2014-07-12

Varför är den israelisk-palestinska konflikten så svår att lösa?

På flera orter i Sverige genomfördes i dag manifestationer till stöd för Gazas befolkning. Motsvarande solidaritetsyttringar har också genomförts i bl a London, Paris och Oslo. Israels militära offensiv visar ännu inga tecken på att avta. De palestinska dödstalen stiger och beräknas nu uppgå till över 120 personer. FN uppskattar att över två tredjedelar av dessa döda är civila, och många av dem barn. En israelisk markoffensiv kan ännu inte uteslutas. Ett litet hopp finns i just inkomna uppgifter om att Egypten och Qatar håller på att vinna stöd från både Hamas och Israel om villkoren för en vapenvila.

Palestinakonflikten har pågått i över hundra år och är därmed en världens mest långvariga och svårlösta konflikter. En del bedömare (se nedan) beskriver den som ett mikrokosmos av flera olika typer av konflikter genom att den inbegriper religion, territorium, migration, flyktingskap, stormaktspolitik, ekonomi,, globalisering, resurser och identitetsfrågor.

Den israelisk-palestinska konflikten är starkt polariserad i internationell och svensk debatt, och har varit så sedan slutet av 1960-talet då Israel genom Junikriget blev ockupationsmakt och den palestinska nationalismen fick ett varaktigt uppsving. Ett uttryck för denna starka polarisering är t ex att båda sidor i debatten anser att Israel särbehandlas i svenska medier. Men de s k israelvännerna menar att särbehandlingen är till Israels nackdel och att Israel får en mer kritisk granskning än vad andra stater får. De s k palestinavännerna menar i stället att särbehandlingen är till Israels fördel och att ingen annan stat än Israel skulle komma undan med så grova folkrättsbrott och brutal ockupationspolitik. (Det påstås att på 1970-talet kunde ett nyhetsinslag i Sveriges Radio anmälas till Radionämnden av både israelvänner och palestinavänner, vilka menade att inslaget var partiskt. Israelvännerna menade att inslaget var partiskt till Israels nackdel medan palestinavännerna menade att inslaget var partiskt till Israels fördel.)

I dag är uttrycken "israelvänner" och "palestinavänner" daterade - det finns en stark konsensus i debatten om nödvändigheten av att upprätta en palestinsk statsbildning på Västbanken och Gaza och att Israel har rätt till existens inom säkra och erkända gränser. Men trots denna enighet i kärnfrågan kvarstår debattens polarisering.

Varför är då Palestinakonflikten så svår att lösa? Ett skäl är att både Israel och palestinierna uppfattar sig som den svagare parten i konflikten. Eftersom den starkare parten har det största ansvaret att åstadkomma en fredlig och varaktig lösning på konflikten är det ett bekymmer att parternas verklighetsuppfattningar skiljer sig så starkt åt. Det är lättare att göra kompromisser om man befinner sig i ett överläge.

Palestinierna definierar konflikten som en nationell konflikt mellan dem själva och israelerna, och ur det perspektivet är palestinierna den svagare parten. Israelerna definierar konflikten på ett annat sätt - de uppfattar konflikten som ståendes mellan sin lilla judiska statsbildning och en i huvudsak fientlig omvärld av arabstater och Iran. Ur det perspektivet blir Israel den svagare parten.

De allra flesta utomstående bedömare tar fasta på Israels starka maktställning i förhållande till palestinierna - som ju lever under ockupation eller blockad - och menar därför att Israel måste göra de eftergifter som är nödvändiga för att åstadkomma en varaktig fred. För att underlätta den processen måste omvärlden vara tydlig med att Israels säkerhet har en självklar prioritet och att upprättandet av en palestinsk stat kommer att öka och inte minska Israels säkerhet.
*
Eftersom den israelisk-palestinska konflikten är så polariserad i debatten råder det brist på litteratur som utan att bli urvattnad förmår analysera konflikten på ett sakligt och avklarnat sätt. Under flera år var Sune Perssons "Palestinakonflikten" den enskilda bok på svenska som bäst levde upp till högt ställda krav. Boken blev en klassiker och trycktes i upplaga efter upplaga. Sune Persson var respekterad på båda sidor i den starkt polariserade debatten om Palestinafrågan.

Jag vet inte om Sune Perssons bok kommer i fler upplagor. Därför blev jag glad när jag för några dagar sedan tog del av en helt ny introducerande lärobok i ämnet: "Mellan krig och fred i Israel/Palestina" (av statsvetarna Karin Aggestam, Anders Persson och Lisa Strömbom). Boken - varur citatet ovan om Palstinakonflikten som ett mikrokosmos av konflikter är hämtat - är avklarnad, saklig och transparent. Den rekommenderas varmt.

5 kommentarer:

Dessa mina minsta bröder sa...

Jag håller med dig ”Palestinakonflikten har pågått i över hundra år och är därmed en världens mest långvariga och svårlösta konflikter. ”

För mej är nyckeln till lösning frågan: vem ger Israel militärt bistånd och vem lägger veto mot restitutioner som ställer krav på Israel?

Svaret är USA, och deras utrikespolitik styrs av högljudda lobby-grupper ! CUFI är en amerikansk pro-israeliska kristna organisation som definierar sig som "en nationell gräsrotsrörelse inriktad på stöd till Israel." Det är den "största" pro-israeliska organisationen i USA ” Israel och USA

Se tailern 'With God On Our Side' takes a look at the theology of Christian Zionism
Och läs mer om filmen With God On Our Side'

Jag tror att så länge denna Bibel-teologi är dominerande i USA:s utrikespolitik istället för att grundas på internationell rätt och Genèvekonventionerna kommer Israel/Palestina konflikten förbli olöslig.

Visst händer det saker Den presbyterianska kyrkan avyttrar aktier men detta för lite.

Orion77 sa...

Med hittills accepterade förutsättningar är konflikten olöslig. Det beror på att en ny nation har inrättats på territorium som redan hade en befolkning med flera hundra års hävdvunnen rätt att bo där. Den brittiske lorden Balfour, som på Storbritanniens vägnar utlovade en del av Palestina för den zionistiska rörelsen, gjorde dock ett viktigt förbehåll: Inrättandet av en israelisk stat där finge icke ske på sådant sätt att de i Palestina boende arabernas rätt och rättigheter träddes för när.

Detta villkor har som bekant inte iakttagits. Istället har en konfrontation mellan diametralt motsatta intressen permanentats. Så länge två folkgrupper konkurrerar om samma territorium är en lösning inte möjlig (med mindre än att den ena folkgruppen för slavas under den andra, dvs ett apartheidsystem, alternativt elimineras, dvs en folkmordslösning).

Den zionistiska rörelsens förgrundsgestalt, Theodor Herzl (1860 - 1904), beskriver målet för rörelsen i skriften "Der Judenstaat" (1896), dock utan att föreslå Palestina för den nya staten, även Argentina diskuterades. Detta innehåller nyckeln till en lösning av "konflikten". FN bör återkalla beslutet att dela det dåvarande Palestinamandatet i en israelisk och en palestinsk del. Världssamfundet bör assistera staten Israel med en omlokalisering av staten Israel.

Ett särskilt skäl för denna lösning är att inrättandet av Israel skedde som en botgöring för det monstruösa folkmord som Nazi-Tyskland utförde under Andra världskriget. Skulden för detta åvilar dock inte araberna i Mellanöstern, där man frågar varför just de ska betala för detta folkmord genom att avstå territorium, liv, egendom, medborgerliga rättigheter etc?

Idag finns större skäl för en lokalisering av Israel till Västra halvklotet, än vad som kan ha varit aktuellt under Herzls tid. Men varför Argentina? Mycket närmare till hands vore USA. Det erforderliga territoriet för ett Nytt Israel är inte större än att det lätt kan frigöras från någon eller några av USA:s 50 delstater.

Efter Andra världskriget har ett allt intensivare samarbete utvecklats mellan USA och Israel, med inriktning på framtiden, senast bekräftat av president Barack Obama i en artikel i israeliska Haaretz (8 juli):

"From Harry Truman through today, the United States has always been Israel’s greatest friend. As I’ve said time and again, neither I nor the United States will ever waver in our commitment to the security of Israel and the Israeli people, and our support for peace will always remain a bedrock foundation of that commitment.

Over the past five years, we’ve expanded our cooperation and today, as Israel’s leaders have affirmed, the security relationship between Israel and the United States is stronger than ever. Our militaries conduct more exercises together.

Our intelligence cooperation is at an all-time high. Together, we’re developing new defense technologies, such as remote IED-sensing equipment and lightweight protective armor that will protect our troops.

Budgets in Washington are tight, but our commitment to Israel’s security remains ironclad. The United States is committed to providing more than $3 billion each year to help finance Israel’s security through 2018. Across the board, our unprecedented security cooperation is making Israel safer, and American investments in Israel’s cutting-edge defense systems like the Arrow interceptor system and Iron Dome are saving lives."

I praktiken är Israel idag USA:s femtioförsta delstat. Israellobbyn ser till att inga politiska beslut fattas av Kongress eller President som skulle vara till nackdel för Israel. Lobbyns inflytande i media, utbildning och på andra håll är grundmurat. Viktiga företag inom spetsteknologi är, som presidenten framhåller, gemensamt finansierade av de båda länderna.

En omlokalisering av Israel till USA skulle bara kräva nya postnummer.

Anonym sa...

Orion77: Du har inte reflekterat över att de israeler som fötts i Israel de senaste decennierna kanske i likhet med andra inte vill bli tvångsförflyttade till Wyoming? Precis som palestinierna svårligen accepterar att man föser bort dem från deras land.

Huruvida statsbildningen var rättfärdig för femtio år sedan spelar ingen väsentlig roll idag. Idag är läget sådant att Israel kommer bli kvar där det är och då är det kanske bättre att ha det osom utgångspunkt.

Alternativt så kan man förbereda sig för hundratals år av ytterligare konflikt. Det tycker säkert du är toppen men många andra ser gärna något annat.

Orion77 sa...

Anonym 8:20
Jag pekar på möjligheten för Israels medborgare att bo i en vänligt sinnad omgivning, i stället för att ständigt behöva kriga mot fientliga grannar.

En flytt till USA skulle också frigöra resurser från militära ändamål, som i stället kan användas för produktiva, konstruktiva syften. Både Israels och USAs skattebetalare skulle vinna stort på mitt förslag.

Eller är själva kampen mot araberna det väsentliga? Har Gideon Levy i Haaretz rätt i sin artikel den 13 juli, "Israel's real purpose in Gaza operation? To kill Arabs"?!

Anonym sa...

[url=http://fluconazolepurchasediflucan.com/]Buy Fluconazole[/url] Online Pharmacy http://furosemidelasixbuy.com/