Nu står det klart att det inte blir en bred överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om Sveriges framtida migrationspolitik. Sakpolitiskt är det en framgång att överenskommelsen inte blev av. Visserligen finns det behov av långsiktighet i migrationspolitiken. Men form kan inte ställas framför innehåll. Om Socialdemokraterna gått Moderaterna ännu mer till mötes så hade det inneburit en kraftigt minskad asylmottagning i Sverige. Så blir nu inte fallet. Det är bra. Sverige bör sträva efter att hjälpa fler - inte färre - människor på flykt.
Sakpolitiskt och strategiskt framstår Miljöpartiet som vinnare. De värsta förslagen om en mer restriktiv flyktingpolitik har åtminstone tillfälligt avvärjts och partiet har nu förutsättningar att kunna sitta kvar i regeringen. Partiet har också skickligt omvandlat Moderaternas förklenande omdöme om partiet till en positiv symbol - vem vill idag inte vara en grön elefant?!
Även Socialdemokraterna kan pusta ut. Regeringskrisen är avvärjd och det finns nu bättre förutsättningar än tidigare att hålla ihop partiet. Ur ett längre tidsperspektiv kommer migrationsfrågorna att finnas kvar som en skarp konfliktfråga mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Men så hade blivit fallet även om Socialdemokraterna accepterat Moderaternas förslag om volymmål.
Moderaterna kan genom sitt avhopp fortsätta att konkurrera med Sverigedemokraterna om de väljare som kraftigt vill minska invandringen till Sverige. Samtidigt börjar partiets samarbetskapital att rinna ut. På ett drygt år har partiet inte bara hunnit lämna samtalen om en långsiktig migrationspolitik utan också hoppat av energiöverenskommelsen, hoppat av samtalen om åtgärdsprogram mot gängkriminalitet och hoppat av Försvarsberedningen. Statsmannaaktigt? Kanske inte.
Nu fortsätter den migrationspolitiska kommittén sitt viktiga arbete. När frågan om volymmål avfärdats kan diskussionerna fokusera på viktiga frågor som permanenta uppehållstillstånd (som vore väldigt bra för att underlätta integrationen), förbättrade möjligheter för familjeåterförening (Sverige bör sträva efter att förena familjer - inte sära dem) och införande av en ny humanitär skyddsgrund (som januaripartierna redan är eniga om).
I förlängningen väntar frågan om en nödvändig amnesti för unga ensamkommande som vistats i Sverige i över ett år, (unga människor som i många fall vistats i Sverige ända sedan 2015, hunnit utbilda sig och bli en del av en familj).
Det råder ingen brist på viktiga, humanitära frågor att ta sig an. Kampen fortsätter.
2 kommentarer:
Jag får - om än motvilligt - gratulera Ulf till ett framgångsrikt lobbyarbete. Visserligen skrev han på uppropet i Aftonbladet (inte lämpligt som VU-ledamot?), men närstående i Tro och solidaritet deltog ju. Jag gratulerar också - motvilligt - Åkesson och SD som får migrationsfrågan serverad på ett fat som en viktig fråga i nästa val. Slutligen gratulerar jag de 8% av väljarna som enligt SVT/Novus vill se en ökad invandring.
Nu tyder det mesta på att Löfven - trots vad han sagt - ska genomföra en politik som skiljer sig väsentligt från våra grannar. Att den humanitära stormakten Tyskland redan inför ett volymmål och att grannen Österrike har satt högst 1,5% som mål har saknat betydelse. Likaså lär vi fortsätta att få åtminstone dubbelt så många asylsökande för att inte tala om anhöriginvandrare som våra nordiska grannar. Nu har jag iofs slutat ta Löfvens uttalande på allvar. Det gjorde jag om inte förr när han skulle strama åt politiken och genomförde gymnasielagen och uppmjukning av krav för anhöriginvandring i stället.
För tillfället har vi ju relativt låga migrationsströmmar i i Europa. En orsak är förstås coronapandemin men minst lika viktigt är att EU betalat Erdogan miljarder för att han ska hindra asylsökande att ta sig till Europa. Och de som fattat beslutet är bland andra Löfven som högtidligt talar om att försvara asylrätten. Jag förstår att migforskaren Joakim Ruist kallar det för ett hyckleri. För det är ju så att om inte Europa lagt ut ett stort antal hinder för asylsökande (stängda gränser, transportörsansvar etc) att ta sig till Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet skulle situationen bli fullkomligt ohållbar. Om man inte tror på stora flyktingläger som finansieras av andra förstås. Men så får man inte tänka. det gäller att stå upp för asylrätten.
Vi andra - 63% enligt SVT/Novus - får trösta oss med att Sabuni lovar att betala "integrationsskulden".
Klas Bengtsson
Bakvänt resonemang. Först måste utrymmet för nya stora
folkgrupper kartläggas: bostäder, jobb, skola sjukvård,
polisresurser, fängelseplatser, advokatarvoden, moskeplatser,
tolkar etc.
Skicka en kommentar