Dubbelbestraffning av burkabärare

Idag handlar mitt gästinlägg på Ulf Bjerelds blogg om hyckleriet i vår inställning till slöjor.

En kvinna från Marocko har förvägrats franskt medborgarskap eftersom hon bär burka, skriver Svenska Dagbladet idag. Motiveringen är att hennes radikala praktik av islam inte är förenlig med franska värderingar som jämlikhet mellan könen.

Men det finns inte en ensam anledning till varför en kvinna döljer sitt ansikte. Slöjan kan förstås vara ett uttryck för tvång eller patriarkal underkastelse, men hela skalan finns där. Den kan vara ett religiöst ställningstagande. Den kan stärka upplevelsen av frihet då den skyddar från oönskade blickar. I väst kan valet att bära slöja fungera identitetsskapande och manifesterande, minns till exempel hösten 2003 när två muslimska elever kom till Burgårdens gymnasium i Göteborg iklädda burka. I intervjuer i media framstod de sedan som sällsynt självständiga och medvetna. Slöjan kan till och med fungera som en feministisk provokation mot exploatering av kvinnokroppen.

Om det vore så enkelt som att alla kvinnor med slöja är förtryckta, vore det då inte dubbelbestraffning att neka den marockanska kvinnan medborgarskap? Och om hon inte vore förtryckt, faller då inte själva motiveringen?

Slöjor provocerar alltifrån liberalister till islamofober men frågan är om de västerländska klädnormerna är något att hylla. Vår identitetsskapande modekultur är strikt indelat i manligt och kvinnligt, och förra årets Bara Bröst-aktioner bekräftade att kvinnor i Sverige av "anständighet" måste skyla delar av kroppen som är kulturellt sexualiserade.

Ska det vara så svårt att bara respektera människor och låta dem ha på sig vad de vill? Och om nu någon är tvingad att ha på sig ett plagg för att han eller hon är förtryckt - varför inte rikta in sig på orsaken (tvånget) i stället för på symptomet (slöjan)?