2017-02-03

Kent Ekeroth åtalas. Om Sverigedemokraterna och brottsligheten

Den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Kent Ekeroth åtalas, misstänkt för ringa misshandel i samband med att han slagit till en man i ansiktet i en nattklubbskö vid Stureplan i Stockholm en sen natt i november 2016. Kent Ekeroth var inblandade i den så kallade Järnrörsskandalen sommaren 2010, då han mitt i natten filmade ett par SD-vänner när de beväpnade sig med metallrör och kastade ur sig sexistiska och rasistiska kommentarer. Därefter har han varit inblandad i en stor mängd olika krogbråk.

Kent Ekeroth kan naturligtvis vara oskyldig till det brott han misstänks för. I en rättsstat som Sverige är upp till domstolen att avgöra.

Men åtalet mot Kent Ekeroth riktar oundvikligen uppmärksamheten mot Sverigedemokraternas egen syn på brottslighet. Kent Ekeroth var under många år partiets rättspolitiske talesperson och han har fram tills nu varit partiets drivande kraft i riksdagens justitieutskott. Om Sverigedemokraterna skulle bilda regering hade det varit naturligt att Kent Ekeroth blivit justitieminister.

Inget annat parti än Sverigedemokraterna har heller profilerat sig så starkt i frågan om strängare och hårdare straff, särskilt mot våldsbrott. Vårt recept mot våldet är tydligt - hårdare straff, skrev Kent Ekeroth själv i en artikel i Sydsvenskan för en tid sedan. Ordkombinationerna "hårdare straff" eller "strängare straff" och "Kent Ekeroth" ger tusentals träffar på Google.

Författaren Gellert Tamas har i en artikel i Aftonbladet för ett par år sedan visat att Sverigedemokratiska riksdagsledamöter själva är minst lika brottsbenägna som de förkättrade invandrare som partiet annars ondgör sig över. "Medan endast 5 procent av sverigefödda, med svenskfödda föräldrar, varit misstänkta för brott, är motsvarande siffra för dömda SD-ledamöter dubbelt så hög", skriver Tamas - en lika hög överrepresentation som bland utlandsfödda. Gellert Tamas tillägger "Överrepresentationen bland SD:s riksdagsledamöter blir högre ju grövre brott det handlar om." Sverigedemokraternas ständiga rop på strängare straff och fler poliser framstår mot denna bakgrund snarast som ett rop på hjälp, en undermedveten vädjan om att få skydd mot sig själva.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick nyligen ta emot kritik - av bland annat Sverigedemokraterna - för att inte myndigheten vill genomföra ännu en undersökning om sambandet mellan invandrarbakgrund och brottslighet. Man kunde naturligtvis parafrasera idén och kräva en undersökning om sambandet mellan att vara sverigedemokratisk riksdagsledamot och att vara brottsbenägen. Hur ser egentligen orsakspilarna ut? Är det de brottsliga gärningarna som underlättar karriären inom Sverigedemokraterna? Eller är det karriären inom Sverigedemokraterna som leder till ökad benägenhet att begå brottsliga handlingar?

Frågorna ovan är naturligvis retoriska. Min avsikt är endast att visa på det olyckliga i att stigmatisera grupper som särskilt brottsbenägna. Skulle vi peka ut en enskild grupp som är särskilt brottsbenägen, i synnerhet när det gäller grova våldsbrott, är det gruppen män.

För övrigt tycker jag det är alldeles för mycket fokus på straff och repression i den kriminalpolitiska debatten. Jag påminner gärna om min bok "Och jag är fri. Lennart Geijer och hans tid" (Atlas 2014), om förre justitieministern Lennart Geijer. Han ville inte bara stänga utan helst också riva alla fängelser, eftersom de inte gjorde någon nytta utan bara genererade grövre brottslighet. Det ni, kära läsare, det är en kriminalpolitisk vision som det inte syns många spår av i dagens debatt.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Åtalet mot Ekeroth är en gåva till sverigedemokraterna. Äntligen kan de göra sig av med ett av sina största sänken, oavsett hur utslaget blir i tingsrätten. De borde skicka en blomma till den i krogkön som enligt förundersökningen sa "kul med järnrör" (brottsprovokation?) och därmed fick en berusad Ekeroth att slå till honom med öppen hand.
Jag har läst boken om Geijer med behållning, men inte längtar jag tillbaka till 70-talet då det mesta gick snett, även efter att extremvänstern klingat av genom delning i ett otal bokstavskombinationer mot slutet av decenniet.
Strängare straff är idag politiskt allmängods med undantag av vänsterpartiet och miljöpartiet. Ulfs implicita argument att inte redovisa brottsstatistiken på olika kategorier med hänvisning till sverigedemokraters brottsbenägenhet är konstigt. Sådan statistik förs såvitt jag vet i alla våra grannländer t ex. Såvitt jag förstår är syftet med brottsstatistik att förhindra brott, bl a med riktade förebyggande åtgärder.
För övrigt rekommenderar jag den idag publicerade norska statliga utredningen Integrasjon og tillit — Langsiktige konsekvenser av høy innvandring https://www.regjeringen.no/no/dokumenter/nou-2017-2/id2536701/
Motsvarande utredning i Sverige lär vi få vänta på. Ekbergs - som enbart berörde de samhällsekonomiska konsekvenserna - har ju några år på nacken och de de politiska pamfletter som publicerats av olika tankesmedjor är ju värdelösa, t ex "900 miljarder" från Arena.
Klas Bengtsson

Jim Hson sa...

Gellert Tamas gör ett pinsamt misstag. BRÅ-statistiken redovisar andelen som begått brott under en 5-årsperiod. GT jämför sedan den siffran med andelen SD-ledamöter som begått brott under en livstid.

Orion77 sa...

Väldigt olyckligt om Kent Ekeroth tvingas bort från SD -- han är ju en av partiets mest representativa politiker, en kraft som helt enkelt personifierar partiet.

Anonym sa...

Alldeles uppenbart tänker Ekeroth m fl att straffskärpningar inte skall verkställas och drabba dem själva. De lever i en retorisk sagovärld där de just nu upplever en rusartad framgång.

Vetenskap är det enda ultimata kritiska ögat vi har. Det var den gällande doktrinen när Ulf och jag kamperade ihop på statskunskapens doktorandutbildning på 80-talet. Där handlade den första terminen om vad kärnan i vetenskap / statskunskap var. Att utesluta att studera olika variabler av politisk hänsyn var aldrig en fråga under den kursen. Ny empiri antogs vara befriande och, eventuellt, men inte självklart beroende av kontext, kunna välta ett stort lass med bråte.

Vi vågar ställa frågan: "Vad är det?", inte, bara: "Vad tycker du om det?"

BRÅs studie från 2005 har jag vid flera debatter använt mot de som agerar för en nationalistisk agenda. Är jag rädd för att en ny studie skulle ge ett annat resultat? Nej, den ger ett bättre underlag för relevanta politiska åtgärder.

Hälsningar från Mårten

Anonym sa...

Med risk för att fastna i spamfiltret vill jag ändå rekommendera podavsnittet: "En röst från insidan" Handlar om en intagen som först sitter i fängelse i Danmark och sedan blir förflyttad till Sverige. Skillnaden är monumental. I Danmark behandlas fångarna som människor och får ta emot besök osv. I Sverige handlar det om förvaring och en Kafka-liknande tillvaro tar sin början.
Det utmanar en del av våra invanda föreställningar som att: "I Sverige sitter fångarna och spelar Playstation, får en klapp på axeln och sedan åka hem efter några månader" Nix, inte om man får tro den anonyme intagnes berättelse.

https://soundcloud.com/johannes-nilsson-955873286/en-rost-fran-insidan

Mvh. Daniel