Nej, politik är ingen "affärsplan"

I dag skriver jag i Dagens Arena om det olyckliga i att Socialdemokraterna beskriver sina politiska målsättningar för Sverige som en "affärsplan". Ordvalet är olyckligt, eftersom det symboliserar ett marknadifiering av politiken. Men politiken är ingen marknad. Medborgarna är inga kunder. Politiska förslag är inga varor som skall köpas och säljas. Politik handlar i stället om värderingar och om intressekonflikter.
Glömmer socialdemokratin bort den skillnaden så förlorar partiet sitt existensberättigande.

Ett utdrag ur min text kan läsas nedan. Hela texten kan läsas här

 *

På längre sikt bidrar ordvalet till att förändra synen på politiken och förskjuta det politiska landskapet åt höger. Ideologierna blir överflödiga om politiken ses som en form av management, en förvaltning där skattebetalarna röstar på den som är mest effektiv att hålla samhällsmaskineriet igång. En sådan syn på samhället och på politiken är naturligtvis inte opolitisk, utan starkt ideologisk.

*

I Löfvens artikel i DN sägs också att ”Sverige behöver en regering som står upp för arbetande människors hopp, värderingar och intressen”. Visst. Men hur blir det med hoppet för alla de människor som drabbats av arbetslöshet i Reinfeldts Sverige? Hur blir det med hoppet för de långtidssjuka, för de studerande och för pensionärerna? I min värld behöver Sverige en regering som står upp även för alla dessa människors hopp, värderingar och intressen.

*

 

Jag kan förstå att det finns en strävan hos de socialdemokratiska partistrategerna att hitta ett språkbruk som attraherar mittenväljarna och på så sätt kunna besegra Alliansen i valet 2014. Tappar partiet några väljare vänsterut gör det inte så mycket, eftersom Vänsterpartiet aldrig kommer att stödja en borgerlig regering. Men ord är viktiga, ord leder och formar tanken, vår bild av samhället och av oss själva. Säger vi att har en affärsplan i stället för att vi har en politisk strategi så börjar vi snart betrakta oss som säljare och köpare på en marknad i stället för som medborgare i en politisk demokrati. Vem tjänar på en sådan utveckling? Ja, näppeligen alla de som slåss för ett samhälle impregnerat av frihet, jämlikhet och solidaritet.