Vandel-utredningens förslag hotar rättssäkerheten

I dag presenterade den av Tidö-regeringen tillsatta utredningen om skärpta krav på vandel för uppehållstillstånd sitt betänkande. När jag scrollade igenom texten hoppades jag att det rörde sig om ett aprilskämt. Men tyvärr inte. På flera ställen i texten är formuleringarna så vaga och mångtydiga att de med nödvändighet innebär ett godtycke när de ska tillämpas av myndigheter och domstolar. Rättssäkerheten får sig en rejäl törn om detta skulle bli lag.

Min enkla uppfattning är: Om du bor eller uppehåller dig i Sverige är du skyldig att följa svensk lag. Däremot är du är fri att ha dina egna åsikter och värderingar. Du får tycka och tänka som du vill. Men på flera ställen i utredningstexten återkommer formuleringar där din relation till "svenska värderingar" läggs in som något som kan avgöra om du får stanna i Sverige eller inte. Till exempel: Att en utlänning inte visar respekt för över tid gällande svenska värderingar och handlingssätt ser vi som en omständighet av betydelse vid bedömningen av hans eller hennes vandel (s 298).

Inte visa respekt för svenska värderingar? Vad i alla fridens dar betyder det?

Men Sverigedemokraterna är glada och dansar väl ringdans på partikansliet idag. De har fått carte blanche av utredningen för att föra in ett vagt "vandel-kriterium" att användas i utvisningsärenden. Återigen har partiet lyckats med sin föresats - att skilja mellan vi och dom. Är du svensk får du uppföra dig som du vill. Är du inte svensk åker du ut om du uppför dig illa.

Jag hoppas att det kommer att mobiliseras ett brett politiskt motstånd mot förslaget om att använda det vaga och godtyckliga vandel-begreppet i lagstiftningen.

Läs gärna Oisín Cantwells utmärkta text Vandelutredningen är Tidöpartiernas sämsta stund i Aftonbladet i dag.

Skyll inte upploppsstämningen i Göteborg på "internet"

Upploppsstämningen vid Plusgymnasiet i Göteborg idag, samt de händelser som föregick densamma, är tragiska och helt oacceptabla. En 17-årig flicka misstänks för att tillsammans med några kompisar på Instagram ha skapat en sida som grovt kränker unga flickor som hängs ut med namn och bild, samt inviterat andra att ta del av dessa kränkningar. När tilltaget blev mer allmänt känt mobiliserade andra ungdomar till protest mot kränkningarna och agerade för att "straffa" den flicka som lagt upp sidan och hennes kompisar.

Samhället måste markera mycket tydligt i ett fall som detta. Jag förutsätter att det påbörjas en polisutredning angående grovt förtal mot den misstänkta 17-åringen och andra som varit inblandade i sidan. Samtidigt måste polisen undersöka brottsmisstankar i samband med den upploppsstämning som förekom vid 17-åringens skola och som spred sig till Nordstan i Göteborg. Med all sannolikhet var det bara en liten del av de närvarande som var våldsbenägna. Men denna lilla del var tillräcklig för att riskera att skapa en pöbelmentalitet och kanske i förlängningen en lynchstämning.

Lika självklart måste polisen tillsammans med skolan och med ungdomarnas föräldrar hitta ett sätt att hantera den situation som nu råder som också inpräntar det oacceptabla i det inträffade.

Här och där skylls nu upploppsstämningarna på "internet". Jag vägrar tro att Oisín Cantwell är särskilt nöjd med rubriken Kravallerna i Göteborg visar hur farligt internet kan vara som satts till hans artikel i Aftonbladet. Det är inte "internet" som är farligt, i alla fall inte farligare än en motorväg eller en hammare eller en gatsten. Jag har svårt att se rubriken från händelserna i Göteborg 2001 rubriceras med Kravallerna i Göteborg visar hur farliga gatstenar kan vara, alternativt Kravallerna i Göteborg visar hur farliga polisens batonger - eller pistoler - kan vara.

Visst - framväxten av sociala medier som genom sin snabbhet, öppenhet och spridningsmöjlighheter underlättar kollektiv mobilisering - har förändrat vårt sätt att leva tillsammans. Men sociala medier kan användas för positiva och för negativa syften, på samma sätt som böcker, telefoner och brev. Själv minns jag de lappar i skolklassen som halvhemligt cirkulerade i min barndoms klassrum, med ibland kränkande innehåll om enskilda lärare eller elever. Det var inte lapparna som var onda, det var skrivandet, runtskickandet och hånet som var onda handlingar.

Det är inte internet som är farligt. Det är människans ofullkomlighet som är farlig. Jag tänker i kväll på alla inblandade i denna sorgliga historia och hoppas att något gott ändå kanske skall kunna komma ut av den diskussion som nu följer i händelsernas spår.

Jag noterar att Salgado och Emanuel Karlsten på Ajour argumenterar ungefär på samma sätt som jag.

Uppdaterat 19 december kl 12.15. Jag vill också betona att det inte är belagt att den 17-åriga flickan har begått den gärning hon anklagas för. I en tidigare version av denna text uttryckte jag mig kanske inte tillräckligt tydligt på den punkten, även om det var min intention.