Ulf Nilson och frågan om att vara pursvensk

Jag har många skäl att vara tacksam mot mina föräldrar. I dag är det särskilt ett skäl jag tänker på. När jag var liten hette jag nämligen Ulf Nilson och hade inte mina föräldrar haft det goda omdömet att byta efternamn när jag bara var två år gammal hade jag sannolikt fortfarande hetat så. (Om jag inte i vuxen ålder valt att ta min kära hustrus efternamn, förstås.)

I dag är det inte roligt att heta Ulf Nilson. Det finns några stycken. En är en eminent barn- och ungdomsförfattare, som fått både August-priset (två gånger) och Astrid Lindgren-priset. En är förre NHL-proffset Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson, som genom sin karriär i bl a Winnipeg Jets och New York Rangers blev en föregångsman för den stora proffsvågen i svensk hockey. (Jag minns min besvikelse när "Lill-Pröjsarn" lånade sig till att tillsammans med Anders Hedberg år 1979 ställa upp i Svenska Arbetsgivareföreningens (SAF) kampanj "Satsa på dig själv".) Under de år jag tillhörde ett mycket mindre parti hette för övrigt ordföranden för detta lilla partis ungdomsförbund Ulf "Ubbe" Nilsson.

Så många Ulf Nilsson är det, och jag hade inte haft några större bekymmer med att bli förväxlad med någon av de ovannämnda. Men värre hade det varit med förre utrikeskorrespondenten Ulf Nilson, som i en krönika i Expressen tidigare i veckan vecklade in sig i rasbiologiska funderingar och bekymrade sig över "pursvenskarnas" låga födelsetal: Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer. Kort sagt: vi befinner oss i krig. Pursvenskar? Det muslimska inflytandet växer?Krig?

I en artikel på SVT Debatt förtydligar Ulf Nilson vad han med "pursvenskar". Begreppet syftar på svenskar 'av det gamla vanliga slaget', från den tid då jag växte upp (händelsevis i Slöinge) och då så gott som alla var födda i Sverige, gifte sig med varandra och fick barn som automatiskt var svenskar.

Jag undrar om jag är pursvensk i Ulf Nilsons bok. Min farfar föddes i Australien och min pappa i USA. Inte för att saken är särskilt viktig för mig. Men den tycks vara väldigt viktig för Ulf Nilson. Det skrämmer mig.

Läs gärna Paul Ronges text i ämnet här.