Socialdemokraterna tycks - äntligen - ha börjat släppa greppet om den strategi som jag menar (med ett uttryck lånat från Vänstra Stranden) inneburit att man tillsammans med Moderaterna framstår som revisorer som tävlar i bokföring. Strategin har visserligen varit framgångsrik för den rödgröna sidan av svensk politik. Socialdemokraterna har markerat ut Moderaterna och stödet för Alliansen har rasat samtidigt som främst Miljöpartiet och Feministiskt initiativ har kunnat växa. Men Socialdemokraterna själva har inte fått ta del av de rödgröna framgångarna.
I Dagens Nyheter i dag berättar Socialdemokraternas valgeneral Jan Larsson att partiet nu väljer att att presentera sin framtidsplattform fyra veckor innan det var planerat. Det är ett klokt beslut. Moderaterna har genom sitt ras i opinionen och sitt katastrofala EU-val börjat framstå som irrelevanta, samtidigt som det blåser förändringsvindar i svensk politik. Socialdemokraterna kan då inte ensidigt fokusera på Moderaterna samtidigt som man låter bli att tala om sina egna framtidsfrågor.
I sitt tal ikväll var alla revisorfasoner som bortblåsta. I ett ideologiskt laddat tal inramade Stefan Löfven de viktiga sakfrågorna som jobb, skola och omsorg med grundvärden som jämlikhet, antirasism, feminism och inte minst framtidstro. Alliansen nämndes knappt, i stället lyfte Löfven fram den socialdemokratiska framtidsvisionen. Oneliners som "Sverige skall vara en feministisk förebild för hela världen" var flitigt förekommande och möttes inte oväntat av publikens jubel.
Det är uppenbart att Socialdemokraternas nya strategi bidrar till en mer ideologiskt laddad valrörelse. Det gläder mig.
4 kommentarer:
Jag ger inte så mycket för det vägval Löfven stolt sa att socialdemokraterna står. Och jag tycker att historien klart visar den radikala 68-vågsrörelsens effekter blev något annat än vad man hoppats...
Den stora socialiseringen av Sverige ägde rum först på 70-talet och framåt. 1950 var Sverige ett ut av världens rikaste länder och vi hade en total skattebörda på 19%, som var lägre både USA och genomsnittet i Europa. Men detta kom att ändras drastiskt när sossarnas 68-rörelse satte sin prägel på landet. Ifrån 1960-1980 fördubblades den offentliga konsumtionen ifrån 31% till 60%, detta finansierades med höga skatter. Det fanns säkert en fin tanke med det, men resultatet blev att Sverige tappade på OECD:s lista över rika länder ifrån fjärde plats 1970 till fjortonde plats 2000.
Sossen Bosse Ringholm dåvarande finansminister 2002 beskrev utvecklingen sedan 1970 med följande citat:
"Om Sverige hade haft samma tillväxtökning som OECD genomsnittet sedan 1970, hade våra gemensamma resurser varit så mycket större som motsvarande 20 000 kr mer per hushåll och månad."
Ifrån 1975 till 2000 hade Sverige en tillväxt på 43%. Medan motsvarande siffror för USA var 72% och för västeuropa 64%.
Så blev det verkligen så solidariskt som man tänkt sig? Det är förmodligen mycket därför som sossarna förlorat två raka val... Och dessförinnan 00-06 gjort klara skattelättnader med minskat skattetryck på 3.2% ifrån 51,5% till 47,5% . När de tom själva förstått att deras skattehöjarpolitik nått vägs ände. Men öppet brukar S inte vilja erkänna att något blivit fel...
Eller som en av världshistoriens mest framstående ekonomer skrev, nämligen John Maynard Keynes:
”…taxation may be so high as to defeat its object, and that, given sufficient time to gather the fruits, a reduction of taxation will run better chance than an increase of balancing the budget.”
Värt att nämna är också att J M Keynes var socialliberal och ingen klassisk liberal som gärna ser låga skatter och så liten offentlig sektor som möjligt.
Det är förmodligen pga detta med kontraproduktivt höga skatter och dessutom i kombination med väldigt generösa bidrags/försäkrings-system vi haft lägre tillväxt än OECD-genomsnittet sedan 1970. Som gett mindre resurser till välfärd och infrastukturinvesteringar och liknande. Läs gärna hela artikeln på -http://www.libertarianism.org/publications/essays/how-laissez-faire-made-sweden-rich
I sitt tal i Almedalen kallade Stefan Löfven SD för ett rasistiskt parti med nazistiska rötter. Du har tidigare sagt att du anser SD vara ett främlingsfientligt men inte rasistiskt parti. Är det uppfattningen om partiet eller ordets betydelse som skiljer er åt?
Anonym 11:59. Ja, det är en bra fråga. Men eftersom jag inte vet hur Stefan Löfven definierar rasism har jag tyvärr inget bra svar på den.
Det var ett mycket bra tal. Troligen kommer opinionssiffrorna för Socialdemokraterna stiga framöver.
Skicka en kommentar