2014-11-15

Ökad öppenhet om ubåtsbevis stärker Sveriges position

I fredags meddelade ÖB Sverker Göranson att försvarsmaktens analysarbete visat att det inte råder något tvivel om att en mindre ubåt har kränkt svenskt territorium. Den viktigaste observationen är gjord av Försvarsmaktens sensorer och till det kommer bottenspår, ett fotografi taget av en privatperson samt en privatperson som påstår sig från en höjd ha iakttagit en undervattensfarkost. Försvarsmaktens analys har fått stöd av samtliga partiledare.

Självklart kan en lekman inte ta ställning till, och värdera, de bevis som framläggs. Det viktigaste beviset - observationerna gjorda av sensorer - har heller inte offentliggjorts. Vi är utlämnade åt den militära expertisen och dess bedömningar och bevisföringen blir därför i mycket en fråga om Försvarsmaktens trovärdighet. Enskilda politiker har i praktiken inga möjligheter att ifrågasätta bevisen - det vore detsamma som att uttala bristande förtroende för Försvarsmakten och dess ledning.

Ur trovärdighetssynpunkt är det ett bekymmer att det är samma myndighet som genomför en hemlig underrättelseoperation som i efterhand får utvärdera resultaten, samt att de viktigaste bevisen hålls hemliga. Det beror inte på att försvarsledningen ljuger eller talar mot bättre vetande, utan snarare på att dess tolkningar med nödvändighet är inbäddad i myndighetens institutionella förutsättningar.

Ur ett internationellt perspektiv skulle den svenska positionen därför stärkas om en oberoende panel fick ta del av hela bevisläget. När jag igår kväll lite försiktigt lyfte frågan på Twitter utbröt trollens julafton. Mängder av kommentarer ifrågasatte hur det överhuvudtaget var logiskt och/eller moraliskt möjligt för någon att inte blint lita på Försvarsmakten och dess högsta ledning. Någon enstaka sansad kommentar syntes i flödet, men i huvudsak var det raljans, hat och röster som i auktoritär och mästrande ton lade ut texten.

Jag minns 1980-talets infekterade debatter i ubåtsfrågan och vill inte dit igen. Största möjliga öppenhet ligger i Sveriges eget säkerhetspolitiska intresse och bidrar dessutom till en mer sansad och saklig debatt. Jag hyser därför stor sympati förre ambassadören och huvudsekreteraren i 2001 års ubåtsutredning Mathias Mossberg, som i Ekot idag argumenterade för större öppenhet från Försvarsmaktens sida.

En del kanske invänder att en extern granskning av materialet skulle innebära att Sverige avslöjade försvarshemligheter som riskerar att skada landets säkerhet. Det tror jag inte alls. Jag har fullt förtroende för att Försvarsmakten i vår öppna, transparenta tid skulle kunna lösa den uppgiften på ett kreativt och professionellt sätt.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Om jag förstod ÖB rätt på presskonferensen var det främst summan av tre st iakttagelser som utgjorde ett bevis, dvs ingen enskild iaktagelse.

Att det däremot kan vara svårt att nationsbestämma ubåten kan var riktigt. Även om man fysiskt ser utbåten kan det vara svårt att bestämt säga "den tillhör Ryssland".

Jag lyssnade på ÖB under presskonferensen och även studio ett i P1 tillsammans med statsministern och försvarsvarsministen. Mer irriterande (förmodligen mest beroende på mina låga trösklar) fann jag att ÖB så ofta sa "precis som statsministern säger", "precis som försvarsministern säger". Jag är intresserad av ÖBs uppfattning, inte att bli övertygad om att han är på "speaking terms" med Regeringen.
Kjell Eriksson

stigw sa...

Det borde ju gagna försvarets trovärdighet om även utomstående kunde få granska bevisen. Många befarar ju att det återigen är budgetubåtar som är i farten.

Anonym sa...

Stigw... definiera "många" .... 3? 10? 20 pers?
Vore idiotiskt att offentliggöra försvarsmaktens förmågor för främmande makter. Varför ska vi avslöja våra system och deras exakthet?

Anders Svensson sa...

Hej,

Jag har någon liten kunnskap om historiken och även en del kännedom om personal och myndigheter. ÖB uttryckte särskillt att samverkan skett med flera myndigheter. Då gissar jag att personer som historiskt deltagit medverkat i bevisgranskningen. Personer som tidigare kunnat hitta naturliga förklaringar på en del av de passiva sensorkontakterna som då förevar.

I detta anser jag nu att det är den politiska ledningen med sina statssekreterare och militära experter som idag är ansvariga för kvalitetsgranskningen. De är folkets valda och representerar dem i detta avseende. Om Försvarsekretess behöver skyddas så är det på Försvarsdepartementet man avgör detta.

En automatisk ifrågasättning av myndigheter och politisk ledning är lika mycket "trollande" som det du anklagar privatpersoner på twitter för. Även om du inte framför hatbudskap, vilket även jag föraktar.

Tiden får utvisa om det anses att man behöver gå vidare med bevisen. Som det är nu anser jag att du spelar Putin i händerna genom att vara den ända förutom FSB som ifrågasätter en Svensk politisk sanning.

Vänligen

Anders @svempis

Anonym sa...

Det måste väl vara sanningen som är det viktiga, inte vad som gynnar eller missgynnar Putin för tillfället.

Om det finns tydliga bevis för en miniubåt så borde det ligga i Sveriges intresse att undanröja allt tvivel (och alla kritiska bedömare lär ju komma ihåg försvarets tidigare "säkra ubåtar"). Om det mot förmodan var felaktiga uppgifter så är det väl i allmänhetens intresse att veta det med. Själv skulle jag bli förvånad om det inte var en ubåt, jag är mer bekymrad över medierapporteringen och försvarshögskolans experters agerande som jag uppfattar som märkligt.

Jag har viss förståelse för att det kan vara svårt för försvaret att lämna ut uppgifter utan att samtidigt avslöja vilken förmåga och sensorsystem man har vilket förstås inte vore bra. Det är en otillfredsställande situation i alla fall.