Uppdaterat 5 april: Se längst ned.
I dag skriver jag på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt om Socialdemokraternas svårigheter att kombinera den kortsiktiga jakten på valseger 2014 med den långsiktiga nödvändigheten att förnya och modernisera partiet. Frågan aktualiseras i samband med att Socialdemokraernas partikongress i Göteborg öppnas i morgon onsdag.
I dag skriver jag på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt om Socialdemokraternas svårigheter att kombinera den kortsiktiga jakten på valseger 2014 med den långsiktiga nödvändigheten att förnya och modernisera partiet. Frågan aktualiseras i samband med att Socialdemokraernas partikongress i Göteborg öppnas i morgon onsdag.
Ett utdrag ur artikeln återfinns nedan. Hela artikeln kan läsas här.
Socialdemokratins nedgång
har inte orsakats av enskilda misstag. Nedgången är heller ingen partiledareffekt.
Socialdemokratin är ett barn av industrisamhället och rörelsen fostrades i
motsättningen mellan arbete och kapital – det vi i dag kallar för vänster och
höger. I inget annat land i världen har vänster-högerdimensionen strukturerat
det politiska livet lika starkt som i Sverige. Vänster-högerdimensionens styrka
är den viktigaste förklaringen till att de svenska Socialdemokraterna inte utan
fog ibland betraktas som världens mest framgångsrika parti, åtminstone om vi
håller oss till den industrialiserade, demokratiska världen. Det är svårt att
hitta något annat parti som suttit vid makten lika länge och vars politik
präglat samhällsutvecklingen lika starkt som de svenska Socialdemokraterna.
Men industrisamhället är på
väg att fasas ut och ersättas av det vi i brist på bättre kallar för kunskaps-
eller informationssamhället. Detta nya
samhälle är betydligt mer individualiserat än vad industrisamhället var.
Medborgarna är inte nödvändigtvis mer egoistiska eller högerorienterade än vad
industrisamhällets medborgare var. Stödet för en stark offentlig sektor är
oförändrat stort, motståndet mot vinstuttag i välfärdssektorn likaså. Medborgarna
är solidariska individualister.
Socialdemokraterna har
misslyckats med att utveckla en modern politik och en organisationsform som överför
arbetarrörelsens grundvärden om frihet, jämlikhet och solidaritet till dagens
samhällskonflikter. Om Socialdemokraterna inte lyckas förstå det nya
individualiserade samhälle som växer fram – med nya frågor och nya sociala
urbana grupper i kreativa yrken – blir partiet ett forntidsparti i stället för
ett framtidsparti.
Ibland hör jag i den
interna debatten att om Socialdemokraterna bara kommer tillbaka i
regeringsställning så kommer den nödvändiga förnyelseprocessen att kunna komma
igång på allvar. Tillvaron i opposition skapar en sådan oro att förnyelse ses
som ett riskprojekt.
Kanske är det så. Men jag
ser också ett scenario där socialdemokratin möter sin återkomst i
regeringsställning med liknöjdhet och självtillräcklighet. Den politik och
organisationsform som ledde fram till valseger 2014 visade sig ju vara
framgångsrik, varför då ändra? Socialdemokratins
självbild blir att man är ett vanligt parti, ett parti som alla andra. Det är
just en sådan domesticering av socialdemokratin som borgerligheten drömmer om.
Skall den svenska
socialdemokratin åter bli världens mest framgångsrika parti och sätta lika
skarpa avtryck i 2000-talets som 1900-talets samhälle måste ambitionen vara
högre än så. Det vore värdefullt om den stundande partikongressen kunde sända
en tydlig signal till partiledningen att förnyelsearbetet måste fortsätta.
Annars riskerar en valseger 2014 att bli en phyrrhusseger.
Uppdaterat 5 april: Widar Andersson, chefredaktör för Folkbladet Östergötland, skrev en replik på min artikel. Min slutreplik återfinns här.
Uppdaterat 5 april: Widar Andersson, chefredaktör för Folkbladet Östergötland, skrev en replik på min artikel. Min slutreplik återfinns här.