SVT Aktuellts märkliga berättelse om Jan och migrationspolitiken

SVT Aktuellt uppmärksammade igår den växande polariseringen av svensk politisk debatt. I inslaget intervjuades en man som hette Jan, och som påstod att en vän och en släkting sagt upp bekantskapen med honom på grund av olika åsikter om migrationspolitiken.

Reportern berättar att Jan ofta skriver "ilsket" i sociala medier och att han en gång kallat Stefan Löfven för "pajas". Men sammantaget framstår Jan som en lågmäld och vänlig person. För tittaren blir det obegripligt att någon vän eller släkting sagt upp bekantskapen med Jan för dennes politiska åsikters skull. En doft av moralism dröjde sig kvar. Ska man verkligen inte få tycka vad man vill om migration utan att ens vänner och släktingar överger en?

Men inslaget ger en helt felaktig bild av Jans beteende i sociala medier. Det är inte så att Jan bara skriver ilskna inlägg och har kallat statsministern för en pajas. Jans flöde är, vilket flera personer synliggjort på Twitter i dag, fullt av förlöjliganden, hat och hån mot andra människor. Han kallar en framträdande kvinnlig moderat politiker för "häxa". Han kallar en framträdande kvinnlig socialdemokratisk politiker för "hora". Han förmedlar konspirationsteorier om hur hemliga 5G-experiment i Nederländerna orsakar massdöd av fåglar. Listan kan göras hur lång som helst. Det är bara att scrolla Jans Facebook-sida.

Efter några få googlingar framgår det att Jan inte bara är en person som är kritisk till den förda migrationspolitiken. Jan är en person vars sociala medier-flöde är en ström av hat, förlöjliganden och konspirationsteorier. Att någon eller några av hans vänner och släktingar inte vill umgås med honom kommer inte som en chock, om man säger så.

Jag vet inte om det bara handlar om dålig research från SVT Aktuellts sida, eller om man medvetet avstår från att berätta om hur Jan egentligen beter sig på nätet. I vilket fall blir konsekvensen att tittaren lämnas i sticket med en obegriplig berättelse om varför vänner och släktingar söker sig bort från Jan.

*

Jag har även tidigare skrivit om hur SVT Aktuellt missat bakgrundskontroll av intervjupersoner i inslag om migrationspolitiken. Den gången var det en kvinna som skulle representera en "vanlig tittare" som tappat förtroendet för mediernas rapportering om invandringsfrågan. Särskilt representativ var hon emellertid inte. Det visade sig i efterhand att hon varit aktiv på den nazistiska sajten Nordfront, där hon uttryckt uppskattning över en aktion som Nordiska motståndsrörelsen genomfört. Texten kan läsas här.

Uppdaterat kl 20.05: Jag noterat att Jack Werner skriver mycket bra om saken i Dagens Nyheter i kväll. Eva Landahl, programchef på SVT Nyheter och ansvarig utgivare för "Sverige möts" är delvis självkritisk. Men hon nöjer sig med att karaktärisera Jans inlägg på sociala medier som att han uttrycker sig "vasst" och har ett "högt tonläge". Well, att kalla kvinnor för "häxa" och "hora" är i min bok något helt annat än att uttrycka sig "vasst" och ha ett "högt tonläge".

Sant eller falskt? Fuskar SVT bort en bra programidé?

Minns ni nyheten om att den nordkoreanske ledaren Kim Jong-Uns närmaste man och släkting Jang Song-Thaek avrättats genom att tillsammans med fem av sina medarbetare ha klätts av naken, stängts in i en bur och där slitits ihjäl av 120 utsvultna hundar? Eller författaren och teologie doktorn Ann Heberleins krönika på Göteborgs-Postens ledarsida där hon hävdade att det år 2014 begicks 395 religiöst motiverade terrordåd i Europa - mer än ett om dagen? Eller förre moderatledaren Ulf Adelsohn som i radioprogrammet Studio Ett ondgjorde sig över att svenska medier förtigit nyheten om en Novus-undersökning som visat på folkligt stöd för en restriktiv flyktingpolitik?

Samtliga nyheter ovan har en sak gemensamt. De var falska, men fick stor spridning på nätet.

Vi lever i en tid då behovet av källkritik inför det det ständigt strömmande nyhetsflödet är oerhört stort. Min favorit är Jack Werner. Läs gärna också Viralgranskaren.

Jag blev glad när jag hörde om SVT:s planerade satsning "Sant eller falskt", ett program med den uttalade ambitionen att sanningspröva olika myter i samhällsdebatten. Under dagen har min förväntan övergått till oro, då olika inslag ur redaktionens sätt att arbeta kommer till allmän kännedom.

För det första så avser redaktionen att granska frågan "Lönar det sig att jobba eller kan man lika gärna gå på bidrag?" I researcharbetet har redaktionen kontaktat ordföranden för Sveriges Anställningslösas Landsorganisation Henrik Lund och bett om tips på någon person i hans förbund som "...gärna går på bidrag och inte vill jobba. Tror du att du skulle kunna kolla runt lite och höra om nån är sugen?" Höra om nån är sugen? Det är ett häpnadsväckande sätt att formulera sig och en vinkel som riskerar att underblåsa ett skuldbeläggande av redan svaga grupper.

För det andra har redaktionen inför ett inslag om uppfattningen att "SVT är vänstervridet" sänt ut en enkät till 1 500 journalister och bett dem ange sin partisympati. Redaktionen tycks ha varit aningslös inför de starka reaktioner som en sådan enkät utlöser. Journalistikforskaren Ulrika Hedman pekar på stora metodproblem och kallar enkäten "usel". Hon påpekar att det redan finns ett stort antal undersökningar om journalisters politiska uppfattningar. Den avgörande frågan för att avgöra SVT:s "vänstervridning" handlar i stället om programinnehållet, om journalisterna oavsett sina politiska uppfattningar förmår producera inslag som lever upp till kraven på saklighet och opartiskhet.

Visst kan det finnas ett intresse i att studera olika yrkesgruppers politiska sympatier. Men sättet på vilket den här enkäten genomförts innebär att svaren inte kommer att gå att tolka på ett meningsfullt sätt. Resultaten blir oanvändbara.

Jag dömer absolut inte ut programmet innan det har sänts. Det kan fortfarande bli ett viktigt och intressant program. Programidén är bra. Jag hoppas att SVT i sin produktion förmår avhålla sig från populistiska och lättköpta slängar och i stället har modet att göra ett program präglat av allvar.