Igår onsdag kom Stockholms arbetarekommuns motivering till varför Omar Mustafa tvingades lämna sin plats i partistyrelsen. I en artikel i Aftonbladet skriver arbetarekommunens ordförande Veronica Palm och kommunsekreterare Olle Burell att Omar Mustafa avvisat kraven på att "tillräckligt tydligt ta avstånd från den policy kring inbjudningar som hade gett upphov till anklagelser om antisemitism och homofobi".
Förklaringen är inte trovärdig utan framstår som en efterhandskonstruktion. I sin förklaring och ursäkt sa Omar Mustafa att han hade full förståelse för kritikernas syn på att dessa personers deltagande kan uppfattas som legitimering av en hatfylld och intolerant syn, inte minst har de senaste dagarnas debatt visat att det har motverkat sitt syfte. Min mening är att inga sådana personer bör bjudas in om de inte starkt tagit avstånd från sina tidigare hatfyllda uttalanden. Detta behöver vi vara mycket bättre på att säkerställa. Efter att Omar Mustafa gjort detta uttalande förklarade Stockholms arbetarkommun i olika sammanhang att man hade fortsatt förtroende för honom. Då blir det inte trovärdigt att nu i efterhand åberopa ett otillräckligt avståndstagande som orsak till att man uppmanade honom att lämna sitt uppdrag.
Det är också värt att notera vilka argument som inte anförs i Veronica Palms och Olle Burells artikel. Ingenstans antyds det att det skulle vara oförenligt att vara ordförande för Islamiska förbundet och samtidigt vara ledamot av Socialdemokraternas partistyrelse.
Min uppfattning är denna. När Omar Mustafa avgivit sin förklaring och sin ursäkt tvekade partiledningen om det var tillräckligt för att hans förtroende skulle kunna återställas. Denna tvekan innebar att man varken ställde upp för honom med den kraft som hade varit nödvändig eller förklarade att hans förklaring och ursäkt var otillräcklig och bad honom avgå. I stället lämnades han ensam i ett mediedrev som innehöll en hel del osanna och felaktiga uppgifter. Situationen blev ohållbar, partiledningen förlorade momentum och i det kaos som uppstod blev Omar Mustafas position omöjlig och han tvingades gå. När medier och partimedlemmar sedan kräver någon form av rationalitet i beslutet blir Omar Mustafas tidigare icke ifrågasatta klargörande och ursäkt plötsligt "inte tillräckligt".
Stefan Löfven och Carin Jämtin har nu två svåra uppgifter framför sig. För det första måste de initiera en process för att överkomma de slitningar och sår som som just nu präglar delar av det interna partilivet. För det andra måste de utveckla en strategi för att försöka återställa bilden av ett parti som förmår hantera sitt inre arbete på ett modernt och professionellt sätt och samtidigt trovärdigt framstå som ett parti som givet sin värdegrund moget förmår möta det mångreligiösa samhället på ett öppet, inkluderande och frimodigt sätt.
Jag kommenterar händelseutvecklingen för TT och för Ekot.
27 kommentarer:
Här är en högerliberal skribent som insett drevets natur och som även erkänner sin egen beklagliga roll i den:
http://www.unt.se/debatt/offer-for-dubbel-bestraffning-2380218.aspx
En utomordentligt bra analys. Men återigen: Varför inte konstatera att hela bråket kring Omar Mustafa och hans engagemang i Socialdemokraterna emanerar ur en svartmålning av Omar Mustafa, från Willy Silberstein, i egenskap av israelisk inflytelseagent?
Övriga svenska politiska partier bör dra lärdom av denna affär. Å ena sidan krävs försiktighet när personer med ursprung i Mellanöstern väljs in i partiorganen (om det inte är fråga om Israel). Å andra sidan krävs fasthet i partiets försvar för vederbörande, och att man inte faller till föga i händelse av sådana påhopp som drabbat Omar Mustafa.
Du hävdar att arbetarekommunens ordförande Veronica Palm och kommunsekreterare Olle Burell ljuger om motiven bakom Mustafas avgång.
Det är naturligtvis en oerhört allvarlig anklagelse som om den är sann rimligen innebär att Palm och Burell måste avgå. Det förefaller viktigt att försöka reda ut om så är fallet, t ex om det finns någon form av skriftlig kommunikation som kan visa hur det förhåller sig.
Efter att ha gjort misstaget att utse islamisten Omar Mustafa till ledamot i socialdemokratiska VU visade Stockholms Arbetarekommun ryggrad nog att sparka samme Mustafa.
Väl gjort i andra led, Veronica Palm.
Vill rikta uppmärksamhet mot faktumet gällande absurditeten i MO-diskussionen som gräver nya gropar. Newsmill annonserar idag att de publicerar den enda intervjun som Nalin Pekgul ger efter sin famösa DN-debattartikel. Men vad som annonseras som en intervju framgår närmast som en "directors cut" av debattartikeln. PM ställer en enda övergripande fråga, och resten av artikeln är ett enda långt yttrande av Nalin Pekgul. Ett långt utlägg där ytterligare konspirationsteorier och Eurabia-retorik kommer fram, där personangreppen utvecklas, och alla dessa utan att hon för den delen lägger fram bevis som styrker alla anklagelser. Newsmill slår, tyvärr, nytt bottenrekord i journalistisk oanständighet.
http://www.newsmill.se/artikel/2013/04/18/socialdemokraterna-kommer-att-vinna-p-att-ta-debatten-med-islamisterna
Såvitt jag förstår är socialdemokraternas största problem nu att distansera sig från islamismen hos Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och samtidigt behålla förtroendet hos Sveriges muslimer.
Ulf! Hur kan du som är en bildad person ta in ett inlägg som använder argument som "israelisk inflytelseagent" när debatten handlar om islamism, en ideologi som har judehat som en av sina centrala punkter?
Inser du inte att du därmed skyddar antisemiter och bidrar till sammanblandning av mellanösternkonflikten med judehat? Du Ulf, borde verkligen veta bättre!
Nalin Pekgul kan ju knappast anklagas för att svartmåla islam. Men hon har en annan uppfattning än Ulf m.fl.
http://www.newsmill.se/node/50334
Hej !
Har med stort intresse tagit del av den aktuella debatten om Omar Mustafa och Dina synpunkter på att Omar Mustafa har uteslutits från den socialdemokratiska partistyrelsen.
Min familj och jag tillhör ”verklighetens folk”, dvs dem som många politiker inte vill lyssna på, än mindre bryr sig om, men som har betydelse för valresultaten.
Uteslutningen av Omar Mustafa från partistyrelsen är helt rätt. Felet begicks när omdömeslösa politiker i Socialdemokraternas (S) valnämnd valde in Omar
Mustafa till partiets styrelse. Detta är dessvärre inte första gången den valnämnden utmärker sig på ett omdömeslöst sätt, vilket knappast inger något förtroende
bland dem som ska gå till valurnorna 2014.
Det handlar på intet sätt om Omar Mustafas religiösa intressen. T o m Kristdemokraterna (KD), även kallade ”underlivsfrågornas parti”, som mer hör hemma i lokaler
som tillhör Pingstkyrkan, Livets Ord eller Claphaminsitutet, finns ju ännu så länge representerade i den svenska riksdagen. När det gäller Omar Mustafa, handlar det
om att han är ordförande för en islamisk politisk organisation. En organisation, vars värderingar på intet sätt är förenliga med demokrati och inte hör hemma i ett
sekulariserat samhälle. Hela det av religion och religiösa dumheter inpyrda Mellersta Östern är varnande exempel och skrämmer många människor, något som inte försvinner bara därför att det inte är "politiskt korrekt" att tala om.
Om agerandet från partistyrelsen har skadat Socialdemokratiska partiet (S), är det ett intet mot den skada som skulle ha blivit om Omar Mustafa hade fått vara kvar i
Partistyrelsen. Det är illa nog att Moderaterna (M) representeras av Abdirisak Waberi, f d rektor för Römosseskolan, som vid flera tillfällen har kritiserats av Skolinspektionen
för diskriminering av flickor. Waberi var tidigare ordförande i den organisation Omar Mustafa nu leder. Waberi har öppet klargjort att han anser det vara OK att en man har
fyra hustrur och att det är OK att en man agar sin hustru, dvs utsätter henne för våld eller hustrumisshandel. Trots allt är det mitt i den socialdemokratiska turbulensen ett
sundhetstecken att det finns politiker som har satt ner foten och att Omar Mustafa har lämnat partistyrelsen.
Ha en fortsatt bra dag !
Herrn som driver den s k Svenska Kommittén mot Antisemitism måste vara mycket nöjd nu, med den oro, förvirring och kalabalik som han har lyckats åstadkomma inom Socialdemokraterna, ända upp i partiledningens allra översta cirklar.
Och detta har blivit möjligt eftersom partiet i sin godtrogenhet har accepterat angriparens spelregler, i stället för att resolut avvisa detta externa påhopp och hantera ärendet efter sina egna värderingar och riktlinjer.
En fråga att fundera på: Varför har bara Socialdemokraterna drabbats av påhopp som detta, på Omar Mustafa? Moderaterna har en riksdagsledamotledamot, som uppges ha varit tidigare ordförande i den islamiska föreningen, alltså en företrädare till Omar Mustafa. Och inom Miljöpartiet finns en riksdagsledamot som deltog i samverkan med ett stort antal s k aktivister i projektet Ship to Gaza, för snart tre år sedan. Båda dessa personer torde ha ursprung i Mellanöstern, och vara muslimer.
Men i dessa fall har inget påhopp skett, inget mediadrev satts igång. Varför bara mot Socialdemokraterna?
Israelisk inflytelseagent???
Konspirationstänk!
Att säga att någon inte tillräckligt tydligt tagit avstånd och sedan inte säga vad som saknades, tycker jag är en form av mobbning eller ännu värre. För att kunna se något positivt i detta kanske det nu är ett bra läge att driva frågor där S-ledningen mycket tydligt inte följer grundvärderingar. Jag skrev därför texten nedan som en kommentar på Aftonbladet idag. Vad tror du om den synpunkten?
”Kan vi hoppas att något positivt kommer ut av detta? För min del skulle jag gärna se ett förbud mot försäljning av vapen till diktaturer och få höra en förklaring till varför en partiledare i S kan stödja försäljning av vapen till diktaturer med hänvisning till svenska arbetstillfällen.
Hur mycket är grundvärderingarna om mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män värda om man säljer vapen till SaudiArabien?
Nalin Pekul, som är uttalat för monarkin, kanske kan förklara varför hon förordar en statschef som utdelar en medalj till en saudisk kung. ”
Hur kommer det sig att M undgår kritik för sin islamistiske riksdagaman Waberi och MP för Kaplan?
Karin, själv hade jag gärna sett att S varit tydligare mot vapenexport i allmänhet, och till vidriga diktaturer i synnerhet.
Dock måste man så klart ändå kunna kritisera t ex upprepade inbjudningar till extrema antisemiter etc, eller hur?
Och jag finner det absurt, och ser det faktiskt som direkt mobbning, att muslimska kvinnor som är explicit för jämställdhet fullt ut, som t ex Nalin Pekgul och Bahare Andersson, ofta inte ses som "riktiga muslimer" och antingen ignoreras helt eller avfärdas som islamofober (sic!)som i DN häromdagen.
Att fundamentalistiska muslimer och islamister tycker illa om dem kan jag förstå, men det är ju ett enormt svek av svenska politiker, oavsett partibok, att ignorera de problem som många unga kvinnor från muslimska länder upplever idag.
Inte minst visar det här - inklusive drevet mot Juholt förra året - att antingen är SAP numera djupt splittrat och den ena falangen använder mediadrev för att få övertag på den andra, eller att SAP numera är helt i händerna på Bonnier, Schibsted och några andra mediamiljardärer med sina egna politiska agendor. Eventuellt både och.
Båda dessa är naturligtvis gravt handikappande för SAPs möjlighet att styra landet.
Handlar det om beroendet av mediamiljardärerna finns en möjlighet: att bygga egna medier. Det hade man en gång, i form av både närvaro på arbetsplatserna och egna tidningar. Tidningarna har man slumpat bort, arbetsplatsnärvaron har vittrat sönder pga ombudsmannafiering från 40-talet och framåt. Frågan är om det går att återställa?
Handlar det om klassmässig splittring - läs allt starkare makt inom SAP för högre tjänstemän med egna profitintressen av t.ex. privatisering av offentliga tjänster - är det nog ohjälpligt.
Olof – Självklart får man kritisera. Men jag tycker det är dubbelmoral att kritisera för inte tillräcklig tydlighet och samtidigt stödja vapenförsäljning till diktaturer och de värsta kvinnoförtryckarna med skäl som ”svenska jobb” eller ”annars säljer någon annan”.
Kanske dags att ta upp diskussion om en svensk iman-utbildning så att saudiskt inflytande minskar. Där kan både feministiska tolkningar och andra rymmas.
För min del tycker jag att Omar Mustafa är ganska tydlig i denna diskussion med Willy Silberstein från 2011. Att de har olika uppfattning om hur man tar en debatt råder inget tvivel om.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/60565?programid=416&play=3030656&playtype=Ljudklipp
Senast P1 programmet Människor och tro hade intressanta tankar om S och religion.
Karin Kirkland, den länk som du anger funkar inte. Programmet kan hittas under Sveriges Radio, P1, Livsåskådning, Människor och tro. Diskussionen från 15 april 2011 har lagts ut på den sida som kommer upp direkt. Där finns också ett senare uttalande av Omar Mustafa.
Redaktionen för människor och tro gör många bra program, som ofta behandlar dagens konflikter mellan olika trossamfund. För det mesta värda att lyssna på.
Sedan Omar Mustafa framträdde i går tisdag har det klarnat en hel del. Valet av Omar Mustafa till en post som suppleant i Socialdemokraternas VU var inget förhastat beslut. Man valde honom därför att det var honom man ville ha. Men efter ingripandet från Israellobbyn fick ledarskikten i partiet kalla fötter, och då dessutom stockholmsavdelningen och den centrala partiledningen var sinsemellan oense, blev det kalabalik. En kalabalik, som ledde till att partiledningen vek sig inför mediadrevet.
Omar Mustafa sa igår farväl till Socialdemokraterna. I sin presskonferens visade han att han är en kapacitet att räkna med. Logisk, verbal och med en auktoritet och framtoning som skulle vara en tillgång i många organisationer. Förlorarna i denna affär är Socialdemokraterna, inte Omar Mustafa själv, han är ung och med sina naturliga och förvärvade utförsgåvor har han framtiden för sig.
Samtidigt visar denna affär på ett mycket obehagligt inslag i den svenska debatten. Den verkliga orsaken till att mediadrevet uppstod är uppenbarligen tabu. Ändå har den aktör som startade paniken framträtt öppet och under eget namn. Men t ex i Svenska Dagbladet i går tisdag kunde en av deras journalister som sköter debattsidan publicera en krönika med rubrik och innehåll: "Vad var det egentligen som hände?" På nättidningen hette artikeln "Vad hände i S - egentligen?" För säkerhets skull stängde tidningen av kommenteringen efter 19 kommentarer, kommentarerna gjordes otillgängliga (däremot kvarstod uppgiften att det fanns 19 kommentarer).
Det som egentligen hände är:
På ett tidigt stadium meddelade TT, att utnämningen av Omar Mustafa till en post i Socialdemokraternas VU fördömdes av Willy Silberstein som driver en organisation “Svenska Kommittén mot Antisemitism”.
Omar Mustafa beskylldes för att vara antisemit. Den uppenbara avsikten är att från politiska poster, där de kan få inflytande, nu eller längre fram, mota bort personer som kan misstänkas för antisemitism. Eller kanske handlar det om islamofobi, alltså en spegelbild till antisemitism.
Flertalet organ undviker att nämna Willy Silbersteins roll i ärendet. Han har dock själv medgivit, eller snarare skrutit över, att det är han och ingen annan som har satt igång hetsjakten på Mustafa, och skapat stora svårigheter inom Socialdemokraterna.
De organ som inte har mörkat att rapportera Willy Silbersteins roll i Mustafaaffären är TT och Sveriges Radio, P1. I kanalens magasin “Människor och tro” sammanfördes för ca två år sedan Mustafa och Silberstein i en debatt. “Människor och tro” har också informerat om Willy Silbersteins "ingripande" i Mustafaaffären i ett program den 11 april i år.
På liknande sätt som i USA är även i Sverige en organisation verksam, som bäst kan beskrivas som Israellobbyn. Den har uppenbarligen lyckats sätta sådan skräck i de flesta svenska media att det är tabu att ens nämna dess existens. Sverige, tryckfrihetens stamort på jorden. Sverige, med sin påstått obundna, fria press!
Samtidigt har två partier i riksdagen, Moderaterna och Miljöpartiet, var sin riksdagsledamot, som på motsvarande indikationer som vad gäller Omar Mustafa skulle kunna misstänkas för antisemitism, utan att motsvarande drev har satts igång mot dem eller deras partier. Miljöpartiets riksdagsman var t o m engagerad i “Ship to Gaza” 2010, som Israel betraktade som i princip en krigshandling, och höll senare ett anförande om saken i Riksdagen.
@ A-K Roth: Är förvånad över din fråga, begreppet är välkänt från sovjettiden och inom litteraturen på området. Saknas i svenska Wikipedia, med den engelskspråkiga tar upp "agent of influence" i en fyllig artikel. Sådana agenter finns det gott om!
Nu fattas det bara att förklara hur israellobbyn har lyckats få Omar Mustafa avpolleterad, men inte Waberi i M och Kaplan i MP.
Kanske israellobbyn har särskilt stort inflytande på S?
Mycket snabbt har Omar Mustafa-affären kommenterats på en israelisk sajt, CFCA (Coordination Forum for Countering Antisemitism). Detta kan läsas på SKMAs, dvs Willy Silbersteins, hemsida, utlagt redan 16 april. Problemet är bara att de israeliska propagandamakarna har gjort svartmålningen av Mustafa så grov att Silberstein själv tar avstånd från den. Han pekar särskilt på en video som CFCA tagit bort (men ger dess adress på YouTube, där den kan ses).
När röken efter denna affär har lagt sig kommer den att bli ett utsökt lämpligt ämne för en uppsats, eller rentav avhandling. Kanske någonting för någon av Ulf Bjerelds studenter?
Finns all anledning att läsa Hel'en Lööws analys av dagens antisemitism.
http://skma.se/blogg/2013/04/de-dubbla-bokforingarnas-politik/
http://www.aftonbladet.se/debatt/article16670873.ab
Betr. Heléne Lööws inlägg på SKMA: Riksdagsman Waberi (M) ger på sin hemsida ungefär samma besked om var han står i olika frågor, som Omar Mustafa gav i sin presskonferens där han klev av, och därtill lämnade Socialdemokraterna.
Behöver man konstruera hotbilder, där sådana inte finns?
S har på senare år uppenbarligen haft svårt att hålla rågången mellan israelkritik och antisemitism.
Socialdemokratiskt affilierade organisationers som Broderskap, ABF, Palmecentret inbjudningar av framträdande antisemiter, Reepalus förlöpningar liksom S-politikerns i Malmö Adrian Kaba och nu Omar Mustafaaffären.
Anonym 12:27 em:
Det är inte själva ordet utan tankegången jag klandrar.
Men läs Anonym 12:15 fm så kanske du förstår.
Skicka en kommentar