Igår kväll var det Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson Adam Marttinen som på Twitter gav sin syn på polisens befogenheter i förhållande till enskilda medborgare och på fängelsestraff för medborgare som vägrar "be om ursäkt". I en tweet skrev Marttinen att personer som på stan burit sig illa åt och riktat kränkande tillmälen till andra personer borde "buntas ihop med nödvändigt våld" av polisen och sedan få sitta arresterade i en fängelsecell till de "ber om ursäkt".
Ber om ursäkt? Sa någon rättsstat? Är detta Sverigedemokraternas syn på hur en rättsstat bör fungera? Formuleringen är väl snarare den typ av jargong man förväntar sig av personer som druckit för mycket och tänkt efter för lite. Inte av en rättspolitisk talesperson för ett riksdagsparti.
Om Sverigedemokraterna fick bilda regering är Adam Marttinen partiets tänkte justitieminister. Just sayin'.
Därav hjärtat är fullt talar munnen. Därför instämmer jag gärna i Annika Strandhälls fråga som hon med anledning av Adam Marttinens uttalande ställde till Moderaterna på Twitter tidigare i dag.
Jag har sagt det förut. När Moderaterna nu normaliserar Sverigedemokraterna normaliserar man också partiets retorik och politiska stil. Moderaterna sår vind, men riskerar att få skörda storm.
5 kommentarer:
Jag har hört många knäppa uttalanden också av många företrädare för andra partier. Pär Holmgren Miljöpartiet är ett exempel. Mars Odell har jag lyssnat på live vid ett energiseminarium där han tyckte att det vore bra om man ändå slapp förhandla. Så knäppgökar finns lite överallt. Det är alltså inte bra på något sätt, men inget som är exklusivt utmärkande för just SD.
Kjell Eriksson
Varsamt med kritik, och med slutsatser / bedömningar, man ska tänka på sikten,
och på att försöka utgöra ett bättre exempel, även om det nu inte var vidare briljant uttryckt, upptakten, som verkar vara Lamotte-grejen. För egen del, och säkert de flesta andras, handlar det inte om Lamotte, utan om polisen och våldsmonopolet. Vem bestämmer på gatan , samhället eller pöbeln. Det är den egentliga frågan, för valet 2022.
Sd:s rättspolitiske talesperson Adam Marttinen (Twitter):
”Den som hetsar & kallar folk för horunge
ska sägas till av polis att hålla käft & gå hem”
”Lyder de inte ska de buntas ihop med nödvändigt våld &
in i cell tills de ber om ursäkt.”
”Till alla tuffa killar, passa på att gapa så länge Löfven
sitter. Sen blir det roliga slut."
Ett icke acceptabelt beteende, att förtala (ärekränka) andra
är trots allt förbjudet enligt lag (brottsbalken kap 5)
Detta behöver inte särskilt påpekas.
Sedan gäller det att kunna skilja på om brottet
lyder under allmänt åtal eller inte.
Från Åklagaren om "förolämpningar"
"För att brottet förolämpning ska falla under allmänt åtal,
dvs. kan åtalas av åklagare, krävs att det är fråga om någon
av två specifika situationer:
1. förolämpning mot en person i samband med hans eller hennes myndighetsutövning
(sw det är alltså dumt att kalla en polis för h*runge, och hor är i grunden att
anklaga någon för otrohet, vilket alltså kan vara ganska allvarligt, om det
alltså inte är sant)
2. förolämpning med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck
Därutöver krävs att det varit fråga om förolämpning av allvarligt slag. Det kan det vara till exempel vid återkommande förolämpningar under en viss tid eller om någon utsatts för allvarliga förolämpningar på exempelvis sin arbetsplats eller i sitt bostadsområde. Enstaka uttalade grova skällsord är i allmänhet inte tillräckligt för att åklagare ska kunna väcka åtal."
Källa
https://www.aklagare.se/om-brottsligheten/olika-brottstyper/fortal-och-forolampning/
Så man får fundera lite, även om det nu ofta inte lyder under allmänt åtal, så är det alltså olagligt enligt brottsbalken, och frågan är då hur man ska agera som polis, om någon mäler annan för ärekränkning, inför ögon och öron på polisen. Men nog borde gatans parlament, eller vad det nu var, visa hörsamhet inför polisen, för vad är alternativet?
S.W
Den som begår brott ska i normalfallet beivras av tex polisman, om brottet lyder under allmänt åtal, och var gränsen går för förtal är en bedömningssport, från fall till fall.
Polisens uppgifter (enligt polislagen)
2§ Till Polismyndighetens uppgifter hör att:
1. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och
andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten,
2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten och
ingripa när störningar har inträffat,
3. utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal,
4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp,
när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen,
5. fullgöra den verksamhet som ankommer på Polismyndigheten
enligt särskilda bestämmelser.
Fortsätter vederbörande att inte rätta sig efter tillsägelse
(att upphöra med att begå ett misstänt eller sannolikt brott),
så ska självfallet polisen vidta de åtgärder som behövs. Det behöver
inte SDs rättspolitiske talesperson särskilt upplysa om. Det blir bara
tramsigt. Vill polisen ingripa, så gör polisen detta, och om så blir fallet
är sannolikt beroende på vem som är chefen för kommenderingen, och om
polisen anser sig behöva statuera exempel, på vem som bestämmer på gatan.
Dagens avsnitt av Filosofiska rummet om bildning är relevant:
Filosofen Åsa Wikforss och idéhistorikern Sverker Sörlin diskuterar förutsättningar (eller villkor) för ett modernt bildningsbegrepp - som rymmer både kunskap och värderingar, på vilket man kan bygga en meningsfull samhällsgemenskap, även om man har olika uppfattningar, tex om kunskap eller värderingar. Frågorna som diskuteras är fakta, kunskap och värderingar. Är det är möjligt att föra en demokratisk dialog utan någon slags gemensam bildning?
Så man måste förutsätta att personer som är utsedda att vara talespersoner är särskilt lämpade, dvs bildade på minst samma nivå som vi inom menigheten förutsätts vara.
För hur ska det annars gå? S.W
3) handlingen att godta en (åberopad) ursäkt (i bet. 2);
förlåtelse. tillgift; äv. med försvagad bet. i fråga om mindre förseelse l. slarv l. oaktsamhet o. d.: överseende. fördragsamhet; särsk. i uttrycket; be om ursäkt;
jfr URSÄKTAN 2.
(Jag) beder på dhet högsta om ursecht,
at iagh intet medh mera i affton hinner at uppvarta min Kiäre Syster.
Carl XII Bref 29 (1698).
Jag hoppas min ursäkt genom Herr RegeringsRådets vanliga medlande grace.
Kellgren (SVS) 6: 111 (1782).
URSÄKTS-BREV.
brev i vilket ngn urskuldar sig l. ber om ursäkt för ngt; förr även till 1: brev i vilket ngns oskuld fastslås.
Nyligen kunde en utlandskorrespondent .. berätta att han först debiterades telefonavgift för Jugoslavien men sedan fick ett ursäktsbrev med pengar tillbaka. SvD 3/11 1965, s. 9.
En ursäkt ska ha en orsak, men ibland kanske inte ursäkter hjälper.
Det centrala är att från start försöka vinna framgång utan att smäda
andra, och den saken gäller inte minst på twitter. Varför människor
försöker ta heder och ära av varandra, är för att det visat sig
fungera, och det är inte vackert.
Det goda exemplet, för vem är det man försöker övertyga, de egna anhängarna duger inte,
de är redan vunna. Man vill väl försöka vinna dvs få rätt, och då
gäller det att vinna över andra. Oftast genom att agera vägvinnande,
att bara vara ett föredömme allmänt räcker inte, man måste framförallt
vinna terräng, och det är i högsta grad en fråga som våra poliser måste
hantera, att återfå ordningen och hörsamheten, utan att behöva dra vapen
eller batong. Det ska bara åtföljas. Varför då? Därför att alternativen
förskräcker. S.W
Orsak och ursäkt hänger således nära ihop, och det verkar som om både orsak och ursäkt
i grunden varit nära förknippade med konflikt. Casus Belli
"den händelse som ger anledning/motiv till krigsförklaring". (justify på engelska, så det handlar om att följa någon slags lag, sannolikt i grunden en moralisk lag) Och historien är så klart full av en massa påhittade orsaker/skäl. Ska man översätta Justify, så blir det:
1. rättfärdiga, berättiga (alltså att något är rätt)
2. urskulda, försvara, förklara viss handling (som berättigad)
Det senare ligger ofta rätt nära bortförklaring, och det är något
som vi människor är världsmästare på. Vi ägnar väldigt stor tid
på att motivera våra handlingar, och är ibland lite för bra, dvs
vi blandar ihop orsak och verkan, motiv och effekt.
S.W
Skicka en kommentar