I dag fick Magdalena Anderssons sitt sonderingsuppdrag förlängt av talmannen, fram till måndag 22 november kl 13.00. Om Magdalena Andersson lyckas med sitt uppdrag kan en statsministeromröstning genomföras torsdag 25 november - det vill säga samma dag som budgetomröstningen äger rum. Kommer Magdalena Andersson att lyckas bilda regering och få igenom sin budget? Ja, i dagsläget talar mycket för det.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kan lättkomma överens i två av de frågor som Nooshi Dadgostar lyft fram - höjda pensioner för de sämst ställda och förbättrade karensvillkor för de anställda vid sjukskrivning. Dessa frågor måste visserligen hanteras utanför det traditionella budgetarbetet (budgeten är ju redan inlämnad och Centerpartiet accepterar inte en budget som Vänsterpartiet varit med att förhandla fram). Här krävs politisk verkstad och kreativitet. Men finns den politiska viljan så går det.
Då är det svårare med Vänsterpartiets krav på någon slags långsiktiga spelregler för hur partiet ska kunna utgöra en del av regeringsunderlaget och ha ett visst inflytande över regeringspolitiken. Vänsterpartiet vill växla in sitt inflytande i dag i en mer varaktig valuta. Socialdemokraterna vill visserligen också ha stabilitet och förutsägbarhet men även gärna handlingsfrihet. Nu är det bara tio månader kvar av mandatperioden så frågan kommer sannolikt att kunna lösas.
I dag berättade Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att de går fram med ett gemensamt budgetförslag i form av en gemensam reservation i finansutskottet. Liberalerna väljer att ställa sig utanför och motiverar sitt ställningstagande med att budgetförslaget inte är tillräckligt klimatvänligt. Om tre dagar inleds Liberalernas landsmöte i Linköping. Det hade blivit tufft för Nyamko Sabuni att fronta sitt splittrade parti med en nyundertecknad budgetöverenskommelse med Sverigedemokraterna under armen.
Mycket talar för att oppositionens budgetförslag kommer att förlora i riksdagen. Det är svårt att se Vänsterpartiet och Centerpartiet bidra till en politisk seger för Ulf Kristersson, Ebba Busch och Jimmie Åkesson. Men allting har sitt pris. Det pris Vänsterpartiet får betala är att partiet tvingas rösta ja till regeringens budget trots att man inte fått vara med och förhandla om innehållet. Det pris Centerpartiet får betala är att partiet kommer allt närmare Socialdemokraterna, och det är osäkert hur centerväljarna reagerar på dessa närmanden.
Ingenting är klart förrän det är klart. Men just nu ser det ut som att Sverige den 25 november genom Magdalena Andersson får sin första kvinnliga statsminister och att Magdalena Andersson samma dag får igenom sin budget i riksdagen. Därefter vore det skönt om det politiska livet kunde få lite julledigt och en välbehövlig andningspaus inför det kommande valåret 2022. Men det är kanske att hoppas på för mycket...
3 kommentarer:
”Nej, Centerpartiet kommer inte att budgetförhandla och regeringssamverka med Vänsterpartiet.”, säger Annie Lööf som svar på en fråga om hon kan tänka sig ett samarbete. Ett självklart svar kan tyckas av en partiledare som i politikens fundament (med undantag för demokratin), den ekonomiska politiken, är vänsterpartiets raka motsats. Men det är just dessa båda krav som V ställer som villkor. För naturligtvis är både höjda pensioner och slopad karensdag budgetfrågor.
Till slut tror jag att kommer Magdalena Andersson att bli statsminister. Det intressanta är hur ett av de trilskande partierna, C och V, ska kunna förklara sina löftesbrott. Och jag tror faktiskt inte att V behöver göra det. Om de ger efter på sina krav har de accepterat att fortsätta som dörrmatta för S. Vad gör då Annie Lööf? Tidigare lovade hon att äta upp sin sko hellre än att stödja socialdemokraterna. Detta publicerades gång på gång utan att hon protesterade. Men när hon bröt löftet påstod hon att hon aldrig sagt det utan att det var en pressekreterare. Ser med spänning fram mot hur hon ska slingra sig denna gång, för hon har ju klippt alla band till övriga borgerliga partier och målat in sig i vänsterhörnet. Och därifrån tar hon sig inte med eller utan skor.
Ännu intressantare är förstås hur S, MP (tror tyvärr att de klarar spärren), C och V ska kunna bilda regeringsunderlag om de får minst 175 mandat 2022. Ulf får gärna förklara vilken politik de kommer att föra. Vinster i välfärden, skattepolitik etc.
Hur som helst räknar jag med att liberalerna kommer att åka ut ur riksdagen. På dagens landsmöte lär inbördeskriget fortsätta även om Sabuni får en majoritet bakom sig. Trots att jag vill ha ett regeringsskifte skulle jag inte stödrösta på liberalerna eftersom flera av deras riksdagsledamöter sannolikt skulle frondera mot partilinjen i avgörande frågor. Det mest glädjande i överenskommelsen mellan M, KD och SD är förslaget om en migrationspolitik som äntligen har stöd bland flertalet medborgare. Att Liberalerna hoppade av pga 50 öre i sänkt bensinskatt är ett svepskäl. Den verkliga anledningen är att mildra konflikten på landsmötet. För övrigt har bensinpriserna stigit med 29% på ett år. Jag tycker att 25% ökning efter 50 öre lägre skatt borde vara tillräckligt.
Klas Bengtsson
Persson i Expressen:
C och V kommer inte kunna blockera Magdalena från att bli statsminister.
Göran Persson uppmanar Centern att ta klivet in i regeringen.
Persson dömer han ut Kristerssons och oppositionens chanser i valet 2022.
– De sitter med en gammal uppsättning partiledare.
sw Centralt, detta med att få med C i regeringen. Det vore något.
Panelen i God Morgon världen verkade dyster, dvs V:s krav föreföll omöjliga,
vilket innebär att sakpol-kraven (pensioner, a-kassa, försäkringskassa) är olika metoder, som även är andra medel för målet, vad det nu är. För att överhuvud kunna påverka sakpolitiken måste ju V in i värmen - ett kontrakt för (aktiv) regeringssamverkan, vilket de inte kommer att få om fru Lööf ska vara med och ro aktivt.
Suhonen
I alla demokratier tvingas regeringsbildare förhandla med sina regeringsunderlag.
Vänsterpartiet är och har länge varit en del av regeringsunderlaget.
Sedan L spräckte Januariavtalet är den rödgröna regeringen helt beroende av V:s röster. - Dels för att få Stefan Löfven och nu Magdalena Andersson vald till statsminister.
- Dels för att få igenom sin budget.
Genom Kristerssons samgående med Sd är dörrarna låsta höger ut för Lööf.
Hon behöver Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar lika mycket som de behöver henne.
Lös detta nu, få Andersson vald, få igenom regeringens budget och vinn valet. Den resan börjar med att ge Nooshi Dadgostar den respekt hon förtjänar.
sw Sant, detta med respekt och att fru Lööf är inmålad i sin hörna, men...
trots allt kan C rösta på sin egen budget, det är inte vackert, men ett faktum,
så det blir nog en del turer. Men frågan är om de blir en bal på slottet.
Nåja, det är ändå bara preludier, mandomsprovet kommer om 10 månader.
Det är då det blir en helt ny giv, och en av lösningarna sitter ju i att
ekvationen är hopplös. Folkisarna drar sina streck och kommentaren om det indiska reptricket obetalbar. Det kommer garanterat mer underhållning, och väldigt mycket är helt oförutsägbart, eftersom det är en strid på kniven med så små marginaler.
Väljarna har slutordet, det känns ändå väldigt tryggt. S.W
Widar Andersson har ändå näsa och känsla för hur det är utanför det tillrättalagda förutsägbara tutiluren-kommentarerna. Kommentar på twitter:
"Annie Lööf gör ett logiskt strategiskt val.
Ja till S-statsminister och nej till S-budget.
Att helt hoppa i säng med S och V just nu
hade sakligt sett varit mycket illa för C.
Magdalena Andersson kan leva med högerbudgeten.
Tredje gången gillt."
Jo, i slutändan har en partiledare ett uppdrag, (möjligen inte i Folkpariet),
att maximera utfallet för sin politik i riksdagen genom att vinna röster på valdagen.
Normalt är det bara de två stora S och M som kan bilda regering, så resten får finna sig i att agera stödtrupper till en regeringsbildare. Eftersom C nu verkar ha funnit sin nya roll, så är det inte svårare att förstå fru Lööfs ställningstagande än att den budget som förhandlats fram med Mp i regeringen var relativt bitter, medan oppositionen lagt en ändringsbudget som har en del C-godis i sig, dvs frånvaro av Mp-politik. Detta är paradoxalt nog, eftersom det i grunden är Magdalenas budget, ingen nackdel ens för S, inför ett valår, eftersom Mp-politik riskerar att skrämma över väljare till andra kanten. Särskilt om energipriserna stiger, och jämte andra prisökningar urholkar människors vardagsekonomi. Det är klart att ekonomin för gemene man är det mest centrala och relevanta när det är riksdagsval. Sedan låtsas alla som om det är andra ideologiska frågor, men i slutändan ljuger inte intresset.
Fru Lööf har varit konsekvent, och förvånansvärt ärlig med korten.
Detta att det är en SD-budget är dumheter. Det är en ändrad statsbudget som har fått vissa justeringar från oppositionen, företrädesvis m, - detta är ingenting sakpolitiskt som är mysko eller skymningsbetonat. Möjligen blir det lite svårare för Fp att få eget syre för sin lilla hemvävda ringhörna, och på marginalen kanske en handfull väljare hoppar från C till Mp, men C:s styrkor verkar rätt trogna, så de hänger nog med.
Om Mp nu hoppar av, eftersom de känner sig rökta så in i norden, så kommer detta att påverka opinionsläget. Dvs detta är väl det bästa som kan hända Magdalena inför valet 2022. Att gå till val i ensam majestät. det borde kunna locka tillbaka några bortskrämda väljare och ge en mycket mer spännande match. Alliansen gick ju mot katastrofal undergång när de hade med Mp i båten, och S hade nog inte klarat ett val till med Mp i regeringen. Alla är vinnare, inkl Mp, som nu kan möta sina väljare med öppet ärligt sinne, och slippa anpassa sig till S (och C) Underhållning i världsklass. S.W
Skicka en kommentar