Rasismdebatt i USA. Bör fotbollslaget Washington Redskins byta namn?

 Uppdatering söndag 21 juni 2014 återfinns längst ned i texten.

Under de senaste åren har vi i Sverige haft en återkommande metadebatt om rasism, särskilt kring svarthet. Debatten inleddes med den s k tårtaffären, där kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar upp en tårta, tillverkad av konstnären Makode Linde. Tårtan föreställde en svart kvinna, schabloniserad enligt klassiska rasistiska stereotyper. Därefter kom Tintinaffären, där Behrang Miri, ledare för Kulturhusets barn- och ungdomsverksamhet, ville plocka bort Tintinalbum ur samlingarna, då albumen innehöll rasistiska stereotyper. Karaktären Lilla Hjärtat i Stina Wirséns barnböcker anklagades också för att bygga på rasistiska stereotyper, och författarinnan meddelade att hon efter debatten bett sitt förlag att inte längre sälja dessa böcker. Debatten kulminerade i juletid, när det visade sig att Disneybolaget klippt bort några figurer ut det klassiska avsnittet "I jultomtens verkstad" som visas i SVT varje julafton, bl a en svart docka och en docka som kunde uppfattas som en nidbild av en jude.

I USA har vi idag en motsvarande debatt, men inte om "svarthet" utan om "rödhet". Frågan har aktualiserats genom en pågående kampanj om att fotbollslaget Washington Redskins borde byta namn. Drivande i kampanjen är Suzan Shown Harjo, som under flera decennier kämpat för att få idrottslag att ta bort sina "indiannamn". I flera fall har hennes kamp varit framgångsrik.

De som vill att namnet skall ändras menar att uttrycket redskin/rödskinn är nedsättande, ungefär på samma sätt som svarting, neger eller guling. Ordet "redskin" påstås också syfta på en skalp som vita män tog av indianer. Andra indian-baserade tillnamn som t ex "Indians" kan också uppfattas som nedsättande, om de antas associera till stereotyper som vildsinthet, krigarvilja eller mod.

Något för hockeylaget Frölunda Indians eller speedwayklubben Indianerna att fundera över kanske? 

Daniel M Snyder, Washington Redskins och styrelseordförande, skriver i ett öppet brev att klubbens grundläggande värden är styrka, mod, stolthet och respekt ("strength, courage, pride and respect"). Han menar att dessa värden självklart inkluderar "Native Americans" och har präglat dessas stolta historia.

I USA har frågan fått extra uppmärksamhet i dagarna eftersom president Barack Obama i en intervju med AP på en direkt fråga sa att om han var klubbens ägare skulle han överväga att ändra "think about changing" klubbens namn.

Beteckningar måste alltid tolkas utifrån sin kontext. Uttryck som "viting" eller "blekansikte" eller "svenne" kan förstås också vara nedsättande. Men det handlar om makt. Om den som är i underläge - eller förtryckt, som vi så sällan säger nu för tiden - använder ett nedsättande uttryck om den som är i överläge (förtryckaren) så får användandet en annan betydelse än om riktningen är den omvända. Att uttala sig om ett uttryck är nedsättande eller ej innebär därför att man också uttalar sig om maktförhållanden. Det är därför diskussionen i dessa frågor ofta blir så hetlevrad. Ytterst handlar det om makt.

Uppdatering söndag 21 juni 2014: Det amerikanska Patentverket (US Patent and trademark office) slår i ett utlåtande fast att uttrycket "redskins" inte längre kan omfattas av patentskydd eftersom det "nedvärderar native americans". Patentverkets beslut innebär inget förbud mot att använda namnet, men innebär att klubbnamnet och klubbens olika varuprodukter inte längre varumärkesskyddas. Washngton Redskins ägare har förklarat att han tänker överklaga Patentverkets beslut. Tidningen US Today har redan utlyst en tävling kring vad klubben skulle kunna heta i stället.

Hela beslutet kan läsas här.

Metadebatten om rasism. Vad vill vi klippa bort om 50 år?

År 2012 präglades av en kontinuerligt pågående metadebatt om rasism. Först kom den s k tårtaffären, där kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar upp en tårta, tillverkad av konstnären Makode Linde och som föreställde en svart kvinna, schabloniserad enligt klassiska rasistiska stereotyper. Därefter kom Tintinaffären, där Behrang Miri, ledare för Kulturhusets barn- och ungdomsverksamhet, ville plocka bort Tintinalbum ur samlingarna, då albumen innehöll rasistiska stereotyper. Karaktären Lilla Hjärtat i Stina Wirséns barnböcker anklagades också för att bygga på rasistiska stereotyper, och författarninnan meddelade att hon efter debatten bett sitt förlag att inte längre sälja dessa böcker. Debatten kulminerade i juletid, när det visade sig att Disneybolaget klippt bort några figurer ut det klassiska avsnittet "I jultomtens verkstad" som visas i SVT varje julafton, bl a en svart docka och en docka som kunde uppfattas som en nidbild av en jude.

Debatten väcker oerhört starka känslor. Både bland dem som vill "ta bort" Tintin-böcker, Lilla Hjärtat och Disney-figurer och bland dem som ser borttagandet som en form av censur och förfalskning av vårt kulturarv.

Det är noterbart att samtliga fyra ovan nämnda exempel handlar om "svarthet". Men rasistiska stereotyper har ju präglat vår tids populärkultur även med avseende på förtryckta folkgrupper som inte är "svarta". Det är bara att blunda och peka i 1950- och 1960-talets westernfilmer, så hittar man indianer tecknade i form av rasistiska stereotyper. Eller anglosaxisk film från 1970- och 1980-talen, där araber och orientaler beskrivs som ondskefulla och irrationella och gärna skildras i form av vrålande folkhopar. Varför väcker dessa rasistiska stereotyper i dag inte samma debatt som albumet Tintin i Kongo? (Själv minns jag den omstörtade känsla som Soldier Blue gav mig, och som jag ännu lever mig varje gång jag ser en "traditionell" werstenfilm.) Vad är det i "svarthets-diskursen" som skiljer den från övriga rasistiska diskurser och som gör att den i så stor utsträckning präglat årets debatter?

Än viktigare är förstås frågan om vilka kulturyttringar vi i dag oproplematiserat producerar och distribuerar och som kommer att få våra efterföljare om 50 år att förtvivlat ruska på huvudet över vår fördomsfullhet. Vilka är vår tids förtryckande, rasistiska strukturer som vi tar för så givna att vi inte ens är medvetna om deras existens? Förslag mottages gärna.

Med dessa uppfordrande rader vill jag önska alla bloggens läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Varför det är fel att rensa ut Tintinalbumen

När alla springer åt samma håll försöker jag alltid hålla an. Jag känner mig obekväm i sammanhang där alla tycker lika och tvärsäkert påstår att ett beslut är fel eller rätt. När det gäller Kulturhusets bibliotek Tiotrettons beslut att rensa ut Tintinalbumen ser jag emellertid ingen annan väg än att sjunga med änglarna: Beslutet är felaktigt och djupt olustigt inför framtiden.

Jag har respekt för alla dem som reagerar negativt och som påtalar de rasistiska stereotyper som förekommer i populärkulturen, inte minst i den populärkultur som skapades i en annan tid. Behrang Miri, ledare för Kulturhusets barn- och ungdomsverksamhet, säger till DN: Den bild Tintinböckerna ger av exempelvis afrikaner är afrofobisk. Afrikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor. Bilden av ”skogsturken” finns kvar, det handlar om exotisering och orientalism.

Jag har två skäl till varför jag tycker det är fel att rensa ut Tintinalbumen. För det första: Tintin utgör en relevant del av vår kulturhistoria. Vi kan tycka vad vi vill om det, men så är det. I stället för att rensa ut denna kulturhistoria från barn- och ungdomsbiblioteken vore det mer offensivt och frimodigt att låta albumen ligga till grund för samtal och diskussioner om rasism, om vår historia och om vårt sätt att leva tillsammans.

För det andra: Att rensa ut viss litteratur av politiska skäl innebär att man anträder ett sluttande plan. Who's next? I den ovan citerade DN-artikeln tycks Behrang Miri ha långtgående ambitioner: Han har bett sin personal att undersöka om det finns flera böcker i hyllorna som, enligt honom, inte borde stå där. Böcker med bland annat homofobiskt eller utlänningsfientligt innehåll. – All barnbokslitteratur borde ses över. Även vuxenlitteratur. Jag undrar i min stillhet om den finns någon litteratur producerad före 1940 som kan vara kvar? Hur gör vi med Strindberg och kvinnosynen? Shakespeares schackrande judar? Bibeln och dess syn på det judiska folkets fiender? Det lär bli tomt i hyllorna.


Där man bränner böcker bränner man till slut även människor, skrev Heinrich Heine. Trångsynthet bör bemötas med öppenhet, inte med förbud och utrensningar.

Uppdaterat kl 19.20: Utrensningen av Tintinalbumen blev dessbättre kortvarig. Efter en av de snabbaste pudlarna jag varit med om meddelade Kulturhusets chef och konstnärlige ledare Eric Sjöström och Behrang Miri redan på förmiddagen att de "nu tillsammans kommit överens om att Tintinböckerna är kvar även på TioTretton" samt att "frågorna om diskriminering, jämställdhet och normer fortsatt debatteras och diskuteras". Det är naturligtvis bra.

I debatten har det också påståtts att Tintinalbumen aldrig var tänkta att rensas ut, utan enbart skulle flyttas över till Serieteket, en annan avdelning på Kulturhuset. Den uppgiften var felaktig. Serieteket hade redan dessa album och på sin blogg har Serieteket uttryckt stark kritik mot Behrang Miris utrensning av Tintinalbumen.