Dagens stora partisympatiundersökning från SCB visar en påfallande stabilitet i opinionen. Socialdemokraterna får 30.3 procent, en minskning med 1.9 enheter sedan motsvarande mätning i november. Resultatet är något högre än vad Socialdemokraterna får i de flesta övriga opinionsmätningar på senare tid. De rödgröna partierna är större än allianspartierna tillsammans, vilket ger Stefan Löfven viss arbetsro framåt. Sannolikheten att allianspartierna skulle frestas att försöka åstadkomma ett extra val är mindre om de rödgröna partierna har ett ett försteg i opinionen.
Moderaterna får 25.2 procent, en ökning med en enhet. Den svaga ökningen bidrar till att ge även Anna Kinberg Batra viss arbetsro och stärker hennes ställning i förhållande till Decemberöverenskommelsens kritiker i partiet. Folkpartiet får 4.9 procent, en minskning med 0.4 enheter. Folkpartiets opinionsstöd är partiets lägsta i SCB:s mätningar i modern tid, kanske någonsin. Sverigedemokraterna ökar med 2.1 enheter till 14.5 procent, vilket är rekord för partiet i SCB.
SCB:s mätning lär inte påverka det politiska landskapet i någon nämnvärd utsträckning. Nu väntar den avslutande partiledardebatten i riksdagen i nästa vecka. Inför den partiledardebatten drar också Statsvetarpodden äntligen igång sina sändningar!
Jag kommenterar SCB:s undersökning för bl a Aftonbladet och Dagens Arena.
6 kommentarer:
Löfven och Kinberg Batra har säker höga stresströsklar. Det behöver de ha efter senaste SCB. För s visar SCB den sämsta resultatet sen Juholts dagar och förmodligen en överskattning av s. Så har det i alla fall varit tidigare och andra opinionsmätningar tyder på att det är så nu också. Både s och m fortsätter att läcka till SD somförmodligen underskattas i mätningen (skämselfaktorn lever ännu). För mig som s-väljare är det dock positivt att väljarströmmarna inte ger det minsta stöd för en vänstersväng, tvärtom. Men här sitter s tyvärr fast i sitt olyckliga samarbete med mp och beroendet av v. Visserligen får s igenom en budget, men i övrigt blir det ofta problem, senast demonstrerat av Ylva Johanssons utspel om kommunernas flyktingmottagande, som genast gick på pumpen. Kinberg Batra har det lättare. Till skillnad från s kan hon enkelt minska dränaget till SD (även om hon personligen är motsträvig) genom en något mer restriktiv migrationspolitik (under sken av förbättrad integration). Som s-väljare är jag pessimistisk inför nästa val och känner mig minst av allt lugn.
Även om jag tillhör den sk vänstern i en något fri form, så tycker jag allt att Anna Kinberg Batra är skicklig. Enorm saklig i sin framtoning och inger förtroende, min önskan är väl att hon kan locka SD väljare, för M kan i alla fall ekonomi och för övrigt mer kompetenta i att vara en del av vårt styre.
#Anonym 6:38 fm
”Som s-väljare är jag pessimistisk inför nästa val och känner mig minst av allt lugn” skriver du. Det gör du alldeles rätt i.
Så länge ingen ändring i invandringspolitiken syns (den kunde ju i all ödmjukhet börja med att man kallade invandrare för invandrare och flyktingar för flyktingar) så kommer alla partier utom SD att förlora väljare. Och den ultimativa förolämpningen till de förlorande partierna är väl att de förlorar sina väljare till ett parti, som har en sådan unik samling stolpskott i ledningen. Ett starkare underkännande av den rådande migrationspolitiken torde vara svårt att åstadkomma utan blodspillan.
Som tidigare S-medlem och S-väljare i de två senaste valen, är jag klart besviken på socialdemokratins abdikation till förmån för extremisterna i MP. Den enda väsentliga skillnaden mellan MP och SD är att de är varandras diamentrala motsatser.
Men de är lika extrema åt varsitt håll. MP vill i kapitalets intresse av ett överflöd av billig arbetskraft öka Sveriges folkmängd, samtidigt som man för en politik som allvarligt kommer att försvåra Sveriges förmåga att försörja en stor folkmängd.
De som drabbas av detta är arbetarklassen. Ni akademikersossar kan ju lungnt luta er tillbaka mot kommande professsorspensioner. Jag förstår mycket väl att i din närmaste omgivning och i dina fikapauser på universitetet höjs MP till skyarna som höjden av klokskap och ideologisk renlärighet. Men som statsvetare (och valforskare?) borde du någon gång se sanningen i vitögat. Ytterst få arbetare vill ha den rödgröna regeringen. De vill ha en socialdemokratisk regering, och hade kunnat få det om inte partiledningen hade begått förräderi mot arbetarklassen och lierat sig med MP.
Om nu det parlamentariska läget skulle omöjliggöra en ren sosse-regering, med eller utan stöd av V som också är en f.d. arbetarparti, så föredrar nog de flesta inom arbetarklassen en blocköverskridande regering, MEN UTAN C OCH MP. Så svaga som mittenpartierna är nu, föredrar arbetarklassen en koalitionsregering mellan S och M.
Visserligen är M arbetarklassens och socialdemokratins klassiska motståndare till en rättvis fördelningspolitik. Men vi har samtidigt en viss respekt för M, som ett parti som av tradition alltid har stött produktionen av de varor och tjänster som skall fördelas. Det är bättre att ta strid om fördelningen än att inte ha något att fördela.
Men naturligtvis kan man inte ta strid inom en regering, även om det är en koalitionsregering. Dessbättre sker mycket av fördelningen genom lönerörelser utanför regeringen. Resten får man väl kompromissa om inom regeringen.
Jag är helt övertygad om att både S och M skulle kunna ta tillbaka väljare från SD, om partierna leder landet tillsammans. Detta samregerande mellan S och M behöver dessutom inte bli långvarigt. Bara till nästa val, som förhoppningsvis kommer att utkora ett av blocken som vinnare.
Högst 2 - 3 % av de svenska väljarna är rasister. Fler väljare än så hade SD inte haft om S hade varit ett socialdemokratiskt arbetarparti, som stått för den typ av reglerad invandringspolitik, som vi fortfarande hade under 1990-talet.
Av övriga SD-väljare har runt hälften gått på SD:s nolltoleransbluff om rasismen. Den andra hälften vill visa sitt missnöje genom att stödja SD, trots att de har genomskådat vad SD står för.
Naturligtvis kan jag skilja mellan religionen islam och den extrema politiska islamismen. Som själv troende (kristen) bekymrar det mig att SD hjälper till med rekryteringen av terrorister till det pågående folkmordet på kristna i Irak och Syrien genom sina kampanjer mot religionen islam. Från både värvarna och SD får unga muslimer höra att man måste stödja extremismen, om man vill vara en renlärig muslim.
Därför röstade jag trots allt på S i de två senaste valen. Någon röst på S i ett tredje val kommer det dock inte att bli, om S-ledaren en gång till skänker bort ministerposter till arbetarfientliga MP en gång till.
Svenskfödd kristen arbetare med ingifta muslimska släktingar
Som hyggligt trogen moderat får jag nog instämma med ovan socialdemokrat att den enda regering jag vill se i dagens läge är en s+m-regering. Att utesluta stolpskotten i mp från makten borde vara lika hög prio som att utesluta ditona i sd från makten. Hur någon kan tänka sig att någonsin samarbeta md mp i någon fråga övergår mitt förstånd och Reinfeldts flörtande med mp har för evigt solkat ned honom för mig.
Snälla Löfven och AKB gör det enda rätta. Sätt er ned och kom överens och skicka Romson/Fridolin all världens väg.
#Anonym 10:32
Det du vill ha skrives vanligen S&M-regering! Kanske spännande men inget för mig. Låter alltför grått - även om nyanserna är många!
Skicka en kommentar