Socialdemokratins kris är förstås varken Håkan Juholts eller mediernas fel. Under åren 1932-1988 fick Socialdemokraterna över 40 procent av rösterna i varje enskilt riksdagsval. Men i de senaste sex riksdagsvalen, 1991-2010, har Socialdemokraterna endast vid ett enda tillfälle (1994) fått över 40 procent av rösterna.
Socialdemokratins nedgång är inte heller ett svenskt fenomen. Socialdemokraterna har sedan 1970-talet kontinuerligt tappat väljarstöd i större delen av Europa. I norra Europa har Socialdemokraterna tappat 20 procent av sina väljare.
Håkan Juholts misslyckande består i att han inte förmått bryta denna trend och heller inte göra trovärdigt att han skulle kunna bryta den under överskådlig framtid. Misslyckandet är extra sorgligt eftersom jag tror att Håkan Juholt bar på en viktig insikt om partiets behov av förnyelse och en strävan att modernisera politiken och öppna upp partiorganisationen. Juholt präglades av en intellektuell nyfikenhet av ett slag som under alltför många år varit en bristvara inom Socialdemokraterna. Man hans felsteg gjorde det omöjligt för honom att på allvar påbörja förnyelseprocessen.
Socialdemokratins kris har sin grund i att partiet inte på allvar lyckats formulera en samhällsanalys som har bäring för det individualiserade kunskaps- och informationssamhälle som växer fram i industrisamhällets spår. Problemet består inte i att partiet inte har svaren på vår tids viktiga frågor. Problemet består i att partiet inte har lyckats formulera dessa frågor. Sittande programkommission och organisationsutredning har ett mycket tungt ansvar att bära just nu.
Håkan Juholt var gräsrötternas man. Nu har partieliten i partistyrelse och verkställande utskott att tillfälligt ta över rodret och initiera en process för val av ny partiledare. Förmodligen utser partistyrelsen redan på fredag en tillförordnad ordförande som leder partiet antingen fram till en extrakongress i slutet av våren 2012 eller till den ordinarie kongressen i början av 2013.
I vilket fall är det viktigt att en sådan process präglas av betydligt större öppenhet än vad som var fallet när Håkan Juholt utsågs. Många är de socialdemokrater som med avund betraktat Centerpartiets, Miljöpartiets och Vänsterpartiets öppna processer i partiledarfrågan. Men jag har redan anat röster inifrån partiet som antyder att öppenhet visserligen är jättebra, men eftersom partiet just nu är så splittrat och trasigt så måste vi denna gången göra ungefär som vanligt. En sådan inställning tror jag är förödande för såväl partiets trovärdighet utåt som för processen som sådan. Jag kommer noga att följa denna fråga och regelbundet återkomma till den.
I dag har jag i bl a P4 Extra diskuterat Håkan Juholt och socialdemokratins kris.
20 kommentarer:
Juholt ville ej in i euron, det bev hans fall.
Han har helt uppenbarligen inte gjort större felsteg än någon annan partiledare i dagens svenska politik Jag tycker det är tråkgit att det är svensk media som har valt en partiledare och avsatt en annan.
Det mest störande är att VU så sent som i Fredags uttalade sitt stöd för Juholt men att han sedan avgick idag.
Ett gigantiskt hyckleri eller ett ljugande.
VU måste ta sitt ansvar och avgå.
Mycket bra skrivet! Undrar dock över om detta kanske också är en generationskris. De yngre inkluderas inte.
Socialdemokratins långsiktiga nedgång har förstås inte så mycket med Juholt att göra. Däremot kan väl ingen säga annat än att den djupa kris som funnits ett drygt halvår, och som bl a yttrat sig i att personer som ämnar rösta på socialdemokraterna haft en exceptionellt lågt förtroende för sin egen partiledare, hänger mycket nära ihop med Juholts alla misstag.
Det grundlägande problemet för det senare är primärt Håkan Juholts mycket låga kompetens, vilket ju varit känd sedan han blev vald. En viktig lärdom är att det inte räcker med att entusiasmera och vara retoriskt skicklig (vilket ju Juholt utan tvekan är).
Att socialdemokratiska partiet, inkl dess struktur och organisation, behöver moderniseras finns ju många i partiet som inser, och uttryckt betydligt tydligare än Juholt. Bodström ägnade t ex flera sidor åt detta i sin senaste bok.
Tyvärr finns ju inte så många självklara kandidater med hög kompetens att tillgå, men oavsett tror jag absolut att en öppen process liknande centerns och vänsterpartiets är helt nödvändig.
Tyvärr är partiet djupt splittrat till råga på allt elände, men kan personer med olika prioriteringar och idéer om Socialdemokraternas framtid öppet mötas och behandla varandra med respekt och förståelse, samtidigt som man är skarp i sin argumentation, så tror jag att detta positivt kan smitta andra i partiet. Det är trots allt ganska lång tid till valet 2014.
En öppen valprocess är inte lösningen på partiets problem. Den finns i det du (Ulf) skriver: Sittande programkommission och organisationsutredning har ett mycket tungt ansvar att bära just nu.
De måste bestämma sig för hur dagens (inte 1800- eller 1900-talets) verklighet ser ut och hur partiets grundidéer ska tillämpas för att lösa de problem som finns i Sverige. SEDAN kan det vara dags att välja en person som partiet tror är bäst på att genomföra politiken. Efter Sahlins avsättning (vilket det ju i praktiken faktiskt handlade om) gjorde man tvärtom. Det hade inte fungerat även om Håkan Juholt inte haft problem med sanningshalten i det han lät passera sina läppar.
Ulf
Din analys av nuläget inom socialdemokratin var suverän!
E
Ser det inte alls som att Juholt var någon som ville förändra socialdemokraterna. En rejäl förändring av partiprogrammet är enda vägen för sossarna att någonsin bli en så stor faktor i Sverige igen. /Frida
Vem som än blir vald som ny partiledare för Socialdemokraterna , så måste stödet från de egna leden vara starkt. Det duger inte att som i Juholts fall, att flera tunga namn inom partiet lierar sig med media i ett drev, som har skadat Socialdemokraterna i lika hög grad som Juholt.
"Socialdemokratins kris är förstås varken Håkan Juholts eller mediernas fel."
Varför är det så svårt att säga det: en stor del av krisen är mediernas fel. Högermedierna, ni vet de som bara anställer högerledarskribenter och ägs av högerinriktat kapital. De som kontrollerar nästan alla rikstäckande tidningar i Sverige. Svensk rikspress är nästan lika politiskt likriktad som på Kuba. Det är klart som fan att det har mycket stor påverkan. Vem tror att ägarna annars skulle lägga hundratals miljoner år efter år på att producera propagandan? Vem tror att de mycket intelligent ledarskribenterna skulle fortsätta med sitt värv om de inte trodde att de hade reell påverkan på politiken?
Ulf, hur tror du chanserna för Lena Sommestad ser ut? Hon nämns inte alls, trots att hon flyttat fram sina positioner och blivit ordförande för S-kvinnorna sen senaste kongressen.
Rödgröna ledde överlägsen på våren 2010. Moderaterna gjorde fel på löpande band, men detta utnyttjades inte av den ledningen som nu ska göra upp om poster.
Juholt hade ingen del i valkampanjen 2010, men Karin Jämtin förlorade valet stort i Stockholm. Hon som andra av Juholts nyförvärv bör rensas från ledningen.
1. Juholt avgick mindre än en månad efter Bjerelds spådom att han (Juholt) leder SAP i valet 2014.
2. Det bästa sättet att välja partiledare vore väl primärval bland partiets medlemmar. Ett sådant system tillämpas på sitt sätt i USA, och är lagstadgat i Israel. I Israel har en medlem en röst i interna partival både för att utse partiledaren och för att utse partiernas kandidater till Knesset. Jämför israeliska Labor's val av Yechimovitch till partiledare efter att partiet splittrats i två förra hösten.
3. Vad hindrar Reinfeld att utnyttja den uppkomna situationen genom att utlysa ett snap nyval? Det skulle varje statsminister med självakting i UK göra.
För knappt ett år sedan valdes Häkan Juholt enhälligt till partiordförande och höll ett utomordentligt installationstal. Det var då första gången på 25 år som vi hörde en ledande företrädare för (s)-partiet tala med tydligt socialdemokratiskt tonfall.
Nu har en samling okunnigt aningslösa i VU två dagar å rad uttalat sitt bestämda förtroende för Håkan Juholt samtidigt som samma VU i hemlighet och utan medkänsla skickar hem Juholt med besked att han nästa dag måste meddela att han omedelbart avgår.
Ett Verkställande Utskott vars medlemmar uppenbarligen saknar varje form av socialdemokratisk instinkt.
Slutsatsen om (s)-partiet är given: GOODBYE!
I Sverige finns finns för närvarande tre ideologier på vänstersidan.
1. (s) högerfalang
2. (s) vänsterfalang tillsammans med (v) högerfalang
3. (v) vänsterfalang
Med bara två partier är det svårt att hålla ihop aktörerna. Jag förutspår att innan valet 2014 kommer de båda partierna att splittras och ombildas till tre.
Den borgerliga pressens borgerliga journalister kommer att kasta sig över Håkan Juholts efterträdare på samma sätt. Primefraktionen inom (s) likaså. Om inte ...
Om inte Håkan Juholts efterträdare levererar vad högern vill ha: Garantier för fortsatt subventionerad städhjälp, garanterad värdeökning på bostadsrätten, deltagande i europakten, deltagande i nästa bombkrig mot Syrien och/eller Iran osv.
Den tiden är förbi när ombuden på (s)-kongressen valde partiets ordförande, nu är det bimboar av båda könen som armbågat sig fram till skrikutrymme i spalter och soffor som bestämmer.
Och när så få av partiets politiker och skribenter ville sätta den egna karriären på spel genom ett lika kraftfullt stöd för Håkan Juholt då blev det kört.
För att nyval i Sverige innebär att den nya regeringen får sitta kvar tills nästa ordinarie val, det vill säga 2018.
2014 menar jag så klart. Inte 2018
Jag instämmer i din analys till fullo. Ett parti med tolkningsföreträde i en svunnen tid irrar runt och letar efter...något. Personligen la jag ner SAP redan i början på 1980-talet. pga kärnkraften. Jag är väl en rätt typisk produkt av folkhemmet, arbetarbarn som fick chansen att plugga och hade ork att ta den. Men det innebar också att vi blev mer kritiska och reflekterande (någon effekt ska väl en akademisk examen ha) och våra barn i ännu högre grad. För vår grupp blev det så uppenbar redan på 1980-talet att retoriken och praktiken i SAP inte hängde ihop, vilket blev ännu tydligare under Pastor Persson. Jag röstar hellere på Fp, som inte hycklar. Eller Mp, som nu växer på sig i rekordfart. Problemet för SAP är att det inte finns någon Sabuni, Wetterstrand, Fridolin, Romson eller Sjöstedt. Ingen sticker ut, inte ens Pekgul, alla är jämngrå. Och nog var det väl så, att gamla tiders SAP-politiker syntes och hade särdrag, redan innan TV slog igenom? Och media kan man inte skylla på. Det handlar helt om hur man hanterar media, och Juholt var alldeles för förtjust i sin nya upphöjelse. Det var inte bonnigheten vi störde oss på, den kunde ha vänts till hans fördel, utan inkompetensen.
Jag hade börjat hoppas på S när Juholt kom in och blåste lite liv i liket. Tyvärr kom förhoppningarna på skam. S visade sig vara samma gamla betongparti som man växte upp med på 70-talet. Solidaritet går bra att snacka om, men INGEN ställde upp för Juholt när det började blåsa. Skamligt.
Hej då S - det hade kunnat bli något bra av det där men arvet var väl för tungt. Det behövs förvisso en ny regering, men S har nu tappat initiativet tyvärr, när man visade sig vara samma gamla maktfullkomliga parti med just makten som främsta drivkraft. Nu blir förhoppningarna desto större på V och Jonas Sjöstedt. Och faktum är att jag tror att han kommer att kunna leva upp till förväntningarna.
S hade som sagt chansen att blåsa liv i liket men då hade man varit tvungen att överge sin högervandring och det klarade man inte av.
Skicka en kommentar