2013-05-15

Uppdrag granskning och frågan om jäv i bevakningen

Kvällen Uppdrag granskning i SVT har föregåtts av en öppen konflikt mellan Aftonbladet-journalisten Martin Aagård och redaktionen för Uppdrag granskning. Martin Aagård anklagar Uppdrag granskning för att låta journalisten Magnus Wennerholm granska ett fall där Wennerholm själv arbetat tillsammans med en av dem  han förväntas granska, nämligen journalisten Per Brinkemo.

Uppdrag granskning förnekar inte Martin Aagårds påstående i sak. Magnus Wennerholm och Per Brinkemo har arbetat tillsammans - de har gjort två TV-program om militant islamism i Sverige, för just Uppdrag granskning. Programmets ansvarige utgivare Nils Hanson säger att medievärlden är "en liten branch där alla känner alla". Hanson betonar också att han själv har "jobbat som journalist i 40 år och känner väldigt många journalister. Att det skulle innebära att jag inte kan granska dem vore orimligt."

Jag har en invändning mot Nils Hansons resonemang. Visst är medievärlden en liten branch där "alla känner alla". Men så är det också inom akademin. Skillnaden är emellertid att inom akademin är det en hedersregel att inte åta sig sakkunniguppdrag eller granskningar av projektansökningar rörande individer man haft forskningssamarbete eller motsvarande med. Att känna varandra är en sak. Att ha samarbetat tillsammans är något annat.

Det är möjligt att Magnus Wennerholm gör ett alldeles utmärkt inslag i Uppdrag granskning i kväll. Kommer det att vara opartiskt? Ja, säg det. Vi lever i en tid där opartisk journalistik är betydligt mer konkurrensutsatt än tidigare. Öppenhet och transparens blir allt viktigare, opartiskhet tonas ned. Enligt Martin Aagård (som också är part i det aktuella inslaget i Uppdrag granskning) var Martin Wennerholm i intervjusituationen inte öppen med sitt tidigare samarbete med Per Brinkemo.

Läs gärna Mattias Hagbergs text om Uppdrag gransknings och Janne Josefssons svårigheter att utmejsla sin roll i ett nytt journalistiskt landskap.

7 kommentarer:

deeped sa...

Det är en intressant diskussion. Det som slår mig är att det du beskriver i den akademiska verkligheten innebär att man kan tänka sig att åta sig ett uppdrag att granska en person man känner (kompis, bekant...) men inte någon man samarbetat med. I en ytlig betraktelse känns det som om man skulle vara mer jävig om man har en privat relation med en person än en professionell. Å andra sidan - större möjlighet att man kan vara kritisk gentemot professionella relationer i någon sorts konkurrenslogik.

Anonym sa...

Hur många akademiska artiklar har inte fått medförfattare genom vänskap och beräkning om framtida motprestationer, Ulf?
Var inte naiv.

Den journalistiska världen är full av personliga korsreferenser och Martin Aagard är nog en av de minst strukturerade skribenter på Aftonbladet Opinion och väl värd en granskning.

Ulf Bjereld sa...

Deeped: Det beror ju förstås på vad man mear med att man "känner" någon. Alla känner ju i någon mening alla. Forskningssamarbete är inte OK, det är inte heller vänskapsrelationer eller dylikt. Men gränsdragning naturligtvis svår.

Anonym 9:03: Visst sker det ibland strategiska överväganden etc i samband med medförfattarskap i den akademiska världen. Men jag disputerade 1989 och har en ganska god bild av landskapet. Och jag kan lugnt säga att den typen av överväganden utgör få enstaka undantag, och är inte på något sätt regel.

Anonym sa...

Ulf!
Jag disputerade 1987 och har en mycket god bild av hur många erbjudanden om medförfattsrskap som bjuds efter att man avhandlat.
Så att framhålla den akademiska världen som ett exempel på frånvaro av jäv och vänskapsinflytande ter sig,med förlov sagt, naivt eller osant.

Samme anonym som ovan

Ulf Bjereld sa...

Anonym 6:01 Jag har inte sagt att det inte finns någon jäv eller vänskapsinflytande i akademin. Jag har sagt att det är mer undntag än regel. Vi har tydligen olika erfarenheter. Kanske är det olika i olika ämnesdiscipliner.

Anonym sa...

Att Martin Aagard är en lögnare på vänsterkanten torde stå klart innan UG och efter hans debatt med norsk intelligentsia.
Aagård är en skam för svensk press.

Anonym sa...

Det är verkligen dags att journalistiken blir synad ordentligt. Här gör UG en stor insats och visar prov på mod och integritet. Verkar som om det även är dags att syna akademin och dess informella strukturer, intriger och allianser. Är övertygad om att det finns massor av avslöjanden att vänta.