Visar inlägg med etikett Stockholm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stockholm. Visa alla inlägg

2019-09-20

Skolungdomar i miljöstrejk - över hela världen!

I dag arrangerar skolungdomar över hela världen manifestationer mot klimathotet. Dessa klimatstrejker genomförs på över 5 000 platser i 156 länder, enligt organisationen Fridays For Future. Över världen sprids nu hisnande bilder på folkmassor i till exempel Sidney, Manilla, London, Hamburg och Berlin. Det rör sig otvivelaktigt om miljoner människor som är i rörelse i dag.

Jag tänker på alla dem som hånade Greta Thunberg när hon ensam satt på Mynttorget utanför riksdagshuset i Stockholm och medierna började uppmärksamma hennes kamp. Hur hon förminskades och förlöjligades. Hur många gånger hon fick höra att hon "borde vara i skolan i stället" och hur betydelselös hennes manifestation var.

I dag genomförs de sannolikt största klimatmanifestationerna i mänsklighetens historia. Deras globala genomslag och enorma spridning möjliggjordes tack vare den person som satte bollen i rörelse. Greta Thunberg.

I veckan genomför FN ett extrainsatt klimatmöte, och nästa fredag genomför Fridays For Future en ny manifestation - och så inte bara för skolelever utan även för vuxna. Här är de fyra krav som rörelsen driver.
  1. Begränsa den globala temperaturökningen till under 1,5 grader över förindustriella nivåer.
  2. Klimat och miljö rättvisa (equity) för alla.
  3. Följa Parisavtalet och bevisa det.
  4. Lyssna på den bästa tillgängliga förenade vetenskapen. Lyssna på klimatforskningen
Även om jag inte längre är skolelev (nåja) så deltog jag i Fridays For Futures manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm i dag. Det var fantastiskt att få möta det engagemang, den optimism och den klokhet som så många unga människor är bärare av i dag. Greta var med på länk, och bland artisterna återfanns bland annat Miss Li och Cissie.






Nästa fredag är det alltså dags igen - jag rekommenderar er alla varmt att delta.

2019-06-24

Därför håller jag tummarna i dag för ett vinter-OS i Stockholm

Om bara några få timmar avgörs om det blir Sverige eller Italien, Stockholm eller Milano, som får arrangera vinter-OS 2026. Och ja, jag hoppas verkligen på Stockholm och Sverige.

Det är lätt att kritisera de ekonomiska och miljö- och hållbarhetsmässiga aspekterna av den typ av meta-event som dagens olympiader utgör. Men givet förutsättningarna tycker jag att Stockholms och Sveriges fokus på hållbarhet och geografisk spridning har framtiden för sig. Jag tillhör också den grupp av naiva optimister som - mitt i all kommersialisering - på fullt allvar tror på idrottens försystrande och förbrödrande kraft.

Det första olympiska vinterspel jag har några personliga minnen av är OS i Innsbruck 1964. Jag var sex år gammal och har vaga minnesbilder av hur den 21-årige Jonny Nilsson överraskade och vann 10 000 meter skridsko, före de norska favoriterna Fred Anton Maier och Knut "Kuppern" Johannesen. Det blev ett väldigt bråk efteråt, då norrmännen menade att den svenske tävlingsledaren Sven Låftman låtit spola banan enligt ett schema som gynnade Jonny Nilsson. Jag känner norrmän som fortfarande ser rött när Sven Låftmans namn nämns. (Vad var det nu jag sa om idrottens förbrödrande kraft. Ja, ja...)

Från vinter-OS i Grenoble 1968 minns jag desto mer. Känner fortfarande glädjetårarna över Toini Gustafssons dubbla skidguld och Johnny Höglins skrällvinst på 10 000 meter skridsko (0.3 sekunder före Fred Anton Maier Och Jean-Claude Killys tre guldmedaljer i de alpina grenarna.

Minnena, minnena...

Milano är nog knapp favorit i kväll. Stödet för den italienska ansökan har varit starkt, medan den svenska ansökan tyvärr kringgärdats av tvekan från politiskt håll. Men som sagt - jag håller tummarna för Stockholm. Heja Sverige!

2013-05-23

Tre fallgropar i debatten om upploppen i Husby

Det finns tre fallgropar i debatten om de upplopp som pågår i Husby och på andra ställen i Stockholm.

1.) Yrvakenhet och historielöshet. Ungdomsupplopp är inget nytt, varken i Sverige eller i andra delar av världen. Om vi håller oss till det senaste decenniet så har ungdomsupplopp snarlika dem i Husby förekommit såväl i London och Paris, som i Stockholm, Göteborg, Malmö och till och med i Borås. Ändå är det som om varje gång var den första. Samma förvåning, samma bestörtning, samma början från noll när det gäller att hitta förklaringar till det inträffade.

2.) Moralism. Förståelsen för vad som händer och därmed möjligheten att på allvar göra något åt det ökar inte genom harmsna och förnumstiga påståenden om att ungdomarna borde sluta kasta sten och i stället vara tacksamma över att de lever i ett bra land. Inte heller främjas saken av att skuldbelägga föräldrar eller genom förslag om utegångsförbud och strängare straff.  Moralism är bara ett sätt att hantera sin egen frustration och sin längtan efter enkla lösningar. Att ta avstånd från moralism innebär naturligtvis inte att man på något sätt accepterar det våld och den skadegörelse som förekommer.

3.) Romantisering av våldet. Nej, det finns inget progressivt i den våldsanvändning vi ser i Husby och på andra håll i Stockholm. Våldet är inte ett uttryck för förtryckta och diskriminerade förortsbors frihetslängtan och politiska kamp i sina bostadsområden. Enbart två av de ungdomar som anhölls i Husby igår var bosatta i området. Flertalet av de som greps var tidigare straffade för andra brott. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Våldsromantik är vänsterns värsta fiende.

Vi vet faktiskt en del om förutsättningarna för de våldsutbrott som nu plågar Stockholm. Framför allt vet vi att ju högre andelen unga är i ett område, desto större är sannolikheten för bilbränder. Bland de som har föräldrar som har aktivitetetstöd, finns också en större risk för bilbränder. Här har vi segregationens kärna - en kombination av arbetslöshet, social utsatthet och många unga män.

Det är staten och inte Husbyborna som har det avgörande ansvaret för att hantera den uppkomna situtionen. Lagen gäller och brott skall beivras. Våldsanvändare - oavsett om de är fotbollshuliganer, MC-gäng eller bilbrännare i Husby - skall hållas kort och inte tillåtas bilda skuggsamhällen utanför den gemenskap som samhället erbjuder. En politik som bidrar till att motverka segregation, ojämlikhet och arbetslöshet har bättre förutsättningar att förhindra upplopp än en politik som riktar in sig på att förbättra levnadsvillkoren för de som är friska och har ett heltidsarbete.

Avslutningsingsvis förstår jag inte hur förespråkandet av kollektiva bestraffningar kan vara förenligt med att inneha förtroendeuppdrag i Moderaterna. Riksdagsledamoten Hanif Bali menade tidigare i dag: Hitta ligisterna och vräk föräldrarna. Bali har sedermera tagit tillbaka uttalandet. Hade Hanif Bali varit Sverigedemokrat hade frågan om uteslutning omedelbart rests, utifrån principen om nolltolerans. Nu verkar ingen framträdande moderat bry sig. Det är trist. Om den typen av uttalanden inte beivras av det egna partiet riskerar de att smyga sig till legitimitet och därigenom bidra till en samhällsdebatt som vilar på hämndens och inte på rättsstatens grund.

Uppdaterat kl 18.55. Jag skrev ovan: "Nu verkar ingen framträdande moderat bry sig" angående Hanif Balis uttalade stöd för kollektiva bestraffningar. Sedan jag skrev det har jag uppmärksammats på att Moderaternas gruppledare i riksdagen Anna Kinberg Batra ansåg att Balis uttalande var "olämpligt". Det är en utomordentligt mild reaktion när en riksdagsledamot förespråkar införandet av kollektiva bestraffningar i svensk rättspraxis.