På DN Debatt hotar i dag biskopen i svenska katolska kyrkan Anders Arborelius och den svenska pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin att uppmana kristna att inte rösta på alliansen i valet 2010, om utländska kvinnor ges möjlighet att göra abort i Sverige.
Artikeln ger mig dålig smak i munnen. Författarna väljer att raljera, genom att beskriva Sverige som ett blivande ”abortparadis”. Som om kvinnor som skall genomgå en abort uppfattar sin situation som att de befann sig i ett paradis?! Smaklösheten återkommer när Arborelius och Hedin väljer att också använda ordet ”abortturism” för att beskriva de kvinnor som i förtvivlan väljer att genomföra en abort utomlands, när det egna landets lagar förbjuder det.
Saken blir inte bättre av att Arborelius och Hedin ständigt återkommer till att de uttalar sig ”som kristna”. Men den kärlekslöshet som präglar Arborelius och Hedins artikel är inte kännetecknande för majoriteten av kristna människor i Sverige. Abortfrågan är svår, och varje ståndpunkt innebär moraliska kompromisser. Jag blir därför djupt beklämd över Arborelius och Hedins tvärsäkerhet och bristande empati med de kvinnor som väljer att i förtid avbryta sina graviditeter.
Författarnas självupptagenhet kommer också till uttryck i den politiska analysen. De skriver att kristdemokraternas huvudsakliga väljarbas är kristen, och att partiet riskerar att trilla ur riksdagen om kristna människor väljer att inte rösta på partiet p g a abortfrågan. Men Arborelius och Hedin glömmer att de allra flesta kristna människor i Sverige i dag inte röstar på kristdemokraterna, utan på helt andra partier. Och vilket parti vill de att abortmotståndarna inom kristdemokratin skall rösta på? Det enda parti i Sverige som i dag vill inskränka aborträtten är Sverigedemokraterna.
2007-02-25
2007-02-22
Sverige sviker i kampen mot klustervapen
I Oslo inleddes i onsdags en internationell konferens med syfte att förhandla fram ett förbud mot klustervapen. Dessa vapen är sällsynt otäcka eftersom de sprider ut småbomber över ett så stort område att det är svårt att undvika civila offer. Dessutom lämnar de kvar delar som inte exploderar och som därför skadar och dödar civila som återvänder efter krigets slut.
I en artikel i Göteborgs-Posten visar Svenska Freds så skickliga ordförande Frida Blom att Sverige är ett av de länder som motarbetar ett förbud. Skälet är att Sverige själv innehar en typ av klustervapen, Bombkapsel 90, som är knutet till Jas 39 Gripen. Regeringen menar att detta klustervapen är nödvändigt för att försvara Sverige från utländsk invasion.
Hallå, vilket sekel lever regeringen i? Visst finns det olika säkerhetspolitiska hot mot Sverige och visst kan hotbilden snabbt förändras. Men att i dag åberopa invasionshotet mot Sverige som argument för att motarbeta kravet på totalförbud mot klustervapen tangerar inte bara cynismens utan också löjlighetens gräns.
Läs gärna Frida Bloms utmärkta artikel här.
I en artikel i Göteborgs-Posten visar Svenska Freds så skickliga ordförande Frida Blom att Sverige är ett av de länder som motarbetar ett förbud. Skälet är att Sverige själv innehar en typ av klustervapen, Bombkapsel 90, som är knutet till Jas 39 Gripen. Regeringen menar att detta klustervapen är nödvändigt för att försvara Sverige från utländsk invasion.
Hallå, vilket sekel lever regeringen i? Visst finns det olika säkerhetspolitiska hot mot Sverige och visst kan hotbilden snabbt förändras. Men att i dag åberopa invasionshotet mot Sverige som argument för att motarbeta kravet på totalförbud mot klustervapen tangerar inte bara cynismens utan också löjlighetens gräns.
Läs gärna Frida Bloms utmärkta artikel här.
2007-02-20
Om himmel och helvete
Det var en gång en samuraj som mötte en munk på vägen. Samurajen frågade munken hur han trodde att tillvaron gestaltade sig i himlen och i helvetet. Munken svarade inte på frågan, utan började i stället håna och förolämpa samurajen. Då grep samurajen sitt svärd, höjde det i luften och skulle just till att hugga huvudet av munken, då denne yttrade: Nu ser du en glimt av helvetet. Samurajen kom av sig mitt i rörelsen, sänkte sitt svärd varpå munken yttrade: Nu ser du en glimt av himlen.
Denna historia berättade Claes Malmberg i sin över 2 ½ timma långa show i Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus igår måndag. Claes Malmberg uppvisar ett stort konstnärskap och hans grova humor (jag hörde fler svordomar denna kväll än på en hel månad annars…) bygger på ett genuint allvar. Det är därför han berör, på ett helt annat sätt än flertalet stå upp-komiker eller i och för sig skojiga deltagare i t ex TV 4-serien Parlamentet (där han då och då medverkar). Claes Malmberg är inte skojig, även om man skrattar kopiöst.
1996 gav Claes Malmberg ut CD:n Rastlös exrebell, där han sjöng Dylan på svenska (översättningar av bl a Lasse Larholm – som var med och kompade igår, Gunnar Danielsson och Ola Magnell). Den blev totalsågad i pressen – jag och min kära hustru tycker det är den överlägset bästa utgivningen av Dylan på svenska som gjorts.
Denna historia berättade Claes Malmberg i sin över 2 ½ timma långa show i Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus igår måndag. Claes Malmberg uppvisar ett stort konstnärskap och hans grova humor (jag hörde fler svordomar denna kväll än på en hel månad annars…) bygger på ett genuint allvar. Det är därför han berör, på ett helt annat sätt än flertalet stå upp-komiker eller i och för sig skojiga deltagare i t ex TV 4-serien Parlamentet (där han då och då medverkar). Claes Malmberg är inte skojig, även om man skrattar kopiöst.
1996 gav Claes Malmberg ut CD:n Rastlös exrebell, där han sjöng Dylan på svenska (översättningar av bl a Lasse Larholm – som var med och kompade igår, Gunnar Danielsson och Ola Magnell). Den blev totalsågad i pressen – jag och min kära hustru tycker det är den överlägset bästa utgivningen av Dylan på svenska som gjorts.
Synd bara att han skall vara Gaisare...
2007-02-17
Svensk Mellanösterndebatt
Svensk Mellanösterndebatt är faktiskt inte alls lika polariserad i dag som tidigare. De allra flesta som har en ståndpunkt i frågan är eniga om att vägen till fred gör över en tvåstatslösning, där Israel och en palestinsk stat ligger sida vid sida i fred med varandra och erkänner varandra. Israel skall dra sig tillbaka från de områden som ockuperades under 1967 års krig och inga terroraktioner skall accepteras.
En av anledningarna till att det är så svårt att åstadkomma en sådan lösning är att båda parterna – israeler och palestinier – betraktar sig som den svagare parten i konflikten. Israel definierar konflikten som mellan sig själv och stora delar av arabvärlden. Då blir Israel svagast. Palestinierna definierar konflikten som mellan sig själva och staten Israel. Då blir palestinierna svagast. Själv definierar jag konflikten som en nationell konflikt där två folk – det israeliska och det palestinska – gör anspråk på samma territorium. För att lösa konflikten bör de båda folken dela på territoriet och få varsin stat. Eftersom Israel ockuperar det territorium som skall utgöra den palestinska staten fallet det tyngsta ansvaret för att åstadkomma en politisk lösning på Israel. Ockupationen måste avbrytas och en palestinsk stat upprättas
Om detta råder det således stor enighet i debatten. Men ändå blir diskussionen – som framgår av kommentarerna på bloggposterna nedan – inte så sällan väldigt inflammerad. Självklart tar jag avstånd från alla terrorattacker och inte har jag något gemensamt med Hamas eller Hizbollahs politiska strävanden. Samtal med t ex Hamas ser jag i stället som en maktpolitisk strategi som syftar till att påverka Hamas och till att påverka den politiska händelseutvecklingen i området i riktning mot den lösning som det råder så stor enighet om i debatten.
Sakfrågor diskuterar jag gärna. Men jag har som princip att inte besvara inlägg som innehåller personliga invektiv – jag tänker inte bidra till en vulgarisering av det politiska samtalet. Jag avstår också gärna från att ge mig in i diskussioner kring inlägg som uttrycker en i det närmaste total tvärsäkerhet kring tingens ordning – då blir det sällan någon konstruktiv debatt. En annan god regel kan vara att inte ställa för många frågor i samma inlägg. Förmågan att begränsa sig vittnar oftast om att man tänkt igenom sitt inlägg ordentligt, och inte bara skrivit av sig sin ilska eller frustration.
En av anledningarna till att det är så svårt att åstadkomma en sådan lösning är att båda parterna – israeler och palestinier – betraktar sig som den svagare parten i konflikten. Israel definierar konflikten som mellan sig själv och stora delar av arabvärlden. Då blir Israel svagast. Palestinierna definierar konflikten som mellan sig själva och staten Israel. Då blir palestinierna svagast. Själv definierar jag konflikten som en nationell konflikt där två folk – det israeliska och det palestinska – gör anspråk på samma territorium. För att lösa konflikten bör de båda folken dela på territoriet och få varsin stat. Eftersom Israel ockuperar det territorium som skall utgöra den palestinska staten fallet det tyngsta ansvaret för att åstadkomma en politisk lösning på Israel. Ockupationen måste avbrytas och en palestinsk stat upprättas
Om detta råder det således stor enighet i debatten. Men ändå blir diskussionen – som framgår av kommentarerna på bloggposterna nedan – inte så sällan väldigt inflammerad. Självklart tar jag avstånd från alla terrorattacker och inte har jag något gemensamt med Hamas eller Hizbollahs politiska strävanden. Samtal med t ex Hamas ser jag i stället som en maktpolitisk strategi som syftar till att påverka Hamas och till att påverka den politiska händelseutvecklingen i området i riktning mot den lösning som det råder så stor enighet om i debatten.
Sakfrågor diskuterar jag gärna. Men jag har som princip att inte besvara inlägg som innehåller personliga invektiv – jag tänker inte bidra till en vulgarisering av det politiska samtalet. Jag avstår också gärna från att ge mig in i diskussioner kring inlägg som uttrycker en i det närmaste total tvärsäkerhet kring tingens ordning – då blir det sällan någon konstruktiv debatt. En annan god regel kan vara att inte ställa för många frågor i samma inlägg. Förmågan att begränsa sig vittnar oftast om att man tänkt igenom sitt inlägg ordentligt, och inte bara skrivit av sig sin ilska eller frustration.
2007-02-14
Bildt, utrikesdebatten och historiens ironi
När Carl Bildt blev statsminister i den borgerliga regering som tillträdde 1991 blev en av hans första åtgärder att avveckla den pågående svenska brobyggarinsatsen i Mellanöstern. Avgående utrikesministern Sten Andersson hade under några års tid agerat medlare mellan israeler och palestinier och mellan PLO och USA. Sten Andersson var otvivelaktigt delaktig i den process som utmynnade i att Arafat och PLO definitivt erkände staten Israel. Men Bildt-regeringen menade att svensk utrikespolitik i stället skulle prioritera Europa och Sten Anderssons medarbetare på UD – främst Anders Bjurner och Mattias Mossberg - fick andra arbetsuppgifter. Norge tog över den svenska medlarrollen.
I dag är det andra tongångar. I regeringens utrikespolitiska deklaration som Bildt läste upp i riksdagen sägs i stället att: Sverige skall vara en klar röst för fred, frihet, folkrätt och försoning inte minst i Mellersta Östern. Vi arbetar för en starkare europeisk roll i fredsarbetet. Vi vill mer konkret förbereda skapandet av en självständig och fungerande palestinsk stat som lever i fred med Israel.
Sent skall syndaren vakna.
För övrigt noterar jag att i deklarationen nämns EU 20 gånger, FN 16 gånger och Nato bara två gånger.
Inte ett ord om dödsstraffet, inte ett ord om Guantanamo och inte ett ord om Israels illegala mur/barriär på Västbanken. Svagt.
Läs gärna hur Peter Weiderud – ordförande för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen – kommenterar utrikesdeklarationen.
I dag är det andra tongångar. I regeringens utrikespolitiska deklaration som Bildt läste upp i riksdagen sägs i stället att: Sverige skall vara en klar röst för fred, frihet, folkrätt och försoning inte minst i Mellersta Östern. Vi arbetar för en starkare europeisk roll i fredsarbetet. Vi vill mer konkret förbereda skapandet av en självständig och fungerande palestinsk stat som lever i fred med Israel.
Sent skall syndaren vakna.
För övrigt noterar jag att i deklarationen nämns EU 20 gånger, FN 16 gånger och Nato bara två gånger.
Inte ett ord om dödsstraffet, inte ett ord om Guantanamo och inte ett ord om Israels illegala mur/barriär på Västbanken. Svagt.
Läs gärna hur Peter Weiderud – ordförande för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen – kommenterar utrikesdeklarationen.
2007-02-12
Bryt isoleringen av palestinierna nu!
Efter dagens möte med EU:s utrikesministrar i Bryssel öppnas dörren på glänt för samtal med en ny palestinsk samlingsregering. Förutsättningarna för att komma framåt i fredsprocessen i Mellanöstern är den bästa på länge, uppger utrikesminister Carl Bildt till TT. Det är det bästa tillfället sedan Camp David-överenskommelsen, tillägger han.
Det är bra. Innan Carl Bildt blev utrikesminister argumenterade han vid flera tillfällen kraftfullt för en dialog mellan EU och den Hamas-ledda palestinska regeringen. Så gav han t ex på sin engelskspråkiga blogg så sent som den 1 september i år sitt stöd åt den finske utrikesministern Tuomioja som ville få igång en dialog med Hamas: I see in the media that the Finnish Foreign Minister Tuomioja has declared that Europe should now be ready to talk also to Hamas, and this is bound to stir some debate. But of course he's right. Det är viktigt att Carl Bildt även i sin nya roll som utrikesminister vågar ta bladet från munnen, även om det leder till kritik från t ex moderaternas kristdemokratiska koalitionskamrater.
I en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet i dag skriver jag och ordföranden för Sveriges Kristna Socialdemokrater - Broderskapsrörelsen Peter Weiderud om just betydelsen av att Bildt som Sveriges utrikesminister driver frågan om att häva isoleringen av palestinierna. Nästa tillfälle för Bildt blir i riksdagens utrikespolitiska debatt på onsdag. Vi håller ögon och öron öppna.
Det är bra. Innan Carl Bildt blev utrikesminister argumenterade han vid flera tillfällen kraftfullt för en dialog mellan EU och den Hamas-ledda palestinska regeringen. Så gav han t ex på sin engelskspråkiga blogg så sent som den 1 september i år sitt stöd åt den finske utrikesministern Tuomioja som ville få igång en dialog med Hamas: I see in the media that the Finnish Foreign Minister Tuomioja has declared that Europe should now be ready to talk also to Hamas, and this is bound to stir some debate. But of course he's right. Det är viktigt att Carl Bildt även i sin nya roll som utrikesminister vågar ta bladet från munnen, även om det leder till kritik från t ex moderaternas kristdemokratiska koalitionskamrater.
I en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet i dag skriver jag och ordföranden för Sveriges Kristna Socialdemokrater - Broderskapsrörelsen Peter Weiderud om just betydelsen av att Bildt som Sveriges utrikesminister driver frågan om att häva isoleringen av palestinierna. Nästa tillfälle för Bildt blir i riksdagens utrikespolitiska debatt på onsdag. Vi håller ögon och öron öppna.
2007-02-08
Framgång i Palestina
Uppgörelsen mellan Hamas och Fatah om att bilda en palestinsk samlingsregering är en stor framgång. För det första var uppgörelsen nödvändig för att få bukt med det inom-palestinska våldet, främst i Gaza. För det andra var uppgörelsen nödvändig för att kunna lätta på den internationella blockaden mot den palestinska regeringen och därigenom lindra den sociala nöden bland det palestinska folket.
För första gången säger nu Hamas att organisationen tänker respektera de avtal som den palestinska myndigheten ingått med andra stater, därmed också de som ingåtts med Israel. Att ”respektera” avtalen är visserligen ett svagare uttryck än att ansluta sig (”commit”) till dem, men ändå en klar eftergift från Hamas sida. Hamas manöverutrymme är begränsat. Om Hamas gör för stora och snabba eftergifter riskerar organisationen att splittras i mindre grupper, varav de mest militanta sannolikt skulle återuppta terroraktionerna mot Israel.
Visserligen kommer USA och Israel inte att ändra sin grundinställning. Därtill är Hamas eftergifter för små. Men EU-staterna kommer inbördes att ha olika uppfattningar om hur man nu bär agera i förhållande till den nya palestinska regeringen. Sannolikt kommer EU att landa i en kompromiss med innebörden att uppgörelsen är ett steg framåt, men inte ett tillräckligt stort steg. Parallellt öppnas nu möjligheter för EU att ändå samarbeta med den palestinska regeringen genom de ministrar som inte representerar Hamas.
Jag kommenterar i kväll torsdag uppgörelsen i det nya nyhetsprogrammet Summerat i P 1, strax efter kl 22.00.
För första gången säger nu Hamas att organisationen tänker respektera de avtal som den palestinska myndigheten ingått med andra stater, därmed också de som ingåtts med Israel. Att ”respektera” avtalen är visserligen ett svagare uttryck än att ansluta sig (”commit”) till dem, men ändå en klar eftergift från Hamas sida. Hamas manöverutrymme är begränsat. Om Hamas gör för stora och snabba eftergifter riskerar organisationen att splittras i mindre grupper, varav de mest militanta sannolikt skulle återuppta terroraktionerna mot Israel.
Visserligen kommer USA och Israel inte att ändra sin grundinställning. Därtill är Hamas eftergifter för små. Men EU-staterna kommer inbördes att ha olika uppfattningar om hur man nu bär agera i förhållande till den nya palestinska regeringen. Sannolikt kommer EU att landa i en kompromiss med innebörden att uppgörelsen är ett steg framåt, men inte ett tillräckligt stort steg. Parallellt öppnas nu möjligheter för EU att ändå samarbeta med den palestinska regeringen genom de ministrar som inte representerar Hamas.
Jag kommenterar i kväll torsdag uppgörelsen i det nya nyhetsprogrammet Summerat i P 1, strax efter kl 22.00.
2007-02-06
Facket och salladsbaren Wild n’ Fresh
I dag meddelade ägaren till den riksbekanta salladsbaren Wild n’ Fresh i Göteborg – Sofia Appelgren – att hon säljer rörelsen. Sofia Appelgren vägrade in i det sista att teckna kollektivavtal, men fackets blockad mot salladsbaren blev en alltför stark press att stå emot.
Striden om salladsbaren har fått symbolisk betydelse. Parterna har bl a tävlat om att framstå som David och inte som Goliat. Sofia Appelgren har framställt sig som en vanlig, liten människa som tvingats slåss mot en maktfullkomlig fackföreningsapparat. Facket har framställt sig som värnare av just den vanliga, lilla människan som i egenskap av anställd behöver kollektivavtalen som värn mot maktfullkomliga arbetsgivare.
Jag har fäst vid mig två uttalanden som Sofia Appelgren i dag gör till TT, och vilka jag tycker är typiska för många liberalers syn på facklig verksamhet. För det första säger Appelgren att: Facket är bra där det behövs men inte när det finns schysta villkor. Facket reduceras därigenom till en sorts polis som bara ingriper efter det att övergrepp har begåtts. I min värld skall facket i stället finnas på plats genom kollektivavtal för att redan från början garantera att arbetsplatsen har ”schysta villkor”.
Appelgren menar vidare: Jag tycker att hela den här situationen i grund och botten handlar om sunt förnuft. I min värld handlar fackliga strider inte om ”sunt förnuft”. Relationen mellan arbetsgivare och anställda på en arbetsplats präglas i allmänhet av ojämlika maktförhållanden. Talet om ett ”sunt förnuft” bidrar till att osynliggöra dessa maktförhållanden och är ett uttryck för den liberala drömmen om att intressemotsättningar mellan arbetsgivare och anställda kan hanteras som om det egentligen rörde sig om en praktisk fråga.
Sofia Appelgren har säkert följt sitt hjärtas väg i denna fråga. Inget ont i det. För facket och för kollektivavtalen innebär hennes beslut att sälja en principiell seger.
Striden om salladsbaren har fått symbolisk betydelse. Parterna har bl a tävlat om att framstå som David och inte som Goliat. Sofia Appelgren har framställt sig som en vanlig, liten människa som tvingats slåss mot en maktfullkomlig fackföreningsapparat. Facket har framställt sig som värnare av just den vanliga, lilla människan som i egenskap av anställd behöver kollektivavtalen som värn mot maktfullkomliga arbetsgivare.
Jag har fäst vid mig två uttalanden som Sofia Appelgren i dag gör till TT, och vilka jag tycker är typiska för många liberalers syn på facklig verksamhet. För det första säger Appelgren att: Facket är bra där det behövs men inte när det finns schysta villkor. Facket reduceras därigenom till en sorts polis som bara ingriper efter det att övergrepp har begåtts. I min värld skall facket i stället finnas på plats genom kollektivavtal för att redan från början garantera att arbetsplatsen har ”schysta villkor”.
Appelgren menar vidare: Jag tycker att hela den här situationen i grund och botten handlar om sunt förnuft. I min värld handlar fackliga strider inte om ”sunt förnuft”. Relationen mellan arbetsgivare och anställda på en arbetsplats präglas i allmänhet av ojämlika maktförhållanden. Talet om ett ”sunt förnuft” bidrar till att osynliggöra dessa maktförhållanden och är ett uttryck för den liberala drömmen om att intressemotsättningar mellan arbetsgivare och anställda kan hanteras som om det egentligen rörde sig om en praktisk fråga.
Sofia Appelgren har säkert följt sitt hjärtas väg i denna fråga. Inget ont i det. För facket och för kollektivavtalen innebär hennes beslut att sälja en principiell seger.
2007-02-04
Det blir en svår säsong
I går såg jag IFK Göteborgs säsongspremiär mot BK Häcken på en solig Valhalla IP. Piggt spel och oväntat hög kvalitet på passningarna i första halvlek. Det mesta rasade dock samman i andra halvlek, efter att Ölme Johansson lite onödigt ordnat ordnat till en Häcken-straff redan efter ett par minuter. IFK:s ledning med 1-0 i halvlek vändes snöpligt till en förlust med 1-2. Det andra Häcken-målet kom i sista spelminuten på frispark.
Det blir en svår säsong. Få starka nyförvärv (även om skyttekungen från division 2 Mathias Ranégie spelade ganska bra), spelmässig förvisning till Ullevi i väntan på den nya arenan, uselt publikintresse och framför allt de stundande rättegångarna för skattefusk. Åtminstone kommer jag att snegla mer neråt kvalstrecket än mot medaljplatserna... Det blir till att se fram mot säsongen 2008 i stället - med ny arena, avklarade skatterättegångar och sannolik storsatsning på spelartruppen.
Jag har inte en aning om vem i klubben som bär ansvaret för skatteaffärerna - här måste den juridiska prövningen få ta sin tid. Men skattetrixandet har skadat klubbens anseende och varumärke på ett sätt som det kommer att ta mycket lång tid att reparera. Särskilt för en klubb som åtminstone de senaste decennierna haft lite (s)-stämpel är trixandet förödande för trovärdigheten. Idrott och politik hör ihop (för att säga något som i dag anses banalt - annat var det 1968 i samband med Davis cup-matchen mot Rhodesia i Båstad).
P.S. Andrés Vasquez spelade med en helt annan mogenhet och stabilitet än tidigare. Han får sitt stora genombrott i år. Kom ihåg var ni hörde det först.
Det blir en svår säsong. Få starka nyförvärv (även om skyttekungen från division 2 Mathias Ranégie spelade ganska bra), spelmässig förvisning till Ullevi i väntan på den nya arenan, uselt publikintresse och framför allt de stundande rättegångarna för skattefusk. Åtminstone kommer jag att snegla mer neråt kvalstrecket än mot medaljplatserna... Det blir till att se fram mot säsongen 2008 i stället - med ny arena, avklarade skatterättegångar och sannolik storsatsning på spelartruppen.
Jag har inte en aning om vem i klubben som bär ansvaret för skatteaffärerna - här måste den juridiska prövningen få ta sin tid. Men skattetrixandet har skadat klubbens anseende och varumärke på ett sätt som det kommer att ta mycket lång tid att reparera. Särskilt för en klubb som åtminstone de senaste decennierna haft lite (s)-stämpel är trixandet förödande för trovärdigheten. Idrott och politik hör ihop (för att säga något som i dag anses banalt - annat var det 1968 i samband med Davis cup-matchen mot Rhodesia i Båstad).
P.S. Andrés Vasquez spelade med en helt annan mogenhet och stabilitet än tidigare. Han får sitt stora genombrott i år. Kom ihåg var ni hörde det först.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)