I dag presenterade Kerstin Alnebratt och Jesper Bengtsson slutrapporten från Socialdemokraternas valanalysgrupp, valet 2014: Att vinna framtiden - en dubbel utmaning. Rapporten redovisar många intressanta resultat och analyser och rekommenderas till läsning. Särskilt värdefullt är att rapporten på intet sätt stryker partiet medhårs, utan i stället lyfter fram flera relevanta kritiska frågor.
Rapporten betonar i alla fall två positiva saker. För det första bröts den socialdemokratiska nedgångstrenden. Partiet fick ett valresultat i paritet med valet 2010 och kunde bilda regering tillsammans med Miljöpartiet. För det andra tycks partiets övergripande berättelse i valrörelsen ha fungerat: Sverige är ett bra land att leva i, men något i samhället är på väg att gå sönder.
På den negativa sidan nämns bland annat att partiets politik i alltför många avseenden uppfattades som otydlig av väljarna, och att partiet misslyckades med att länka skarpa politiska förslag till sin övergripande berättelse. Vilka konkreta åtgärder måste till för att minska den klyfta som enligt berättelsen bidrar till att slita isär Sverige?
Rapporten ger några handfasta råd för hur partiet bör agera för att vinna valet 2018. Men författarna konstaterar också att Socialdemokraternas negativa trend går minst 20 år tillbaka i tiden och de skräder inte orden: Det upprepade låga resultatet kan inte tolkas på annat sätt än att väljarna inte längre uppfattar att socialdemokratin har tillräckliga svar på de stora samhällsfrågorna (...) en växande oförmåga hos socialdemokratin att formulera en politik med sikte på de utmaningar - hot och möjligheter - dagens människor möter.
Partiets förändringsarbete måste utgå från en "djuplodande samhällsanalys och samhällskritik" och detta arbete måste "med nödvändighet vara skilt från det dagspolitiska arbetet i regeringskansli och parlament". I grunden handlar det om att "göra sig relevant i en ny tid". Det är inte så att de grundläggande värderingarna om frihet, jämlikhet och solidaritet skall omprövas, i stället är det socialdemokratin som åter måste göra sig relevant för dessa idéer.
Jag delar i huvudsak valanalysgruppens slutsatser. Särskilt uppskattar jag att gruppen lyfter perspektivet till hur Socialdemokraterna skall bryta den nedåtgående trenden och på sikt återta sin plats som Sverige dominerande politiska kraft. Partiet har hyfsade chanser att få väljarnas stöd att regera vidare efter 2018. Men att stabilisera sig på en nivå kring 40 procent av väljarstödet är en betydligt svårare uppgift, för att uttrycka det milt.
Socialdemokratin är ett barn av industrisamhället och motsättningen mellan arbete och kapital. Nu fasas industrisamhället. Motsättningen mellan arbete och kapital försvagas, eller förändrar åtminstone form. Men konflikten mellan vänster och höger handlar inte bara om arbete och kapital, den handlar också om synen på jämlikhet. Skillnaden i synen på jämlikhet är kanske det som främst konstituerar värdekonflikten mellan vänster och höger. Jämlikhetsvärdet är evigt, det försvinner inte med konflikten mellan arbete och kapital.
Däremot måste en framgångsrik jämlikhetspolitik för tiden bortom industrisamhället utgå från, eller åtminstone förhålla sig till, de nya skiljelinjer som växer fram i det som vi i dag kallar för kunskapssamhället eller informationssamhället. Det politiska kraft som först förmår identifiera dessa nya skiljelinjer skaffar sig ett försteg i kampen om regeringsmakten och därmed möjligheten att förverkliga sina värderingar.
Dessa nya skiljelinjer existerar naturligtvis inte i ett vacuum, utan har sin materiella grund i motsättningar mellan olika sociala grupper (kalla det gärna klasser om ni vill) i samhället. I digitaliseringens och den kommunikationsteknologiska revolutionens spår ser vi nya grupper av "kunskapsarbetare" - ofta i fria, kreativa yrken och med ett urbant fäste - växa fram. För socialdemokratin består utmaningen i att identifiera dessa nya sociala grupper, förstå deras intressen och förmå bygga en allians mellan dessa grupper och traditionella socialdemokratiska väljargrupper - på samma sätt som Socialdemokraterna tidigare framgångsrikt förmådde bygga en allians mellan arbetare och tjänstemän.
För att kunna göra detta behövs just en sådan "djuplodande samhällsanalys och samhällskritik" som analysgruppen efterfrågar. Jag lovar att göra mitt bästa för att analysgruppens önskemål i detta avseende inte skall falla på hälleberget, utan i stället få möjlighet att blomstra och bära frukt.
7 kommentarer:
Med Anna Johansson som minister och Annelie Hulthén på en toppost i partiet kan det bara gå utför för sossarna. Sossarna måste försöka hitta politiker som kan inge förtroende hos väljarna. Nu gör de precis tvärt om.
Jag tippar på under 40 % 2018 och om de lyckas klamra sig fast vid makten trots valnederlaget kommer de säkert att förlora ännu mer 2022.
Sossarna måste nog titta efter kandidater utanför den inre cirkeln om de skall ha någon chans att vända trenden.
Jag deltog i valrörelsen på lokal nivå efter att ha bott utomlands i många år.Åren innan var jag aktiv i alt partiarbetet. Det är rätt att kritik kan riktas mot partiet,och jag har en synpunkt när det gäller otydligheten. Detta gäller både lokalt och nationellt. Vi vill ha ett program som täcker ALLT. Så hur skall folk veta vad vi prioriterar, vad vi anser vara viktigast nu i vårt samhälle. Och sedan hålla oss till detta !Det är svårt för i valrörelsen får man många frågor om alla möjliga frågor som naturligtvis är viktiga för frågeställaren. Men jag tror att vi måste ha modet att nån gång säga; detta får vänta, vi kan inte lova en reform just nu. SD är ett enfrågeparti; mot invandring, detta har fått gensvar hos alltför många. Detta är inte vår fråga, vi tycker ju tvärtemot att invandring lönar sig, att det är nödvändigt om vi skall klara t.ex äldreomsorgen osv. Alliansen har vunnit val på det som traditionellt är våra frågor, hur tar vi dem tillbaka i vår moderna tappning. Jag följde Barack Obamas båda valrörelser nära genom CNN och har läst hans bok och andra böcker om detta.Där kan vi lära mycket när det handlar om mobilisering, och hur man använder internet. Inte Facebook e.l.utan direktkontakt med valarbetare på alla nivåer
Som en av de allt färre socialdemokrater som inte tror att mer av postmodernistisk identitetspolitik och normkritik är lösningen på socialdemokratins kris, blir jag inte glad. Visserligen räknar jag mig till de intellektuellas skara, men min bekantskapskrets är mest "vanligt folk", arbetare, lägre tjänstemän etc. Därför tror jag efter en hastig genomläsning av rapporten att nedgången fortsätter i tangentens riktning. ”… en växande oförmåga hos socialdemokratin att formulera en politik med sikte på de utmaningar – hot och möjligheter – dagens människor möter. ” skriver gruppen. Men insikten om varför saknas: ”När allt färre varken sätter sin tillit till högerns marknadsvurm eller tror på vänsterns förmåga att använda välfärdsstaten som lösning öppnar sig avgrunden mot totalitära högerpopulistiska idéer.” Med andra ord anser gruppen att alla LO-medlemmar som röstat på SD gått över eller ev ramlat ner i avgrunden. Och med sådan retorik tror man sig vinna tillbaka dessa avgrundsmänniskor? Analysgruppen konstaterar - korrekt, tycker jag - att inget av sätten att hantera SD fungerade särskilt bra. Socialdemokratiska partiet negligerade SD tillsammans med de flesta borgerliga. De militanta "antirasisterna" saboterade. Båda förhållningssätten var uppenbarligen kontraproduktiva. Och om jag utgår från det statistiskt bräckliga underlaget i min bekantskapskrets är huvudorsaken att migrationspolitiken varken hade leller har ett folkligt stöd. (Alla opinionsmätningar jag sett visar detta.) Nu är detta naturligtvis inte den enda orsaken till s kräftgång. T ex är många LO-medlemmar och -förbund är negativa till "samarbetspartiet", det tillväxtfientliga mp. Analysen utmynnar i tre rekar:
1 "Partiet måste redan nu formulera en strategi för att debatten ska gå mer i samma riktning som partiets prioriteringar i valet 2018" En from förhoppning alternativt en plattityd.
2 "Socialdemokratin behöver formulera den övergripande berättelsen på ett sätt som gör det möjligt att applicera rörelsens grundläggande värden på flera politiska frågor." I sann postmodernistisk anda ska berättelser övertyga väljare. Men de flest väljare jag känner förstår inte finessen med postmoderna berättelser, de ser verkligheten runt omkring sig, jag det har inte ens hört talas om postmodernismen.
3 "Och, socialdemokratin måste formulera en egen berättelse om varför migration och mångfald är bra för ett samhälle." Åter ett problem med verkligheten. Migration och mångfald är inte a priori bra för ett samhälle. Det beror på. Som cambrideprofessorn och specialisten på utvecklingsländernas ekonomi Paul Collier visat bl a i sin bok Exodus finns det en tipping point (naturligtvis inte exakt) där fördelarna vänds till sin motsats. Naturligt nog beror det på struktur och volymer. Detta märker de som bor i utsatta områden i det alltmer segregerade Sverige oavsett postmoderna berättelser för de redan frälsta. Jag tror till skillnad från Bjereld att om socialdemokraterna inte har bättre strategier för att lösa framtidens problem än vad som presenteras i denna rapport inleds en lång ökenvandring efter valet 2018. Tyvärr.
Klas Bengtsson
Jag har inte läst rapporten (och kommer säkert inte att göra det heller). Men av det som skrivs här får jag en känsla av den är ytlig, och undviker de riktigt svåra frågorna, t.ex. invandringspolitiken. Folk lär väl helt enkelt märka att välfärden blivit sämre, dvs den fråga som varit s skötebarn. Verkligheten går liksom inte att trolla bort. Att hänvisa till någon diffus socialdemokratisk berättelse som ingen vet vad den går ut på, går helt enkelt inte hem. År ut och år in, och inget verkar bli bättre, bara sämre. Då vänder sig folk olyckligtvis till SD. Inte bra, men så är verkligheten.
Jag har för mig att S hade någon förnyelsekommision ledd av Anna Johansson efter första förlustvalet. Huvudreceptet att komma tillbaka skulle vara skattehöjningar. Det som S redan är mest känt för skulle alltså vara receptet! Med sådana recept blir det ingen förnyelse.
Kjell Eriksson
@ Anonym 2:37 fm
"SD är ett enfrågeparti; mot invandring, detta har fått gensvar hos alltför många. Detta är inte vår fråga, vi tycker ju tvärtemot att invandring lönar sig, att det är nödvändigt om vi skall klara t.ex äldreomsorgen osv." Det är just denna ytliga analys som gör att SD växer. Visst är invandringen SDs paradfråga och visst är deras politik dåligt utvecklad på många andra områden. De har inte ens en integrationspolitik med motivet att de inte skapat problemen. Men frågan gäller inte för eller emot invandring. Ytterst få är emot invandring, ännu färre emot att ge asyl. Att "vi tycker att invandring lönar sig" hjälper inte när det är felaktigt. Det beror helt på hur stor invandringen är och vilken typ av invandring vi får. Som Sveriges främste expert på detta redovisat kostade invandringen för redan för några år sen 2% av BNP eller ca 80 miljarder om året. Om man inkluderar asylhanteringskostnaderna kom Joakim Ruist fram till samma slutsats i år. Och båda står långt från SD. Nu när EU föreslår vad de tycker är en rättvis fördelning av 120 000 flyktingar får Sverige ta emot lika många per capita som Tyskland. Men förra året tog vi emot mer än tre gånger så många som Tyskland. Av alla långtidsarbetslösa är 50% utrikes födda samtidigt som de representerar 16% av befolkningen. De får över 50% av försörjningsstödet. Det är denna usla integration som är problemet och som kommer att förvärras nu när de flesta nyanlända har en mycket låg utbildning. Vi klarar inte ens av att verifiera utbildningen i tid för den lilla minoritet . ca 10% - som har "riktig" högskoleutbildning. En syrisk läkare tröttnade på att vänta och åkte efter ett år till Tyskland. Det är dessa sakförhållande som gör att jag och många med mig sm aldrig kommer att rösta på SD är kritiska till den extrema migrationspolitik som dikterats av mp. De ännu kvarvarande socialdemokraterna borde tänka på vad Mig-GD Danielsson sa i veckan: den svenska arbetsmarknaden är inte anpassad för denna situation. Det säger också den nyliberala högern och pläderar för sänkta löner och otryggare anställningar, vilket också Danielsson gjorde implicit. Vad jag är trött på denna postmodernism inom socialdemokratin som bokstavligen tror att tron kan försätta berg och därför inte behöver ta reda på om berget är av granit eller lösan sand!
Klas B
Egendomligt att det inte verkar finnas några internationella, eller åtminstone europeiska, utblickar. För det är ju samma historia med socialdemokratiska partier överallt i EU - ingen märker någon skillnad mellan socialdemokratiska regeringar och borgerliga. Socialdemokratiska regeringar har presiderat vid makten över hög arbetslöshet och ökade klassklyftor. Varför ska man då bry sig?
Därför är fenomenet Corbyn så intressant. För första gången på mer än en generation hör man en sosse som låter som en sosse, och som dessutom verkar rakryggad - dvs det han säger är inte en omvändelse under galgen utan något han alltid har sagt. Och väljarna strömmar tillbaka från enfrågepartierna!
Sen kommer det förstås att behövas mer än språksamma politiker. SAP blev stort på vanligt folks engagemang. Med ett sådant, och med en organisering som uttrycker engagemanget, kan borgerliga media racka ner hur mycket dom vill, relevanta väljare blir immuna mot sånt.
På 90-talet började man skära ner på välfärden p.g.a. bank-krisen. Kort därefter började skolresultaten att försämras... Var det bara en tillfällighet?
Sen kom Afghanistan- och Irak-kriget som destabiliserade Mellanöstern. Antimuslimsk propaganda på TV. Människor tvingas fly från Irak (och nu Syrien), många försöker desperat ta sig till fredliga Europa. Nedskärningar, ekonomisk instabilitet, flyktingströmmar är allt saker som gynnar högerpopulistiska partier (som dessutom får ekonomisk uppbackning av Putin och andra som har intresse av att destabilisera Europa).
Samtidigt som ekonomin i Sverige går bättre har folk, efter 10 år, tröttnat på Göran P:s högergir och röstar på det enda alternativet: det "nya arbetarpartiet" moderaterna, som nu plötsligt ser en ypperlig möjlighet att sänka skatterna och därmed permanenta de nedskärningar Persson gjort under krisen (samt förbereda för Natomedlemskap, etc).
Det är egentligen inte så konstigt det går dåligt för S, frågan är hur man ska vända trenden.
Skicka en kommentar