2009-03-01

Om prostitution och arbete

Sedan 1999 har det varit förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige. I Brottsbalken 6 kap. 11 § stadgas att den som: skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader.

Frågan om den svenska sexköpslagens politiska och moraliska rimlighet kommer med jämna mellanrum upp till debatt. Just nu är det idéhistorikern Susanne Dodillet som i sin doktorsavhandling "Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutions­politik sedan 1970-talet" (Vertigo, 2009) argumenterar för att prostitution kan ses som ett arbete och att det därför också bör vara lagligt att köpa och sälja sexuella tjänster.

För mig är prostitutionsanhängarna förbluffande aningslösa när de i sina resonemang helt bortser från att vi lever i ett ojämlikt och ojämställt samhälle. I ett sådant samhälle blir varje försök att tolka prostitution som ett uttryck för samtyckande handlingar mellan vuxna människor en orimlighet. Makt spelar roll. Och i vårt samhälle är makten så fördelad att prostituerade kvinnor alltid befinner sig i ett underläge - oavsett om prostitutionen betraktas som ett arbete eller ej.

Som kristen och som vänster sätter jag kärleksbudet, människovärdet och den mellanmänskliga jämlikheten högst. För mig skiljer det en avgrund mellan denna övertygelse och förslaget att legalisera prostitution. Som professorn i socialt arbete Sven-Axel Månsson uttryckte det i Aftonbladet (1/3): Prostitution handlar om att främmande män tränger in i kroppens håligheter. Det är liksom inte samma sak som att vara flygvärdinna.

Jag har för övrigt heller aldrig hört något bra svar från prostitutionsförespråkarna på frågan om de skulle uppmuntra sin egen dotter till att börja sälja sex. Och om prostitution skall betraktas som ett vanligt arbete så måste ju arbetslösa kvinnor som vägrar acceptera ett tilldelat arbete som prostituerad stängas av från a-kassan. Eller?

Själv skrev jag en gång boken Kön och politiskt våld (Gidlunds, 1998), om könsmaktsordningens betydelse för män och kvinnors villkor i det politiska livet.

6 kommentarer:

Johan sa...

Ulf, jag kan rekommendera att du läser Susannes avhandling. Där arbetar hon sig till exempel redan i inledningen bortom den retoriska strategin att dela upp debatten i "prostitutionsmotståndare" och "prostitutionsanhängare", som knappast bidrar till att nyansera debatten.

Dessutom är avhandlingen en spännande idéhistorisk studie, vilket massmediedebatten kring hennes disputation helt tycks ha missat, liksom att halva avhandlingen inte handlar om fallet Sverige. Kanske beror det på att journalister inte orkar läsa mer än de sista ca 20 sidorna (där Dodillet sätter ned foten i sakfrågan) och därmed missat de 580 sidor av idéhistorisk analys som föregår slutsatskapitlet, men vi akademiker har ju tack och lov mer tid att faktiskt läsa de avhandlingar vi uttalar oss om. Om de sidorna finns därtill mycket att säga (inte minst om just Sven-Axel Månsson och Malmöprojektet; Dodillet gräver fram något av en akademisk skandal). Om du vill låna ett ex av mig, kom förbi i morgon. Jag ser fram emot en recension när du har läst boken.

Ulf Bjereld sa...

Johan: Tack, jag läser gärna. Min argumentation i posten riktar sig inte mot Dodillets avhandling vilken jag inte läst, utan är ett uttryck för min principiella syn.

Däremot har jag tagit del av replikväxlingen i Dagens Nyheter (20/2 samt 26/2) mellan Susanne Dodillet och hennes kritiker Kajsa Ekis Ekman. I den replikväxlingen låter jag mig övertygas betydligt mer av Kajsa Ekis Ekman än av Susanne Dodillet.

Jag tycker också att Susanne Dodillet i media uttalat sig svepande och just aningslöst som t ex i Aftonbladet 1/3: "Varför ska vuxna samtyckande människor inte kunna köpa och sälja sexuella tjänster?" I samma artikel tycker jag att hon uttrycker aningslöshet när hon säger sig vilja råda sin dotter som vill sälja sex till att dotterns skall göra det "i ett land där hon har civila rättigheter och kan jobba öppet utan att stigmatiseras".

Anonym sa...

Jag tycker ditt inlägg var både nyanserat och tankeväckande. När jag var yngre gjorde jag ett arbete i skolan som handlade om prostitutionsgruppen i Göteborg och deras arbete kring gatuprostitutionen. Det var otroligt givande och omvälvande för mig att få ta del av deras arbete. Det förändrande min syn på prostitution till grunden och jag tycker att du sätter huvudet på spiken när du belyser det utifrån hur viktigt det är att vi väger in det hela med att vi faktiskt lever i ett ojämlikt samhälle. Så intressant att läsa när det känns både påläst och nyanserat.

Anonym sa...

Jag håller helt med dig här Ulf, även om jag inte gör det utifrån någon kristen utgångspunkt.

Man kan ju dessutom fråga de kvinnor, som förespråkar att prostitution ska betraktas som vilket yrke som helst, om de själva vill arbeta som prostituerade. Jag har inte hört någon av dem säga att de gärna skulle vilja göra det. Än mindre har jag sett att någon verkligen börjat göra det.

Det må vara att några få kvinnor verkligen gillar att sälja sex men i jämförelse med alla dem som far illa av att göra det, torde de vara försumbart få. Därför bör man, enligt min uppfattning, ha kvar sexköpslagen. De kvinnor som gillar att ha sex med massor av män har väl knappast stora problem att få det (i varje fall så länge de inte har passerat sina "bäst-före-datum") , även om männen inte får betala dem för det. Det är ju inte förbjudet att ha fritt sex.

Anonym sa...

Man kan naturligtvis abstrahera bort alla former av ojämlika förhållanden som de facto existerar och diskutera prostitution som ett utbyte av tjänster och pengar mellan två jämlika subjekt. Utifrån den positionen så blir ju tjänsten också helt neutral (man kan då kanske tillägga att frågan om manliga prostituerade eller andra sexuella tjänster än samlag gör vissa formuleringar i ditt inlägg mer problematiska - men det är på det abstrakta planet förstås, även om jag knappast skulle vilja att vare sig min son eller dotter blev tvungen att sälja sex för sin överlevnad). Från den positionen blir ju kritik av den typen av transaktioner lätt till "moralism". Nu är vi ju inte abstrakta subjekt, utan oftast helt konkreta personer involverade i relationer i världen (och jag förstår inte varför "bortabstraherandet" av konkreta personer för att konstruera situationer av abstrakt jämlikhet inte bör betraktas som moraliserande i sig). Men även utifrån den abstrakta, "icke-moralistiska" positionen så finns det ett tungt vägande argument mot att släppa prostitutionen fri: traffickingfrågan. Så vitt jag förstår det så menar polisen att den svenska lagstiftningen gör trafficking för sexuella ändamål svårare i Sverige än i andra europeiska länder. Så, enkel utilitaristisk logik: om man med en strikt lagstiftning får lättare att bekämpa trafficking så lär det ju sänka mängden lidande i samhället.

Sedan är ju det relativistiska argumentet i sig helt meningslöst. Varför skulle jag inte använda maktmedel för att forma världen efter min moraliska position, om det nu inte finns universellt givna normer?

Andreas Bjurström sa...

Jag noterar att inlägget har heteronormativa glasögon. Uppmuntra sin egen dotter... arbetslösa kvinnor... Varför ska föräldrar och A-kassa behandla män och kvinnor annorlunda? Är inte det mot jämställdhetsnormer och lagstiftningen?

Men vad händer med analysen om man inte förutsätter det som ska bevisas? Om man skalar bort heteronormativitet, sexualromantik, tvåsamhet och andra traditionella kulturella värden? För om man från en kulturell grund utgår från att något är fel så är svaret givet... Men om man istället undersöker förutsättningslöst...

Är det t.ex. ok att män säljer sex till andra män? Här finns ju ingen genusbaserad "könsmaktordning" (dvs är könsmaktordning analysens grund eller ej?).

Den dag vi lever i ett jämlikt samhälle, är det då ok att sälja sex? (om inte så är jämställdhet bara ett svepskäl och det faktiska argumentet något annat).

Förespråkarnas argument måste också synas. Vad är t.ex. ett vanligt jobb? OCh vad är fritt samtycke? Båda utgångspunkterna känns högst naiva. Att normalisera prostitution som vanligt arbete är inte samma sak som frågan om prostitution bör vara laglig eller
ej. Det senare är bredare. Det tidigare ligger närmare ett politiskt program.