2006-07-25

Upphäv EU:s handelsavtal med Israel

I dag har jag för första gången i mitt liv blivit utsatt för åldersdiskriminering. En journalist från radioprogrammet Front i P3 ringde och frågade om jag kunde tipsa om någon ”yngre” Mellanösternexpert :-(

I Studio Ett:s 17-sändning diskuterade Carin Jämtin krisen i Mellanöstern med Per Gahrton. Carin Jämtin kritiserade Israels agerande hårdare och mer entydigt än vad jag hört någon svensk minister göra på mycket länge. Men Gahrton vann retoriska poäng genom att pressa Jämtin på varför Sverige inte kräver att Israels förmånliga handelsavtal med EU rivs upp. I avtalet står det ju att en förutsättning för samarbetet är att Israel respekterar de mänskliga rättigheterna. Undergrävs inte trovärdigheten i detta avtal, undrade Gahrton, om Israel kan bryta mot de mänskliga rättigheterna i så stor utsträckning som Jämtin påstår, utan att avtalet rivs upp? Jag fick intrycket att Jämtin i sakfrågan egentligen tyckte som Gahrton, men inte kan driva frågan offentligt.

Israel skall självklart inte isoleras. Kontakter och dialog är nästan alltid en bättre väg för påverkan. Men att säga upp EU:s förmånliga handelsavtal med Israel innebär ingen isolering, utan är en politisk åtgärd som visar att avtalstextens föreskrifter om de mänskliga rättigheterna faktiskt är mer än tomma ord.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Borde man inte också i konsekvensens namn säga upp EU:s och inte minst Sveriges förmånliga biståndsavtal med den palestinska myndigheten? Det skulle väl också vara en politisk åtgärd som visar att biståndsavtalstexternas föreskrifter om de mänskliga rättigheterna faktiskt är mer än tomma ord?

Ulf Bjereld sa...

Man kan inte nog understryka vikten av att sätta press på den palestinska myndigheten och den palestinska regeringen att respektera de mänskliga rättigheterna.

Däremot har jag alltid varit principiell motståndare till att använda bistånd som utrikespolitiskt påtryckningsmedel. En sådan åtgärd tenderar att drabba de oskyldiga och de fattigaste värst. Ett uppsagt handelsavtal med en välutvecklad välfärdsstat som Israel drabbar inte nödlidande människor på samma sätt som indraget bistånd.