Jag är så trött på att offentliga personer gör sken av att be om ursäkt men ändå inte gör det.
I dag har Centerpartiets kommunalråd i Uppsala, Stefan Hanna, fått ta emot skarp kritik för sina uttalanden om svensk migrationspolitik. Under rubriken "Kräfta i systemet" liknade Stefan Hanna den svenska migrationspolitiken vid en cancer. Migrationspolitikens problem har enligt Hanna "tillåtits att sprida sig", samhället befinner sig i "sönderfall" och den organiserade brottsligheten och det grova våldet riskerar att öka.
Jämförelsen mellan en cancer och svensk migrationspolitik är osmaklig på flera sätt. Pressad i en intervju i Svenska Dagbladet ger Stefan Hanna vid två tillfällen sken av att be om ursäkt. Först säger Stefan Hanna att han ber om ursäkt till de människor som får hjälp av vänsterkrafter att misstolka det jag skriver. Det är alltså "vänsterkrafters" illvilliga misstolkningar som gjort att människor blivit upprörda. Om så är fallet - varför i fridens dar ber då Stefan Hanna om ursäkt? Och för vad?
Saken blir inte klarare när Stefan Hannalängre fram i artikeln säger att han ber om ursäkt till dem som väljer att tolka det här felaktigt. Nu är det inte längre vänsterkrafternas illvilja som bidragit till människors upprördhet, utan enskilda individer som "väljer" att tolka Stefan Hanna felaktigt. Men om människor "väljer att tolka" Stefan Hanna felaktigt, varför ber han då dessa personer om ursäkt? Och igen, för vad?
Antingen ber man om ursäkt eller så gör man det inte. Antingen säger Stefan Hanna att han uttryckt sig på ett olyckligt och olämpligt sätt och då ber han om ursäkt för det. Eller så säger Stefan Hanna att han tar ansvar för sina formuleringar och beklagar att vänsterkrafter och andra enskilda individer medvetet väljer att misstolka honom. I så fall har han inget skäl att be om ursäkt. Nu försöker han både äta kakan och ha den kvar - han ber om ursäkt samtidigt som han lägger skulden på andra.
Jag har tidigare skrivit om märkliga sätt att be om ursäkt, till exempel här och här.
P.S. Jag noterar att Stefan Hanna senare under dagen samlade ihop sig till en riktig ursäkt. Det var bra. Det hade varit ännu bättre om han gjort det redan från början.
Visar inlägg med etikett Stefan Hanna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stefan Hanna. Visa alla inlägg
2015-06-12
Ex-direktörerna som vill "prata med SD"
Jag fick en olustig känsla i magen när jag läste de ex-direktörerna Sören Gyll, Lars Kylberg och Stefan Hannas artikel i Dagens industri i dag, där de argumenterar för att allianspartierna skall börja samverka med Sverigedemokraterna. Bara genom en sådan samverkan kan ett konkurrenskraftigt näringsliv och vårt välstånd försvaras, menar författarna.
Min känsla av olust föranleds inte av förslaget att samverka med Sverigedemokraterna i sig. Förslaget har då och då framförts av olika politiska aktörer och med olika motiveringar. Min känsla av olust föranleds i stället av att artikelförfattarna inte på ett enda ställe i artikeln förhåller sig till eller över huvud taget problematiserar att Sverigedemokraterna är vad jag kallar ett främlingsfientligt, och många uppfattar som ett rasistiskt, parti. Ex-direktörernas tystnad kan tolkas på tre olika sätt.
1.) De anser inte att Sverigedemokraternas politik är särskilt kontroversiell eller anmärkningsvärd, Därför anser de heller inte att det finns skäl att kommentera den och riskera att få en onödig politisk diskussion på halsen.
2.) De anser att Sverigedemokraterna har en förfärlig politik, men att landets (och möjligen näringslivets...) bästa kräver att man samverkar med dem ändå. Att i en diskussion synliggöra att Sverigedemokraterna har en förfärlig politik skulle försvåra möjligheterna att få gehör för en samverkan, därför väljer man att tiga i saken.
3.) De har ingen uppfattning om Sverigedemokraternas politik överhuvudtaget. De är villiga att samverka med vem som helst, så länge samverkan främjar ett konkurrenskraftigt näringsliv.
Jag vet inte vilket av de tre tänkbara alternativen ovan som är sämst. Jag minns näringslivets protester mot de svenska Sydafrika-sanktionerna under apartheidtiden. Jag minns näringslivsföreträdarnas artikel på DN Debatt med krav på att det svenska militära samarbetsavtalet med Saudiarabien skulle vara kvar. Och jag önskar att vi hade näringslivsföreträdare i det politiska debatten som förstod sig på både politik och moral.
Jag kommenterar Gyll, Kylberg och Hannas artikel för Dagens Arena.
Uppdaterat 12/6 kl 19.30: Under dagen har det dessutom uppdagats att ex-direktörernas artikel innehåller ett allvarligt sakfel. Författarna påstår att det finns en FN-rapport enligt vilken Sverige om 15 år förväntas ha rasat i FN:s välståndsrankning och hamna efter Mexiko, Bulgarien och Costa Rica. Men som Dagens Nyheter visar stämmer inte den uppgiften. FN har inte ställt sig bakom någon sådan prognos. Den åberopade rapporten skrevs 2010, men dömdes ut av FN-organet och godkändes aldrig. Osanningen i åberopandet av rapporten avspeglar tyvärr artikelns kvalitet i sin helhet.
Min känsla av olust föranleds inte av förslaget att samverka med Sverigedemokraterna i sig. Förslaget har då och då framförts av olika politiska aktörer och med olika motiveringar. Min känsla av olust föranleds i stället av att artikelförfattarna inte på ett enda ställe i artikeln förhåller sig till eller över huvud taget problematiserar att Sverigedemokraterna är vad jag kallar ett främlingsfientligt, och många uppfattar som ett rasistiskt, parti. Ex-direktörernas tystnad kan tolkas på tre olika sätt.
1.) De anser inte att Sverigedemokraternas politik är särskilt kontroversiell eller anmärkningsvärd, Därför anser de heller inte att det finns skäl att kommentera den och riskera att få en onödig politisk diskussion på halsen.
2.) De anser att Sverigedemokraterna har en förfärlig politik, men att landets (och möjligen näringslivets...) bästa kräver att man samverkar med dem ändå. Att i en diskussion synliggöra att Sverigedemokraterna har en förfärlig politik skulle försvåra möjligheterna att få gehör för en samverkan, därför väljer man att tiga i saken.
3.) De har ingen uppfattning om Sverigedemokraternas politik överhuvudtaget. De är villiga att samverka med vem som helst, så länge samverkan främjar ett konkurrenskraftigt näringsliv.
Jag vet inte vilket av de tre tänkbara alternativen ovan som är sämst. Jag minns näringslivets protester mot de svenska Sydafrika-sanktionerna under apartheidtiden. Jag minns näringslivsföreträdarnas artikel på DN Debatt med krav på att det svenska militära samarbetsavtalet med Saudiarabien skulle vara kvar. Och jag önskar att vi hade näringslivsföreträdare i det politiska debatten som förstod sig på både politik och moral.
Jag kommenterar Gyll, Kylberg och Hannas artikel för Dagens Arena.
Uppdaterat 12/6 kl 19.30: Under dagen har det dessutom uppdagats att ex-direktörernas artikel innehåller ett allvarligt sakfel. Författarna påstår att det finns en FN-rapport enligt vilken Sverige om 15 år förväntas ha rasat i FN:s välståndsrankning och hamna efter Mexiko, Bulgarien och Costa Rica. Men som Dagens Nyheter visar stämmer inte den uppgiften. FN har inte ställt sig bakom någon sådan prognos. Den åberopade rapporten skrevs 2010, men dömdes ut av FN-organet och godkändes aldrig. Osanningen i åberopandet av rapporten avspeglar tyvärr artikelns kvalitet i sin helhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)