Om statsminister Stefan Löfven inte lyssnar på Vänsterpartiets krav när det gäller marknadshyror i nyproducerade lägenheter tänker partiet agera före sommaruppehållet, uppger källor till Ekot idag. Det är en intressant formulering som inrymmer åtminstone två oklarheter.
För det första: Vänsterpartiet kan ju knappast mena att det avgörande är att Stefan Löfven "lyssnar på" vad partiet har att anföra i frågan om marknadshyror. Stefan Löfven känner naturligtvis redan till Vänsterpartiets argument. Problemet för Vänsterpartiet är därför inte att Stefan Löfven inte lyssnar på dem, problemet är att han inte gör som Vänsterpartiet vill. Det är inte Stefan Löfvens okunskap som skiljer Vänsterpartiet och Socialdemokraterna åt. Det som skiljer är i stället att de båda partierna gör olika politiska bedömningar om vad som i detta läge är den bästa vägen fram.
Överhuvudtaget är uttrycket att en politiker "måste lyssna på mig" vilseledande. Problemet för de som använder uttrycket är i allmänhet inte att omgivningen inte lyssnar på dem. Problemet är ofta i stället att de visst blir lyssnade på men ändå inte får som de vill. Se gärna min text "Ingen lyssnar på mig-syndromet". Den kan läsas här.
För det andra: Vad inryms i formuleringen att Vänsterpartiet tänker "agera" före sommaruppehållet? Den utredning som presenterats och vars förslag Vänsterpartiet tar starkt avstånd ifrån är ju nu utsänd på remiss. Remissinstanserna kommer att ge synpunkter och flera av dessa synpunkter kommer att vara mycket kritiska. Först därefter - sannolikt någon gång i höst - kommer regeringen efter samråd/förhandlingar med Centerpartiet och Liberalerna att formulera en proposition i frågan. Så vad ska Vänsterpartiet göra just nu? En misstroendeförklaring är inte politiskt trovärdig mitt i sommaren och innan Socialdemokraterna fått en möjlighet att förhålla sig till inkomna remisskommentarer.
Själv är jag en stark motståndare till marknadshyror. Jag tycker det är utmärkt att Vänsterpartiet driver frågan - jag delar partiets bedömning att utredningens förslag öppnar dörren för att på sikt införa marknadshyror inte bara i nybyggnation. Det gynnar sannolikt Vänsterpartiet att driva frågan och det bidrar kanske också till att driva den svenska politiska debatten åt vänster. En politisk mobilisering och en folklig opinion mot marknadshyror förbättrar dessutom Stefan Löfvens och Morgan Johanssons förhandlingsposition inför samtalen med Centerpartiet och Liberalerna. Så egentligen borde Stefan Löfven också uppskatta att Vänsterpartiet tar strid denna fråga. Det kanske han också gör, innerst inne.
1 kommentar:
Det är redan marknadsyror, på andrahandsmarknaden.
Problemet är inte i första hand bruksvärdeshyra,
utan det kollektiva förhandlingssystemet, där Hyresgästföreningen
har förhandlingsmonopol på att förhandla samtliga hyror i Sverige.
Ärligt talat är systemet hopplöst, där parterna inte ens är överens
om förhandlingssystemet. Fastighetsägarna är kokobello, och förhandlar
på betalningsförmåga, medan HGF förhandlar på gud vet vad. Ingen bemödar sig
att förhandla på det system som finns, i vart fall inte i Stockholm. I övriga Sverige, Föteborg undantaget, är det i princip redan marknadsanpassade hyror, eftersom det inte
går att ta ut en högre hyra än vad människor kan betala, och hyrorna är redan relativ höga ute i landet. Ekvationen har alltid, i alla tider, varit den samma; efter skatt, kan en vanlig löntagare betala ca 1/3 i hyra. har man 21.000 kr över efter skatt, kan man betala 7.000 kr i hyra, men många betalar ca hälften, och då blir det att spara in på annat. Det som kommer att ändra på hela systemet är andra faktorer, det faktum att man kan tvätta pengar på kontrakten, och att det är en mycket större svart marknad (i Stockholm) än vad någon erkänner. Systemet är dömt att gå under, det är mer en fråga om när, och det gäller inte bara nyproduktion, utan hela systemet. Det hade ju varit en helt annan fråga om lägenheter som har reglerad hyra var förbehållna för de som har låg betalningsförmåga, men nu är det inte så. Det finns i bästa fall 5-10 % hyresgäster med svag ekonomi, i innerstan, resten är en hyfsat välbeställd medelklass, som lika gärna skulle bo i bostadsrätt, (undersökning gjord av riksrevisionen), så ska man förespråka en fortsatt ordning med reglerad hyra, där Hyresgästföreningen sköter prisbildningen, så går det enbart att försvara om man ger förtur till de som har behov. men nu är det inte så, utan det är kötid som avgör. Vem i hela friden har behov av en bostad, efter 30 års köande, då är redan barnen utflugna, så behovet är ju ett annat, att bo bra i ett bra läge, till reglerad hyra, ett sådant behov anser sig även de välbeställda ha, och då är frågan för vem systemet är till för?
S.W
Skicka en kommentar