Green Book - utmärkt film om rasismens komplexitet

Svältfödda på kulturupplevelser såg hustrun och jag - äntligen - igår kväll den Oscars-prisade filmen "Green Book". Filmen skildrar en gryende vänskap mellan den afroamerikanske jazzpianisten Don Shirley (Mahershala Ali) och hans italiensk-amerikanske chaufför och livvakt Tony Vallelonga (Viggo Mortensen) under en åtta veckors lång turné i den djupaste södern i november-december 1962. Titeln "Green Book" är hämtad från handboken "The Negro Motorist Green Book" som listade restauranger och hotell där afroamerikaner var välkomna.

En vit chaufför anställd av en svart musiker på en åtta veckors lång turné i sydstaterna i början av 1962. Vad kan gå fel? Det mesta, förstås. Men filmen är varm och välkomnande - och varje stänk av positiva känslor tas i dessa sociala distanseringstider emot med tacksamhet. 

Rasism är en komplicerad företeelse (som det mesta här i världen). Filmens avgörande styrka ligger i att den med utgångspunkt just i komplexiteten skapar ett drama som engagerar och berör. Under den glansiga ytan rör sig existentiella problematiker om konflikten mellan oberoende och gemenskap, om tillhörigheter och utanförskap och om den lilla människans kamp för att bibehålla sin värdighet. 

Filmen kringgärdas också av en metadiskussion där några av Don Shirleys efterlevande släktingar hävdar att filmen inte ger en "sann" bild av vad som egentligen hände (som om en spelfilm skulle ha sanningsanspråk bara för att den inspirerats av verkliga händelser). Filmen har också mött kritik (till exempel av Wesley Morris i New York Times) för att berätta en historia där "den vite mannen", trots sina i grunden rasistiska uppfattningar, frälser/befriar sin svarte färdkamrat.

Efter filmen läste vi igenom en del recensioner i svenska medier. Flera var oväntat njugga. Green Book gör feel good av rasistisk närhistora, skrev DN. En film som plockar de enkla poängerna, vädjar till de uppenbara känslorna, skrev SvD. Platt och kletig moralism, kommenterade Kulturnytt i P1.

Såg vi samma film? Och hur kunde då recensenterna i DN, SvD och Kulturnytt undvika att erfara de komplexa stämningar och fenomen som under den typiska Hollywoodska ytan präglade om inte varje enskild filmruta så åtminstone varje enskild scen? En "förenkling" innebär inte att man bortser från komplexitet och problematik. Tvärtom - en god "förenkling" förutsätter att man bottnar i komplexiteten och problematikerna. Wesley Morris hade aldrig behövt skriva sin ambitiösa och läsvärda kritiska text i New York Times om filmen verkligen varit ytlig och platt. Filmen engagerar just för att den inte är svartvit och för att den hämtar sitt syre i komplexitet.

Well, well. Filmen belönades med Oscar för bästa film, bästa manus och bästa manliga biroll (Mahershala Ali). Viggo Mortensen borde ha fått en Oscar för bästa manliga huvudroll också.

28 förslag för en hållbar, rättssäker och human asylpolitik

Hur ska Sverige - som ett av världens allra rikaste och välmående länder - på bästa sätt kunna hjälpa fler människor som befinner sig på flykt? Som socialdemokrat tycker jag att den frågan självklart bör stå i förgrunden när vi diskuterar flyktingpolitik och migrationsfrågor.

Så är det inte alltid idag. Alltför ofta handlar debatten om att Sverige ska ta emot ännu färre flyktingar, hur vi ska göra för att färre människor på flykt ska söka sig till Sverige för att få hjälp. Det är bakvända världen.

Därför är det med stor glädje jag berättar att Socialdemokrater för tro och solidaritet idag presenterar sitt program för en hållbar, rättssäker och human flyktingpolitik. Vi vill hjälpa fler, inte färre. Och vi vill ge dem som ska stanna i Sverige - vårt växande hem - bättre och tryggare förutsättningar att etablera sig i vårt samhälle.

Bland förslagen märks  märks återinförande av permanenta uppehållstillstånd, amnesti för ensamkommande unga som varit i Sverige i över ett år, stopp för alla utvisningar till Afghanistan samt ett tydligare integrerat barnrättsperspektiv i hela asylprövningsprocessen.

Visst - alla förslag kanske inte kan införas med omedelbar verkan. Men förslagen pekar ut den riktning vi tycker att debatten ska ha. Hur ska Sverige göra för att kunna hjälpa fler, inte färre.

I dessa tider vill jag också lyfta fram behovet av skydd för de människor som permitteras eller sägs upp på  grund av Corona-krisen - de ska inte behöva känna oro för att kastas ut ur landet. Detsamma gäller förstås alla dem som omfattas av gymnasielagen och bara har några månader på sig att ordna ett fast jobb. Verkligheten har förändrats - då måste lagen anpassas till den nya verkligheten.

Programmet har tagits fram i samverkan med ett stort antal av civilsamhällets organisationer och med aktörer ur arbetarrörelsen i vid bemärkelse. Det är vår förhoppning att den migrationspolitiska kommittén i riksdagen lyssnar in de stämningar som präglar alla de nätverk och frivilligorganisationer som kämpar för att Sverige ska bli ett internationellt föredöme när det gäller solidaritet med de mest utsatta grupperna och människorna. 

Hela programmet kan laddas ner och läsas här. Sprid gärna - tillsammans gör vi avtryck och förändrar politiken!

Olycksbådande samverkan mellan M och SD

I dag blev det känt att Skurups kommun arbetsbefriat Prästamosseskolans rektor Mattias Liedholm och spärrat hans mejlkonto. Mattias Liedholm har varit öppet kritisk mot det förbud att bära slöja i skolan som på Sverigedemokraternas initiativ - och med stöd av Moderaterna och det lokala Skurupspartiet - klubbades igenom i kommunfullmäktige i slutet av förra året. Liedholm lutar sig mot Skolverket som menar att ett slöjförbud bryter mot  religions- och yttrandefriheten såsom de regleras i Europakonventionen och Regeringsformen, och även mot den svenska diskrimineringslagen.

Mattias Liedholm har under många år varit politiskt aktiv moderat. Han har nu begärt utträde ur Moderaterna eftersom partiet tillåter lokala moderata företrädare att driva "icke-frihetlig politik". Efter sin kritik mot slöjförbudet har utsatts för en ström av hat och hot - inklusive mordhot.

Vi vet inte idag på vilka grunder som moderatledda Skurups kommun arbetsbefriat Mattias Liedholm. Men som Per Svensson skriver i Dagens Nyheter: Åtgärden mot Mattias Liedholm överensstämmer väl med ett allt tydligare mönster i de sydsvenska kommuner där Sverigedemokraterna fått ett avgörande inflytande. Tjänstemän som inte känner sig hemma i det nya klimatet flyr eller stöts bort. Kulturchefen i Sölvesborg gav upp i höstas. I Hörby har över två dussin chefer lämnat den SD-styrda kommunen.

Moderaterna borde höja blicken och se konsekvenserna av sitt samarbete på lokal nivå med  Sverigedemokraterna. Om Moderaterna i Skåne inte själva förmår göra detta borde partiledningen hjälpa dem på traven. Men Ulf Kristersson duckar. Det är både tråkigt i sak och olycksbådande.

Bernie Sanders avslutar sin kampanj - vad händer nu?

Bernie Sanders avslutar sin kampanj för att bli Demokraternas kandidat i höstens presidentval i USA. Därmed är det definitivt kört för dem som velat se en radikal vänsterkandidat (av svenskt socialdemokratiskt snitt, typ) utmana Donald Trump. (Hela Bernie Sanders avskedstal till sin kampanj kan ses här.)

Jag har sett Bernie Sanders live en gång. Det var på ett möte inför borgmästarvalet i New York City hösten 2017, då Bernie Sanders äntrade scenen till stöd för den likaså radikale (och min favorit) demokraten Bill de Blasio. Bernie 2020, ekade det i Terminal 5 där mötet hölls. Två karismatiska personligheter, och jag är också dyster över att Bill de Blasios kampanj tidigare i vår för att bli demokraternas presidentkandidat inte lyfte alls.

Bernie Sanders kampanj gick väldigt bra i början, och han skördade framgångar i primärval och nomineringsmöten i till exempel New Hampshire, Nevada och Kalifornien. Joe Biden hade en trög, eller till och med dålig, start och primärvalet i South Carolina blev lite av vinna eller försvinna för honom. Men Biden segrade stort i South Carolina, hans kampanj vann momentum och Bernie Sanders lyckades aldrig komma tillbaka in i matchen. De senaste veckorna har frågan inte varit om, utan när, Bernie Sanders skulle kasta in handduken. Bernie Sanders, 79 år, attraherade de unga demokratiska väljarna med lyckades aldrig bygga den breda väljarkoalition som hans kampanjstrategi förutsatte.

Demokraternas väljare i USA stod inför ett strategiskt vägval. Vilken kandidat skulle de rösta fram en mittenorienterad kandidat, i syfte att locka över de republikanska väljare som är missnöjda med Donald Trumps politiska ledarskap men som inte vill inte se några  vänstersvängar i politiken. Eller skulle de rösta fram en mer radikal kandidat, i syfte att mobilisera väljargrupper som annars skulle avstå från att gå och rösta.


Valet i höst är ytterst ovisst. Vi vet inte vilket politiskt landskap som vecklar ut sig när Corona-epidemin förhoppningvis avtar. Men Trump är fortfarande favorit. I inledningen av Corona-krisen vann han ökat stöd i opinionen, och det är alltid svårt att besegra en sittande president i USA.


Men låt oss hoppas på Joe Biden.

Frihet under ansvar - Sverige håller samman

Än så länge håller Sverige ihop. Än så länge håller Sverige samman. De allra flesta av oss gör vårt bästa för att på frivillighetens grund följa regelverk och Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Frihet under ansvar, för att citera en gammal högerparoll från Gösta Bohmans tid.

Visst finns det undantag. Fattigdom och trångboddhet gör det svårare för några att följa riktlinjerna. En del krogar och butiker fylls med folk på ett sätt som inte lever upp till regelverkens anda. Men det handlar trots allt om undantag. De offentliga miljöer jag försiktigt rör mig i kännetecknas av mellanmänsklig omsorg och en vilja att göra rätt - både för sitt eget och för det gemensammas bästa.

Andra länder har valt andra vägar, med stängda skolor, butiker och restauranger samt olika former av utegångsförbud. I efterhand får vi utvärdera vilka strategier som varit mest effektiva för att rädda så många människoliv som möjligt. Själv har jag hela tiden varit tveksam till genomförbarheten i att under långa tidsperioder stänga in människor i sina hem. De senaste dagarna syns indikationer på att de strikta regelsystemen i andra länder i Europa håller på att luckras upp. En bild publicerad i norska Dagbladet i dag har fått stor uppmärksamhet - människor i Oslo strömmar i vårsolen ut på gatorna och de strikta reglerna efterlevs inte.

Från Italien rapporterar journalisten och författaren Jennifer Wegerup (@JenniferWegerup) på Twitter: Fler bryter mot karantänerna. I snart fyra veckor har italienarna suttit instängda i sina hem. Trots bötesrisk på 35.000:-, ökar nu de som går ut ändå. Enligt inrikesministeriet gjordes i förrgår 246.829 kontroller. Polis bötfällde 7659 personer. Utöver det polisanmäldes 85 personer för att ha uppgett falskeligen varför de var ute. Sedan den 11 mars har drygt 173.000 brutit mot reglerna och gått ut utan giltiga skäl. (...) Myndigheterna upprepar gång på gång att folk sta stanna inne men kämpar mot växande frustration. Under påskhelgen väntas ännu fler bryta mot karantänerna. Detta skapar också spänningar gentemot alla de miljoner som sköter sig och står ut inomhus dag efter dag.

Danmark - vars "kurva" påminner en del om Sveriges - har sedan tre veckor tillbaka varit stängt med hårda restriktioner. Nu påstås det att statsminister Mette Frederiksen i morgon måndag kommer att genomföra åtgärder som gradvis öppnar upp Danmark igen.

Vi har kanske fortfarande det värsta framför oss. Kanske kommer Sverige i närtid att införa skarpare restriktioner än de som gäller i dag. Vi vet inte. Regeringens omdiskuterade lagförslag om att stärka regeringens möjligheter att fatta beslut utan att gå genom riksdagen visar på en vilja att stärka sin handlingsfrihet att kunna agera snabbt. (Jag tycker det är bra att oppositionen såg till att förslaget innebar att regeringen åtminstone i efterhand måste få riksdagens godkännande för de beslutade åtgärderna.)

Sammantaget går jag in i Påskveckan med ett litet försiktigt hopp i bröstet. Vi ska fortsätta att hålla ihop, fortsätta att värna varandra och fortsätta att följa riktlinjerna. Tillsammans tar vi oss igenom det här.

Stoppa utvisningshoten för de som mister jobben på grund av coronan

Tusentals människor riskerar att förlora sina uppehållstillstånd i coronapandemin, skriver Dagens Nyheter. Oro kring uppehållstillstånd efter stora varsel, rapporterar Ekot. Bakgrunden är den stora grupp människor i Sverige vars uppehållstillstånd bygger på att de har ett arbete eller en viss inkomst.

Situationen blir absurd. Många av dessa människor har varit i Sverige så länge att ett fast uppehållstillstånd är inom räckhåll. Nu hotas de och deras familjer i stället av utvisning. Och dessa utvisningsbeslut kommer på grund av coronapandemin inte att kunna genomföras under överskådlig tid.

Tidigare har jag skrivit om hur unga ensamkommande som omfattas av gymnasielagen hotas av utvisning om de inte inom sex månader efter examen skaffat sig en fast anställning - en hart när omöjlig uppgift i dessa tider. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader.

Regeringen bör på ett humanitärt sätt hantera situationen även för alla dem som efter varsel och uppsägningar på grund av coronapandemin hotas av utvisning. Det behövs kanske en lagändring som möjliggör undantag. Det går att ordna, om den politiska viljan finns.

Sweden Stands Apart. Som så ofta.

Sweden Stands Apart, skriver New York Times om Sveriges sätt att hantera Corona-smittan. Artikeln illustreras med idylliska bilder på folk som strosar omkring i solen i Gamla Stan i Stockholm. Överhuvudtaget har internationella medier gjort en stor affär av att Sverige inte stängt skolorna eller stängt ner landet på samma sätt som väldigt många andra länder i världen har gjort. I stället har Sverige valt att till stor del förlita sig på frivilliga åtgärder och medborgarnas vilja att följa myndigheternas råd och riktlinjer. Eller att använda sitt folkvett, som statsminister Stefan Löfven uttryckte det.

I Sverige har regeringens linje hittills haft ett starkt stöd i folkopinionen och över partigränserna. Det är egentligen bara Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna som med omedelbar verkan vill stänga Sveriges alla förskolor och grundskolor. En del - till exempel vd:n för Tredje AP-fonden Kerstin Hessius - oroar sig över att regeringen kanske har gått för långt och att den ekonomiska skada som de innevarande restriktionerna innebär på sikt kan komma att kosta fler människoliv än de som räddas genom minskad smittspridning. Starka opinionsbildare - som till exempel Peter Wolodarski - argumenterar i stället för att regeringen borde vidta mer kraftfulla åtgärder.

Vem har då rätt? Kommer Sveriges väg att leda till att fler eller färre människor dör i sviterna av Corona-epidemin? Det vet vi naturligtvis inte ännu, vi kan inte veta. De enda jag inte lyssnar på i dessa dagar är de som är tvärsäkra.

När epidemin är över - för så hoppas och tror jag ju att det blir - kommer svaren heller inte att vara självklara. Oavsett som många som då har dött i Sverige kan vi inte med säkerhet veta hur många som hade dött om Sverige vidtagit andra åtgärder.

Det är lätt att i dessa dagar ägna sig åt siffermagi. Statistiksajten Worldometer erbjuder oavbrutna uppdateringar som möjliggör jämförelser mellan alla världens länder angående insjuknanden, dödsfall och tillfrisknanden med avseende på Corona. Vi finner till exempel att Sverige hittills har 24 dödsfall per 1 miljon invånare. Det är ungefär lika många som Österrike (16), Danmark (18), Portugal (18) och Storbritannien (36). Det är något fler än Norge (8) och Tyskland (10). Men det är färre än Schweiz (53), Frankrike (54), Nederländerna (68) och Belgien (71), och det är avsevärt färre än Spanien (194) och Italien (206). De senaste dagarna har de svenska rapporterade dödsfallen ökat kraftigt. Vi vet heller inte hur säkra siffrorna är. I flera länder - om jag förstått det rätt - görs inte alltid Corona-tester på människor som dött i hemmet eller på vårdhem.

Vi håller andan. Och vi är varsamma, med oss själva och med varandra. Hur långt det räcker vet vi inte. Men det räcker en bit på vägen.