2006-11-18

Kärlek och idrott

I dagens Sportbladet diskuteras förutsättningarna för det svenska damskidlandslaget inför årets säsong. Det är ingen munter läsning. Skador och andra problem under försäsongen indikerar att det blir tunnsått med svenska kvinnliga medaljhopp till VM i februari. Endast junioren och förra årets hopp i vintermörkret Charlotte Kalla har kunnat träna utan motgångar.

En av de svenska åkerskorna – Britta Norgren – nämner som ett skäl till sin bristande form att hon haft struligt med kärleken och att det påverkat träningen negativt. Intressant. Jag har aldrig hört en manlig åkare åberopa kärleksproblem som grund för uteblivna framgångar. Det kan tyda på två saker. Antingen så påverkar kärleksproblem inte manliga idrottsutövares prestationer i samma utsträckning som kvinnliga idrottsutövares. Eller så tillåter könsmaktsordningen inte män att offentligt åberopa kärleksproblem som orsak till misslyckanden. Förra året hoppade en annan kvinnlig längdåkerska av en viktig tävling eftersom familjens hund just hade avlivats. En manlig åkare skulle knappast kunna åberopa ett sådant skäl.

Hur det gick? Charlotte Kalla gjorde sitt livs bästa tävling hittills och kom på sjunde plats. Britta Norgren kom sist av svenskorna på 68:e plats.

4 kommentarer:

Kerstin sa...

Och japanska bankdirektörer (manliga) kan sitta och gråta inför TV-kamerorna när de gjort bort sina banker, ja de förväntas tydligen göra det :-)
Så olika kan det vara.

Anonym sa...

några punkter bara. Shaaban berättar i senaste (?) numret av S hur skiljsmässan påverkade hans form under en rätt lång tid och den avlidna hunden är kanske en anka, en tidningsanka alltså. Åkaren (som sen gjorde rätt bra ifrån sig i Turin) skulle enligt sitt säsongsupplägg inte alls åka på just den aktuella tävlingen. Ska tillägga att jag inte är helt säker på min sak när det gäller ankan, trots allt läste jag det i en intervju och man kan ju aldrig lita på vad som står i tidningarna :)

charlotte sa...

Intressant postning!
Kommer att tänka på hur olika jag och min man hanterade sorgen när vår hund hade avlivats. Mycket mer okej för kvinnor att sörja en sådan sak...

Ulf Bjereld sa...

Angående den eventuella tidningsankan hörde jag en variant där det inte var skidåkerskans egen hund utan hennes svärföräldrars hund som hade avlivats. Men jag gräver inte vidare i detta.

Intressant med både Shaaban och med de japanska bankdirektörerna.