De senaste dagarnas debatt om Mona Sahlins väska från Louis Vuitton inrymmer en moralisk och en politisk aspekt. Den moraliska aspekten handlar om vilken livsstil som är lämplig för en person som representerar en politisk rörelse med jämlikhet som ett av sina grundvärden. Den politiska aspekten handlar om hur väljarna reagerar på Mona Sahlins val av väska.
Fredrik Reinfeldt bär en klocka av märket Longines Evidenza, med ett butikpris på ca 22 000 kronor. Ingen höjer på ögonbrynen för det. Den uteblivna reaktionen beror främst på att Moderaterna aldrig gjort anspråk på att slåss för ökad jämlikhet. Men för Mona Sahlin är det annorlunda. Hon representerar det parti som tillsammans med Vänsterpartiet starkast profilerat sig som jämlikhetens bästa vän. Och en god moralisk regel är att man skall leva som man lär. Eller?
Själv har jag (till skillnad från t ex Göran Greider, Lena Mellin och Stig-Björn Ljunggren) inga moraliska problem med Mona Sahlins Vuitton-väska. Jag har svårt att se hur Mona Sahlins livsstil som helhet skulle innebära en diskrepans mot de jämlikhetsvärden hon slåss för (väskan sägs hon dessutom ha fått i present). Om Mona Sahlin ständigt ägnade sig åt konsumtionsexcesser så skulle det ha varit stötande - men så är ju inte fallet. Diskussionen är inte ny. Göran Perssons godsägarambitioner och Olof Palmes överklassbakgrund är två klassiska exempel.
Hur reagerar då väljarna på Mona Sahlins handväska? Få bryr sig. Dels för att det inte är något nytt att socialdemokratiska toppolitiker har en levnadsstandard som vida överstiger genomsnittet i Sverige. Dels för att väljarna (och här får representationsforskarna rätta mig om jag har fel) nog vill företrädas och representeras av en person som inte går i vardagskläder och inte är alldeles vanlig. I stället vill man företrädas av en person som genom sitt sätt att vara skall vara något utöver det man själv är och därigenom lyfta de värden och de intressen som skall företrädas. (Sedan är det ju inte självklart att just en Vuitton-väska är det bästa sättet att ge glans åt de man företräder...)
Det mediala spinnet kring Vuitton-väskan visar snarast att Mona Sahlins ställning i debatten har stärkts. Fredrik Reinfeldt lär kanske t o m få sig en match i popularitets- och förtroendefrågorna i den kommande valrörelsen.
26 kommentarer:
Vad gäller väskan så är det bara att inse att nu har smutskampanjen inför valet börjat igen.
Sedan torde det inte vara svårt att hitta belägg för uppfattningen att Mona Sahlin är pryl- och modegalen, har noll koll på ekonomin och handlar mer än hon har råd med. Jag kommer att bli mycket förvånad om de yngre i väljarkåren inte kommer att upplysas om hennes tidigare bravader på området inom en snar framtid.
Jag håller (vilket inte händer ofta) helt med dig -- tyvärr även om det sista stycket.
.
Men kanske visar det även att sossarna själva planterat eller tacksamt tar emot (*) detta så man slipper diskutera sakfrågor, vilket man i mindre grad tenderar göra än alliansen (rödgröna inbördes splittrade, och Mona använder mest tid att gnälla).
-
(*) Nyligen rörde ju debatten b*js, och kanske alliansens reklambyråmässiga men analfabeter beträffande politisk debatt spinndoktorer kläckte detta?
Förtydligande: Alltså att alliansens spinndoktorer kläckte det som replik på lika löjliga Unsgaard-debatten.
Usch! Ska efter denna kommentar inte ge ett ord mer om detta. Även "usch och fy" stöder nog fenomenet. :(
JAG har inga problem med väskan, men i Janteland reagerar ressentimentets bittra små människor negativt på slikt, fast de flesta, folk med lite självkänsla och distans, tror jag inte bryr sig. Men läs kommentatorsspalter och lyssna på andens lättmatroser så får du höra.....
De flesta svenskar är pryl-och modegalna, så what's the problem? En fråga om gradering? Är det inte en sak på modet är det en annan. Angående smutskampanj är det väl från egna hörnan detta kommer?
A-K Roth
Stig-Björn: Vi är eniga om att det inte finns något moraliskt klandervärt i Monas val av väska. Men vi gör olika bedömningar av de politiska konsekvenserna. Jag uppfattar inte Sverige som ett Janteland och tror inte heller att hennes val av väska bidrar till att underminera förtroendet för Socialdemokraterna.
Jag tror, och här låter jag nog som Reinfeldt, att det faktiskt är politikernas berättelser som spelar störst roll när det gäller hur väl väljarna känner igen sig. Och jag tror faktiskt att väljarna kan se förbi en Vuitton-väska om Sahlins budskap är ett de kan känna igen sig i.
Jante finns, som gnället mot Perssons hus eller förläsararvoden, politikerlöner och liknande, det fräser i kommentatorsspalterna av småaktighet och det spelar roll för opinion och sedan valresultat. Däremot, där är vi nog överens, förändrar inte väskan opinionsläget utan snarare kristalliserar det. De som irriterar sig på Mona har redan flytt fältet till soffan eller SD. OBS att väskan också kan knytas ihop med kritiken mot Arenas postmodernism. För att passa den kritiken borde hon gå omkring med sina prylar i en sådan där ekologisk tygpåse från Konsum.....
Det finns en genusaspekt på den här. Jag tar mig friheten att citera mig själv:
Hade det handlat om en man, som hade haft en lite mer påkostad dator, lite snyggare fälgar på bilen, en bra kamera eller ett just verktyg i ”snickarboa” för samma peng hade ingen ens märkt något. Hade informationen nått media hade det inte bevärdigats så mycket som en notis. Varför denna uppmärksamhet på just kvinnors prylar?
http://ubuntufranborjan.wordpress.com/2010/01/23/min-vaskblogg/
Litet OT, ursäkta men jag smålog för mig själv när jag läste SBL:s kommentar om "andens lättmatroser". Det var alltså min gamle chef, den oförglömlige G.E. Sträng som använde uttrycket om nationalekonomer som han också kallade "kålrotsräknare." Nu är det ju möjligt att Sträng lånat denna adekvata vokabulär från någon annan, i bakhuvudet har jag att jag också hört uttrycket om journalister.
Eftersom jag nu uppträtt som besserwisser kan jag väl även få bli bessertyckare: Sahlins väska var väl inte särskilt snygg?
Stig-Björn Ljunggren skrev:
....kommentatorsspalterna av småaktighet och det spelar roll för opinion och sedan valresultat.
Du har en sällsynt förmåga att för det första inte förstå somligt, för det andra förolämpa folk kollektivt. Jag tycker inte alls det är konstigt om somliga är griniga på socialdemokrater (i synnerhet de som tror att sådana fortfarande omfattar den gamla jämlikhetsideologin) som vräker sig i lyx samtidigt som många människor i dagens Sverige har att leva på 3-5.000/månad, och detta inte för att Sverige är fattigare idag än tidigare utan för att fördelningen av landets resurser är så ofantligt mycket mer ojämlika idag än för 25 år sedan.
De rika har inte arbetat ihop till sina rikedomar själva. Andra har slitit mycket mer för dem och somliga har slitits ut för dem och endast för att få en spark i baken och samhällelig spottloska i ansiktet när deras kroppar inte stoppar längre.
Jag förstår inte att du inte skäms att hänga ut dina elitistiska och inhumana böjelser, gång på gång.
Kerstin, om det är elitism att beskriva kommentatorsspalterna till framförallt kvällsisarna, men även en del bloggar, som exempel på idioticism och småaktighet så är jag gärna mycket elitistisk, till skillnad från dig så anser jag mig stå över den typen av vrövel.
För det andra så förstår jag mycket väl dessa människor, det är därför jag använder begreppet "ressentiment" om den bitterhet som finns i delar av folkdjupet...
Och slutligen Kerstin, tack för att du exemplifierade Jantelandet åt mig, så Ulf får se att det finns!
Kerstins analys i första kommentaren är klockren enligt mig. Konstigt att inte fler vill sätta i det hela i en kontext.
Och det känns som det finns ett tydligt mönster i Ulfs Analyser:
blundar och förskönar varje gång det skrivs något negativt om sosseriet. OCh skrattar skadeglatt så fort något negativt skrivs om alliansen.
Mona vill bara visa att hon är diskurs-central i samtiden. Det hon vill säga är: jag är en sex and the city sosse, jag hyllar shopping, den egna framgången, yta, skönhet och goda kontakter inom ekonomisk, politisk och kulturell elit. Att hon är född i sosse-adeln, uppväxt inom leden, nyligen sa att hon har samma värderingar som vissa VD för storbolag (ja det sitter ju i samma båt) osv. pekar allt i samma riktning.
Men Andreas, om det var så klockrent, om smutskampanj etc, varför kommer det från Göran Greider? Han är väl ingen alliansare? Menar du att det inom vänsterns fraktioner pågår smutskampanjer sinsemellan?
A-K Roth
Stig-Björn Ljunggren:
Ja, Jantelagen finns förvisso, men den är ingen typisk svensk företeelse utan ett världsomspännande fenomen. Många biologer anser tom att den ligger i våra gener och somliga av dem anser sig ha sett den bland schimpanser :-).
Men visst, människor är olika och det finns alltid avvikare, sådana där som aldrig irriterar sig över att de själva har allt medan andra svälter. Dessa avvikare brukar anse sig stå över populasen.
A-K Roth,
Kerstin prickar rätt eftersom:
1: hätskta debatter om väskor och bajs är debatt-nivån på en typisk valrörelse. Ulf är instrumentell för den politiska utgången genom att agera dramaturg (stealth issue advocacy) som eldar på bajs-frågan och tona ner väsk-frågan. Kerstin går mer rakt på sak genom att:
2: Visa att det på individ-nivå inte handlar om en enstaka händelse eller privatmoral, utan att det är ett viktigt karaktärsdrag hos Mona som äventyrat hennes politiska karrär flera gånger.
3: I nästa post visar Kerstin på ( mitt tycke) folklig förankring genom att beskriva hur många väljare antagligen känner sig. Ulf visar, enligt min bedömning, på avsaknad av en sådan förankring. hans sätt att tänka och känna i frågan har en solid grund inom den akademiska klassen.
Att Greider sågar S är väl inget nytt? Det gör han väl i stort sett varje dag? Greider vill ju driva S bakåt till en förgången tid - vilket gör det helt naturligt att han retar sig på dagens sex and the city sossar. Dessutom utgår Gredier från den klassiska socialistiska vanföreställningen att han personifierar hela folkets egentliga vilja.
Men jag tycker att Greider lyfter det Ulf missar: Det intressanta är inte dimensionen moralisk individuell: Är Mona en god människa? eller politisk opportunistisk: kvantitativ påverkan på röstutfall. UTAN
sociologisk: Vilka konsekvenser på beteende (här shopping mm) får det att Mona markerar sin tillhörighet till sex and the city ideal? Det är ingen oviktig fråga tycker jag. Se på några avsnitt av nämnda serie och fundera över vilken verklighet karaktärerna lever i och vilka värderingar de har ...
Se vilken djupgående diskussion som kan följa på att en kvinnlig politiker bär en dyrbar väska som hon fått som gåva.
/BR
Andreas Bjurström:
Jag är numer pensionär och behöver varken slicka uppåt eller hålla tand för tunga för att tillförsäkra mig en framtida karriär.
Men jag minns hur det var, jag var mycket försiktigare förr om vad jag sade eller hur jag uttryckte mig, fast inte försiktig nog. Idag har jag emellertid råd att kalla en spade för en spade, eller snarare: Numer kan jag inte bestraffas mer för att jag gör det.
Tack för svar, Andreas. Jag gillar inte extrema tongångar om de rika och de fattiga, där de "rika" per definition skulle vara utsugare av folket, och arbetare (min bakgrund) per definition offer och maktlösa. Låter för mycket som fördomar. I detta land där det finns så många möjligheter fuor alla låter det lite märkligt att tala om folk som om Sverige var ett utvecklingsland. Nog! Jantelagen var ordet!
Jag upplever nog viss kritik som gammal gnällig politisk kvarleva. Och det behövs nog mer indicier än en väska för att jag ska "se Mona Sahlin som en "sex and the city"-flicka. Jag tar inte fictiva sit-coms så allvarligt att jag vill jämställa någon reell person med deras karikatyrer även om det kan vara roligt. Monas idoliserande av en viss rocksångare är iofs komisk.
Så Greider är en som vill föra socialdemokratien tillbaka till den radikalare tiden? Hm, too bad. För 68:orna klantade sig väl ganska så mycket. Det var en märklig tid som påverkat svensk politik mer än man kanske tror, eller? Finns vissa kvarlevor som är olyckliga, utan tvivel.
A-K Roth
Kerstin, instämmer fullt i att de flesta agerar strategiska ja-sägare. Även denna debatt, så som Ulf ramar in den, handlar i grunden om detta: Vad gynnas S. Sannolikt gynnas S av sex-and-the-city ideal. Målgruppen är stor. Vi är nog eniga om det trista och opportunistiska i att tänka så. Men de flesta partier idag drivs som företag, med röstmaximering som främsta mål. Makten framför allt!
A-K Roth, Greider är en socialdemokratisk folkhems-nostalgiker. Säkert 68 också, det har ju i stort sett alla i den åldersgruppen som idag har maktpositioner i samhället varit. Man slutar aldrig förundras över hur utbredd vurmen för Stalin, Mao, Pol Pot osv var på den tiden inom den akademiska medelklassen.
rika - fattiga osv. Visst finna det klasser idag. Men medelklassen är rik och mycket stor. och S har alltid främst varit intresserat för det som är stort. Stora företag - stora folkgrupper. Därav att sex-and-the-city är morgondagens S. och program på TV speglar ju tidsandan, se bara på alla nykonservativa småtjejer födda på 80-talet a la Blondinbella, S vet att de måste se till att de röstar på S och inte M.
Borde kanske tillägga att jantelagen, den som biologer sett även bland schimpanser, inte brukar kallas så i det senare fallet, utan man talar om att känslan för jämlikhet och avsky för dem som förser sig på andras bekostnad, är medfödd, ligger i generna. De båda fenomenen, att bli förargad på dem som förtrycker och suger ut andra och att önska mer jämlikhet, hänger liksom ihop.
Och Sahlins väska är en slags klassmarkör, och det är dåligt omdöme av en socialdemokrat att signalera att hon tillhör överklass eller övre medelklass. Sedan struntar jag personligen i vilka väskor hon har. Jag fäster mig mycket mer vid vad hon gör - som politiker och där han hon ju dessvärre inte heller så mycket att skryta med, som socialdemokrat.
Sedan vet jag inte om jag håller med Andreas Bjurström om att det var så många som beundrade Pol Pot, Stalin och Mao bland 68:orna och på den tiden. De som beundrade Mao fanns, men var inte så många. Stalinbeundrare fanns det ännu färre av och Pol Pot beundrade ytterst få personer, om ens några (förutom möjligen Jan Myrdal) så snart det blev känt vad han och hans anhang åstadkom. Det tog ett tag eftersom information inte spreds lika snabbt då som idag och framför allt var svår att få fram från ett land som slöt sig som Kambodja gjorde vid den tiden.
En avslutande kommentar: Jante ska bekämpas, den må finnas bland schimpanser också, det förvånar mig inte en sekund, och ressentimentet ska inte strykas medhårs.
Lasse Törnman försökte, när han var borgmästare i Kiruna, dra sitt strå till stacken för att utrota Jante. Denne brändes på ett stort bål i en av byarna utanför stan och massor av folk samlades för att elda upp Jantedockan.
När elden började falna kommer det fram en liten lappgubbe till Törnman och säger:
- Hörrdu Törnman, akta dig så du inte förtar dig!
Så det är inte lätt.
Stig-Björn Ljunggren:
Kul med folk som fattar snabbt - och mitt förslag är att du börjar med schimpanserna. Lyckas du med dem finner du säkert hopp även vad gäller mänskligheten och det kan ju vara ett sätt att utveckla rätt metod och pedagogik - Förslag: Försök med klickermetoden. Belöning: bananer till schimpanserna, 20.000-kronorsväskor/klockor till människorna, när du tar itu med dem. Det kommer att gå som smort, mycket bättre än att bränna dockor (vodoo är inte lika effektivt som vetenskapliga metoder) och vips så är jantelagen ett minne blott :-).
Resentimentet bland chimpanserna har observerats när någon individ blivit överbeskyddad och fått orättvisa förmåner också. Minns en dokumentär där en chimpansmamma värnade om sin lille son helt överdrivet. Blev det bråk kom mamman ilsket till försvar. Sonen hade ingen annan i sin krets än mamman. När hon dog byggde han sig en bädd uppe i ett träd, stannade där och sörjde sig till döds inom 2-3 veckor. Han lärde sig aldrig klara sig själv. Nå, finns nån lärdom från detta i dagens samhälle?
A-K Roth
Lyssna på min spotifylista, Mona!
http://open.spotify.com/user/mattias167/playlist/3bBmZLbmzLQMwt04Jg7dB0
Det stora problemet för S tror jag är diskrepansen mellan:
1: Vad man är - gör - vill vara idag
2: vad man varit - påstår sig vara
1: Sverige är ett rikt land, sossar är som folk är mest, lata, egoistiska, välfärdssjuka. De flesta S-politiker är s.k. broilers, d.v.s. medelklassfolk som vill få makt och göra politisk karriär för egen vinning, osv. Det S är och vill vara idag är det som Reinfelds signalerar: medelklass, platt-TV, vanlighet. Vilket är vad Mona säger: Jag gillar Bindenfeldt, kändisparty, konsumption. De slåss om väljare som egentligen har det alldeles för bra medan världen svälter, fast det bryr sig inte "solidariska" S om det minsta. Det är 100 % hyckleri.
2: Men S har varit ett industrialismens parti, trasprollarnas parti. och det är S idag fortfarande oerhört stolta över. Fast det är här det går fel ->
Hela proggrörelsen hade avgrunden mellan 1 och 2 som ingång för attack. Få på sig sosse vad det luktar skit ...
Enda sättet att komma ut dilemmat är att helt kapa förankringen till 2. för 2 finns ju inte längre, och det räcker att V leker att det fortfarande är 1800-tal.
men om man kapar förankringen till 2 så upphör S att existera.
Slutsats: enda vettiga framtiden för svensk politik är att S läggs ner. Det politiska landskapet behöver (post)moderniseras och ritas om i grunden. Eftersom alla svenskar är sossar har vi inga problem med att M blir sossar, men vad göra sen, när M är de nya S och S bara är ingenting: alla ska med, jaha, vart, hur, varför, måste jag, tinvinga mig då din jävel, ...
Skicka en kommentar