2006-11-13

EU och Israel

I dag och i morgon träffas EU:s utrikesministrar för att bl a diskutera den senaste tidens våldsutveckling i Gaza och president Abbas försök att bilda en palestinsk samlingsregering. Sedan 1995 har EU ett handelsavtal med Israel som innebär att israeliska varor i stor utsträckning är tullbefriade när de exporteras till Europa. I handelsavtalet förbinder sig Israel bl a att respektera demokratiska principer och de mänskliga rättigheterna.

Det finns stor enighet bland ledande folkrättsexperter om att Israels agerande på de ockuperade områdena innebär brott mot de mänskliga rättigheterna. EU skulle därför kunna säga upp handelsavtalet för att sätta press på Israel att ändra sitt beteende.

Risken med att säga upp handelsavtalet är att Israel känner sig allt mer isolerat och motarbetat och att den israeliska politiken därför blir än mer desperat och samarbetsovillig. Fördelen med att säga upp handelsavtalet är att EU visar att paragrafen om de mänskliga rättigheterna inte finns i avtalet bara för syns skull. Att inte säga upp avtalet kan ge en signal om att det här med mänskliga rättigheter egentligen inte är så viktigt.

Jag tillhör dem som tycker att Sverige bör verka för att EU säger upp handelsavtalet. Det innebär inte att Israel skall isoleras eller bojkottas. Men samtal och dialog kan mycket väl kombineras med krav och sanktioner. Nu kommer inte EU att gå så långt som att säga upp avtalet. Men bara det att frågan väcks blir en politisk signal till Israel om det oacceptabla i det urskillningslösa dödandet på Gaza.

I radions P 1 Morgon kommenterade jag i morse just EU:s möjligheter att bidra till en hållbar och varaktig fred i Mellanöstern.

8 kommentarer:

Magnus sa...

Ja, det bör sägas upp. Det skulle ha gjorts redan efter det ohyggliga kriget mot Hizbollah som hela Beirut blev kollektivt bestraffat för.

Fast då ökar risken att Israel blir om möjligt ännu mer aggresivt och jävligt. Men det kanske Ahmadinajed "fixar"...

Någon som på riktigt tror att Israel vill tillåta Palestinerna att resa en egen stat?

Skulle Israel släppa hela västbanken? Vräka 200 000 människor och ge upp sötvattenskällorna?
Nej, långsamt fördrivning av ett folk måste ju vara den outtalade agendan. Betänk fakta, skulle Sharon ge tillbax mark till palestinerna ? snälla...

Anonym sa...

I första hand bör vi välja soliodariteten och visa vårt stöd för Israel, så tydligt som det är möjligt.

Landets utsatta läge och det konstanta trycket, i ord och handling, från den fientliga omgivningen att landet skall utraderas från kartan och befolkningen utplånas, skapar i Israel en stämning som inte befrämjar fred.

Israels sak är vår. Den tydligaste handling vi kan göra för att visa att Israel inte står ensamma är att aktivt köpa israeliska varor.

Anonym sa...

Nu för tiden associeras bojkotter direkt emd mänkligt lidande och kontraproduktiva resultat. Detta främst som en följd av sanktionerna mot Irak - som utan tvekan hade sådana otrevliga konsekvenser.

Man ska dock inte glömma bort att sanktioner spelade en oerhört positiv roll i nedmonterandet av apartheidsystemet i Sydafrika.

Skillnaden mellan fallet Irak och fallet Sydafrika: Irak styrdes av en diktator, medan Sydafrika styrdes av (det vita rasistiska) folket.

Då sanktioner i första hand drabbar vanliga medborgare verkar de främst i system som tillåter vanliga medborgare att agera politiskt.

Därför är det högst troligt att sanktioner, bojkotter och dylika åtgärder skulle vara ytterst effektiva i fallet Israel. Landet är ju - som dess försvarare så ofta påpekar - en demokrati (även om de judiska israelernas röster väger något tyngre än deras icke-judiska landsmäns röster).

Vill vi få ett slut på den rasistiska terrorstatens folkfördrivningspolitik bör vi därför:

Bojkotta Israel nu!

Olaus Petri sa...

Magnus!

Jag tror Israel gör klokt i att inte låta Palestina resa en egen stat mot bakgrund av att Hamas då skulle få det lättare att genomdriva sin UTTALADE agenda, nämligen att förinta Israel.

Fast i vänsterns värld är "outtalade" syften mer konkreta än direkt formulerade sådana. Detta alltså sagt om när Israels eller USA: agerande skall sättas under luppen.

När Ahmadjihad bjuder på hizbullahr och basunerar ut sin hatpropopaganda och bombastiska löften om att utplåna staten Israel, då gäller helt andra kriterier. Då är det inte sällan en "diskursanalys" som "vi" behöver ta med i beräkningen, en analys som låter oss veta att "det finns språkbarriärer" mellan öst och väst som gör att det inte går att ta det Hamas et consortes säger, BOKSTAVLIGT.

Men det tråkiga är att sådana "postkoloniala" deduktioner aldrig förmår avlöja vad det är HAMAS egentligen säger. Kort sagt: vad betyder att "alla smutsiga judar skö dö" och "Israel ska bombas bort" på svenska? Vad finns för dold agenda egentligen?

Eller är det bara Israel och USA som har sådana (förutom att de har en uttald agenda som talar "med kluven tunga" om en tvåstatslösning).

Jag är ärligt nyfiken. Ulf får gärna ge sin syn på saken också. Jan Hjärpe är nämligen helt tyst i denna fråga, alltså han berättar aldrig vad som sägs på RIKTIGT. Med tanke på hur lätt vänstern kan lista ut vad Israel och USA har i tankarna, blir man onekligen nyfiken.

För det kan väl inte vara så enkelt att Hamas uttalade agenda bara är tvärtomspråket?

Denna brist på vänsteranalys är ett mycket stort problem i debatten om MÖ, inte minst på svensk botten. Den bidrar nämligen till att bygga MURAR mellan människor, i synnerhet mellan judar och muslimer. Och det är väl knappast avsikten?

mvh

OP

Magnus sa...

Till Olaus Petri.

Ja, du har en poäng där. Vänstern vill ofta förenkla och kommer sällan med alternativa (realistiska) lösningar. Vänstern är inte så dynamisk och konstruktiv, där har du rätt.

Men vänstern utgår iallafall från humana värderingar och inte Per Ahlmarkiska doktriner.

Men du har har helt rätt i att Iran inte tänker bjuda Israel på tebjudning framöver. Men saken förvärras av att USA är nödbedd att bjuda in Iran och Syrien till trepartsamtal för att försöka reda ut det ohyggliga kaos som råder i Irak just nu.

Och då har vi inte ens nämt dom ekonomiska aspekter som flera länder har intresse av.

Kina och Ryssland har gemensamma olje och gasbolag med Iran redan nu och är på väg att utöka samarbetet.

Ska USA slå till med "järnnäven" nu igen eller hur ska Iran stoppas?
Jag inbillar mig att USA står vid dödvägs ände och Israel ämnar slå ut Irans kärnkrafts/vapen produktion.

Så, kort, hur ämnar Kissinger, du och Ahlmark lösa hela faddirutan?

M v h Magnus

Olaus Petri sa...

Att vänstern utgår från "mer humana värderingar" är nog själva grunden till problemet Magnus. Dels för att det förstås inte är sant, dels för att det ger ett förblindande alibi hos vänsterkritiker, dvs de förmår inte att vara självreflexiva över vad som rinner ut ur deras pennor och munnar.

När man vet att man är mer human, då blir allt enkelt, inte minst att peka ut vilka som inte är det.

Så min minilösning är att vänstern analyserar sig själv, och frågar sig varför deras mer "humana" värderingar inte får den genomslagskraft de förtjänar.

Felet borde ligga där, alltså i deras redan fixa och färdiga föreställning om att de arbetar mot något inhumant. Kort sagt är hela vänsterns retorik ett kampinstrument för att avhumanisera meningsmotståndare. Den definierar med andra ord bort stora delar av befolkningen redan på en språklig diskursiv nivå. Ont och gått är redan avgjort.

Men hur försvarar man sig mot ett språk?


mvh

OP

Ulf Bjereld sa...

Det är svårt med språk. Och viktigt. Problemet med Hamas och Irans retorik är att om man hävdar att de inte bokstavligt menar vad de säger så tar man på sig ett väldigt stort ansvar, och sänker garden inför de krafter inom Hamas och Iran som verkligen tolkar uttalandena bokstavligt. Men om man istället själv väljer att tolka dem bosktavligt så blir det oundvilkligen en demonisering av såväl Hamas som Iran.

Denna typ av språkanalyser har tyvärr aldrig varit vänsterns starka gren. Jag håller med Mäster Olof om att vänstern gärna använder bokstavstolkning och icke bokstavstolkning allt eftersom det passar den egna politiska positionen.

Jag skulle också gärna vilja höra en analys av Jan Hjärpe i ämnet.

Olaus Petri sa...

Tack för svar Ulf. Uppriktigt sagt så blev jag riktigt glad över innehållet.

Visst är det ett delikat problem att göra en blanserad röst hörd i en debatt som inte vet andra ord är krigets. Tyvärr höjer vi därför ofta tonläget och nedlåter oss till ett språkbruk som får motsatt effekt än den avsedda.

Förståelsen för språkets polära karaktär är därför väldigt viktigt att bära med sig, särskilt när man är en offentligt debattör och opinionsbildare. Ett positivt ord får ju ofta sitt goda värde genom en negativ kontrast. Därför är exempelvis ord som "berikad" ett tveeggat svärd. I sig är det förstås positivt laddat, och används därför ofta som en brobyggare i integrationssammanhang. Problem uppstår dock på diskursiv nivå. För är du inte berikad är du följaktigen oberikad, alltså något något negativt. Den avsedda effekten förtas med andra ord lätt. Det positiva ordet blir exkluderande för den som upplever sig som oberikad/utdefinerad.

I fallet med "Israelkritiken", som ju ofta anklagas för att vara antisemitisk (av ena sidan), har jag stor förståelse för att den åsikten finns, inte bara för att de som tillskriver den (Israelkritiken) sådana drag är djupt engagerade i MÖ-konflikten, utan också för att vänsterretoriken skapar negativa distinktioner som slår långt bortom sakfrågorna.

Vi vet av historien, att när föremålet för klasskampen sammanfaller med viss etnicitet, ligger de antisemitiska undertonerna inte långt borta i vardagsspråket. Lägg därtill den tusenåriga traditionen av pogromer till detta, så förstås man lätt att "Israelkritik" inte är något som kan ventileras hur som helst. Det krävs att man väger sina ord på guldvåg. Det krävs också att man förstår de egna ordens värde i andras öron.

Men vänstern (vagt uttryck, jag vet), som utgår från en strukturell förståelse av världen, där bas/överbyggnad; närande/tärande och utsugande kapitalister är normallingo, träffar lätt fel när den proklamerar sakernas rätta tillstånd för "oss".

mvh

OP