Kyrkomötet - om demokratifrågor och vigsel av samkönade par

Så är Kyrkomötets första session avslutad, i Universitetshuset i Uppsala. Ärendena är utskottsbehandlade. I november samlas vi igen, och då fattas beslut i ärendena efter debatt i plenum. 

Det är mitt första kyrkomöte. Jag valdes in i Organisationsutskottet. (Är någon förvånad?) Oerhört roligt oh spännande. Jag är imponerad av den professionalitet och kompetens som inramade utskottsarbetet, inte minst från tjänstemännen på sekretariatet.

Jag är glad att en bred utskottsmajoritet ville värna de nationella, direkta valen till Kyrkomötet. I förra höstens kyrkoval gick nära en miljon människor till vallokalen för att utnyttja sin rösträtt. Det är en kraftfull demokratisk manifestation. Dessa direkta, nationella val synliggör också de skiljelinjer som med nödvändighet återfinns i en så stor organisation som Svenska kyrkan. Synliggörandet av dessa skiljelinjer är demokratiskt värdefullt - det bidrar till att engagera och mobilisera kyrkans medlemmar, Människor får en möjlighet att på allvar reflektera över sin relation till den kyrka man valt att vara medlen av. Vad förväntar man sig av sitt medlemskap? Vad kan och vill man själv bidra med?

I ett annat utskott röstades däremot de motioner ned som på olika sätt ville göra det svårare för präster att vägra viga samkönade par. Men jag har förstått det som att utskottsmajoriteten var oerhört knapp, och åtminstone någon nominéringsgrupp som röstade nej var inte enig. Så har har jag gått hopp om att frågan om att präster inte ska kunna vägra viga par bara för att de är samkönade kommer att kunna flyttas ytterligare framåt när kyrkomötet återsamlas i november.

Kyrkomötet avtackade också ärkebiskop Antje Jackelén som kommer att ha lagt ned staven (ja, man säger så) när kyrkomötet återsamlas. Biskop Antje hälsades med stående ovationer och mycket kärlek - hon har genom sin beslutsamhet och sitt mod förmått sprida ljus och hopp i en mörk tid. 

Hopp är något som förenar oss, sa Biskop Antje  i Domkyrkan för ett par dagar sedan. Det är ord jag alltid vill bära med mig.