att skapa sin egen mening i en värld utan mening.

Har det verkligen nu gått så långt att också den kristna delen av socialdemokratin har sällat sig till de som anser att den stora majoriteten vanliga människor är helt ointressanta och bör negligeras av politikerna (de är ju ej "relevanta" då de inte är "intressanta").

Eller kommer vi i nästa del få reda på hur denna upplysta elit kan förmås leda den stora massan ointressanta väljare in i den socialdemokratiska fållan. Precis på samma sätt som den revolutionära eliten en gång var tänkt att leda proletariatet in i det klasslösa samhället?

Vadan detta fullkomliga ointresse för vanliga människor, deras vardagsproblem och deras konventionella politiska åsikter?

/FOLKETS RÖST

Redaktionen sa...

Hmm... Skulle FOLKETS RÖST utesluta "20 procent av befolkningen" ur sin kategori "vanliga människor"? (Jag har för övrigt alltid undrat vad "vanliga människor", alt. "vanligt folk", är för något - och då har jag ändå arbetarbakgrund, uppväxt i ett brukssamhälle. Men jag är väl en klassförrädare...).

Jag har full förståelse för skepsis gentemot tal om informationssamhället, om "IT" förstås som att "jobba med data". Men informationssamhället är ett mycket vidare begrepp, som jag tycker att Ulf förtjänstfullt visar. Och jag delar uppfattningen att de sk. "fria logotyperna" bör representeras politiskt (låter det vara osagt om det är socialdemokratin som ska ta på sig den uppgiften).

Ser fram emot att läsa er kommande bok. Såklart vill jag läsa artikeln också (min e-post är jimmy@riseup.net).

Säga vad man vill om Alexander Bard (har FOLKETS RÖST läst hans böcker?), men snacka inte skit om Nietzsche. Det kan för övrigt mycket väl finnas en vänsternietzscheanism, inspirerad av Foucault snarare än Marx.

Ulf Bjereld sa...

Välkommen hem, Jimpan. Artikeln kommer på mejlen i kväll.

Alexander Bards och Jan Söderqvists bok har jag alltid betraktat som en mycket skickligt genomförd parodi. Men vänsternietzscheanism låter spännande - det får du gärna utveckla ytterligare.

Relationen mellan de fria logotyperna och de etablerade partierna är inte lätt att sia om. Jag återkommer till det. Men för att kunna agera strategiskt i förhållande till medelklassen är det viktigt att fundera över vad som är medelklass i dag. Det är där de fria logotyperna kommer in.

Gärningsmannen sa...

Vid en jämförelse med andra partiers "katastrofkommissioner" och ganska heta eftervalsdebatt vid svidande valnederlag så slår det mig att socialdemokraternas dito är förskräckligt lam. Sedan kommer en annan tanke krypande. Måhända är socialdemokraterna ändå ganska nöjda: "vi är bra, det är folket det är fel på", eller något likande. Eller så kanske partiet inte längre bryr sig? "Varför skall vi regera, vad skulle vi göra där, egentligen?"