Hur länge håller Jimmie Åkessons, förlåt Ulf Kristerssons, regering? Kanske längre än vad många tror. De som hoppas på att regeringen spricker riskerar att bli besvikna.
Visserligen finns det en del som talar emot att regeringen blir särskilt långlivad. Det finns idag inget annat land i norra Europa där liberaler samarbetar med ett parti med rötter i nynazismen, impregnerat av rasism. Den ideologiska spännvidden i regeringsunderlaget är stor, för att uttrycka det milt. Självklart kommer det att leda till starka spänningar i regeringssamarbetet. Liberalerna är splittrade i frågan om samarbetet med Sverigedemokraterna. Dessutom är det en helt ny regering, med många ministrar som saknar regeringserfarenhet.
Regeringen styr på Jimmie Åkessons nåder. Med Jimmie Åkesson är en skicklig politiker. Han tänker långsiktigt. Hans tankebanor sträcker sig längre än till valet 2026 (om det inte blir extra val dessförinnan) eller valet 2030. Jimmie Åkessons och Sverigedemokraternas målsättning är att i grunden förändra det svenska samhället och vårt sätt att leva tillsammans. Han har inte bråttom, så länge utvecklingen går i en för honom önskvärd riktning.
Tidöavtalet blev en stor sakpolitisk framgång för Sverigedemokraterna, särskilt i för dem centrala frågor som invandring och kriminalpolitik. Nu kan Åkesson i lugn och ro konsolidera partiets positioner och bereda marken för nästa steg - till exempel attacker mot public service och lärosätenas frihet. Dessa två områden gick i huvudsak fria i Tidöavtalet. Men tro inte att Jimmie Åkesson lagt dem åt sidan för gott. Det är inte en fråga om om utan om när angreppen kommer. Kanske blir det redan under denna mandatperiod, annars blir det sannolikt under nästa.
Man kan inte få allt genast, det vet Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna sitter på leken genom den märkliga organisatoriska ordning som Tidöavtalet ger uttryck för. Sverigedemokraterna sitter med vid bordet och har informell vetorätt vid samtliga viktiga beslut i kanslihuset - men utan att behöva ta regeringsansvar för dem. Hur de övriga partierna kunde bjuda Sverigedemokraterna på denna guldsits är för mig en gåta.
*
I övrigt bjöd Ulf Kristerssons regeringsförklaring och ministerlista på en del överraskningar. Som jag säger till DN överraskades jag av den svartsyn som präglade första halvan av Kristerssons presentation - här fanns inget hopp, utom möjligen på mycket lång sikt. Först mot slutet - när Kristersson tuggat sig igenom vad som verkade vara Jimmie Åkessons talepunkter om invandring och kriminalpolitik (straff, straff, straff! Och kom inte hit!!) lät han som en normal, engagerad hygglig högerliberal politiker. Det var faktiskt som om det var två olika personer som pratade. Kristersson I och Kristersson II.
Vad hände med idrotten? I förhandsdiskussionerna hade Ulf Kristersson gjort stor sak av kommande satsningar på elitidrotten. Nu nämndes idrotten bara i någon eller några meningar, under några sekunder. Det ska i vilket fall bli intressant att se hur Jakob Forssmed förmår hantera dessa frågor.
Genom Mats Persson (L) får Sverige nu också en disputerad utbildningsminister (ekonomisk historia). Senast det hände tror jag var Tobias Krantz (FP) 2009-2010 (statsvetenskap). Det var också en utnämning som ska bli intressant att följa.
1 kommentar:
U.B: Den ideologiska spännvidden i regeringsunderlaget är stor,
för att uttrycka det milt.
sw Jepp. Så är det även inom riksdagen per se,
liksom det är spännvidd mellan C, Fp och V.
Så är det, när det kommer till ideologi, och faktumet stavas Sd:
20 -> 49 -> 61 -> 72. Hade inte Sd kommit in i riksdagen, hade spännvidde varit mindre,
men nu har väljarna haft synpunkter på den förda migrationspolitiken, som småpartierna
lite fått styra och ställa med, och då kom en reaktion. Det enda som skett är
att från att det var två stora elefanter, S+M, så är det numera S+M+Sd.
Ideologi är en tolkningsbar abstraktion, som blir vad den blir, med hjälp av retorik och agitation. Nu har ju väljarna genom ganska tydlig signalering fört fram synpunkter som varken S eller M kan ignorera. Praktisk politik, är en annan femma - därför tvingas man kompromissa. Alternativet är att inte få igenom något alls.
UB: Självklart kommer det att leda till starka spänningar i regeringssamarbetet.
sw Självfallet. Det är det intressanta med parlamentarism. Alternativet är enmans valkretsar, och det går väl så där med samförståndet i tex USA. Polerna är inte att leka med.
UB: Liberalerna är splittrade i frågan om samarbetet med Sverigedemokraterna.
sw Jepp, men de är i vart fall införstådda med att väljarna, dvs opinionen, fick fälla
avgörandet. Det sved nog, eftersom just Fp är så särskilt ideologiskt. Men, nu
vann krassheten, var god välj:
- Magda med stöd av Mp+C+V, (där C och Fp kanibaliserade om samma väljare)
U.B: Dessutom är det en helt ny regering,
med många ministrar som saknar regeringserfarenhet.
S.W Thats life.
Skicka en kommentar