Skam eller fredagmys? Min virala "succé" med Måns Zelmerlöw

Det går inte alltid som man tänkt. I fredags satt jag med delar av familjen på Måns Zelmerlöws trädgårdscafé Beans and Grapes i Båstad. Solen sken. Jag drack kaffe och åt glass. Det var säsongsavslutning på caféet och avslappnad stämning. Måns själv stod i ett hörn och spelade musik. Lazy afternoon.

Jag tog min mobil och filmade Måns Zelmerlöw där han smådansade och sjöng med till "Sommaren i city". Jag publicerade filmen på TikTok och på Instagram. Det var ett ovanligt tema och mycket feelgood - det kan nog bli några delningar, tänkte jag.

Jag kunde inte ana vad som skulle hända. 

Filmen har efter några dagar setts av 414 000 tittare på Instagram och 270 000 användare på Tiktok. Den har delats över 10 000 gånger. Och framför allt - kommentarsfälten kokar. Likes och kärleksyttringar blandas med hån och nedsättande omdömen om Måns Zelmerlöw. Allt från ironiska kommentarer om att han nu tydligen arbetstränar till påståenden om hur lågt han har fallit sedan segern i Eurovision 2015 med "Heroes". Jag har fått ägna en del tid till att rensa bort åtminstone de värsta kommentarerna.

Till och med Dagens Nyheter uppmärksammar filmen. Journalisten Kristofer Ahlström tar i så han nästan spricker när han kommenterar vad han tycker är så förödmjukande i Måns Zelmerlöws musikspelande på sitt eget café: "Och det är svårt, i det närmaste outhärdligt, att titta på". "Raset från Melodifestivalers ballongviftande extas och allsångsrusig arenapublik till den här blottade sårbarheten. Det vänder sig i magen av obehag och sekundärskam."

Jag hade absolut ingen avsikt att håna Måns Zelmerlöw när jag lade ut filmen. Jag har respekt för honom som artist. Men man äger inte det man publicerar på nätet. Filmen blev viral eftersom Måns Zelmerlöw av olika skäl blivit en polariserande artist och person i svensk offentlighet.  

Filmen kan ses här. 

Skyll inte upploppsstämningen i Göteborg på "internet"

Upploppsstämningen vid Plusgymnasiet i Göteborg idag, samt de händelser som föregick densamma, är tragiska och helt oacceptabla. En 17-årig flicka misstänks för att tillsammans med några kompisar på Instagram ha skapat en sida som grovt kränker unga flickor som hängs ut med namn och bild, samt inviterat andra att ta del av dessa kränkningar. När tilltaget blev mer allmänt känt mobiliserade andra ungdomar till protest mot kränkningarna och agerade för att "straffa" den flicka som lagt upp sidan och hennes kompisar.

Samhället måste markera mycket tydligt i ett fall som detta. Jag förutsätter att det påbörjas en polisutredning angående grovt förtal mot den misstänkta 17-åringen och andra som varit inblandade i sidan. Samtidigt måste polisen undersöka brottsmisstankar i samband med den upploppsstämning som förekom vid 17-åringens skola och som spred sig till Nordstan i Göteborg. Med all sannolikhet var det bara en liten del av de närvarande som var våldsbenägna. Men denna lilla del var tillräcklig för att riskera att skapa en pöbelmentalitet och kanske i förlängningen en lynchstämning.

Lika självklart måste polisen tillsammans med skolan och med ungdomarnas föräldrar hitta ett sätt att hantera den situation som nu råder som också inpräntar det oacceptabla i det inträffade.

Här och där skylls nu upploppsstämningarna på "internet". Jag vägrar tro att Oisín Cantwell är särskilt nöjd med rubriken Kravallerna i Göteborg visar hur farligt internet kan vara som satts till hans artikel i Aftonbladet. Det är inte "internet" som är farligt, i alla fall inte farligare än en motorväg eller en hammare eller en gatsten. Jag har svårt att se rubriken från händelserna i Göteborg 2001 rubriceras med Kravallerna i Göteborg visar hur farliga gatstenar kan vara, alternativt Kravallerna i Göteborg visar hur farliga polisens batonger - eller pistoler - kan vara.

Visst - framväxten av sociala medier som genom sin snabbhet, öppenhet och spridningsmöjlighheter underlättar kollektiv mobilisering - har förändrat vårt sätt att leva tillsammans. Men sociala medier kan användas för positiva och för negativa syften, på samma sätt som böcker, telefoner och brev. Själv minns jag de lappar i skolklassen som halvhemligt cirkulerade i min barndoms klassrum, med ibland kränkande innehåll om enskilda lärare eller elever. Det var inte lapparna som var onda, det var skrivandet, runtskickandet och hånet som var onda handlingar.

Det är inte internet som är farligt. Det är människans ofullkomlighet som är farlig. Jag tänker i kväll på alla inblandade i denna sorgliga historia och hoppas att något gott ändå kanske skall kunna komma ut av den diskussion som nu följer i händelsernas spår.

Jag noterar att Salgado och Emanuel Karlsten på Ajour argumenterar ungefär på samma sätt som jag.

Uppdaterat 19 december kl 12.15. Jag vill också betona att det inte är belagt att den 17-åriga flickan har begått den gärning hon anklagas för. I en tidigare version av denna text uttryckte jag mig kanske inte tillräckligt tydligt på den punkten, även om det var min intention.